Skolan sviker de med sämst resultat

avatar

För ett tio tal år sedan hade Sverige en unikt sammanhållen skola. Skillnaden mellan barn från rika och välutbildade hem och deras kamrater från mindre välbärgade hem var i ett internationellt perspektiv liten. Detta håller på att förändras i skrämmande snabb takt.

Idag släpper forskarna Dany Kessel och Elisabet Olme  sin rapport ”Skolan sviker”, skriven för LOs projekt ”Full sysselsättning och solidarisk lönepolitik”. Av den utmärkta rapporten framgår det att svensk skolas stora kunskapstapp inte är jämt fördelat. Även om samtliga grupper, från hög- till lågpresterande, når sämre resultat i PISA2012 än i tidigare PISA-mätningar så är det de lågpresterande som tappar allra mest. De som har det svårt i skolan har fått det ännu svårare.

Lasforstaelse_640_357

På den horisontella axeln är eleverna indelade i percentiler med de som presterar de lägsta resultaten längst till vänster och de som presterar de högsta resultaten till höger. Diagrammet visar oss tre saker. För det första presterar alla elevgrupper, både de med låga och höga resultat, relativt högt över OECD-snittet i läsförståelse i PISA2000 medan samtliga, utom de översta percentilerna, presterar under snittet i PISA2012. För det andra presterar att alla elevgrupper sämre i 2012 års undersökning än de gjorde år 2000. Men mest häpnadsväckande är det enorma kunskapstapp som de som har det svårast i skolan har gjort. Från en bra bit över OECD-snittet år 2000 till långt under snittet år 2012. Det är bara fyra länder i hela OECD som har en större andel svaga läsare än Sverige.

Inom den grupp med svaga resultat är det många som kommer från socioekonomiskt utsatta miljöer. Hur har det kunnat bli så här? Kessel/Olme lyfter i sin rapport upp flera av 90-talets skolreformer som förklaring och skriver idag i UNT om lärarnas roll. De visar på hur makt flyttats från lärarna till andra aktörer och pekar på att det bara är med en stark och självständig profession vi kan lyfta skolans resultat, för alla. Det ligger mycket i det – det är trots allt i klassrummet det händer och vi har mängder med forskning som pekar på läraren som den enskilt viktigaste faktorn för elevens lärande. Vi behöver utveckla lärarkåren och vi ska göra det med fokus på de elever som inte har några extralärare hemma vid köksbordet eller några RUT-subvensionerad läxhjälpare. De behöver mer än andra riktigt, riktigt bra lärare.

Etiketter: , , ,