SVTs Tidsjakten – ett livsstilsprogram i den nya jämställdhetslogikens värld?

avatar

I slutet av mars, strax efter att vi hade presenterat LOs första jämställdhetsbarometer Tid, makt och pengar, annonserade SVT efter familjer för en kommande programserie om livspusslet med orden:

Är du stressad? Har du svårt att få ihop livspusslet? Tycker du att dygnets timmar inte räcker till? Har du svårt att hitta en bra jämvikt mellan familj, jobb och fritid? I SVT:s nya program Tidsjakten kan du få hjälp av en coach att lösa livspusslet, att hitta de rätta knepen och kanske ett nytt sätt att se på tid. Är det här vad du eller din familj behöver?

Med denna ingång fanns det redan då fog för att misstänka att programseriens inriktning skulle bli att söka individuella lösningar på strukturella problem, vilket vi i jämställdhetsbarometern pekar ut som ett centralt drag i den jämställdhetspolitiska diskussionen och inriktningen under 2000-talet. Där jämställdhet främst har förblivit kvinnors sak, men att det nu i högre grad är genom valfrihet som somliga kvinnor (och män) ska nå mer jämställda förhållanden. Exempel på det är att nya politiska insatser för att främja jämställdhet har riktats till dem som har jämförelsevis gott om pengar. Jakten på tid har därmed snarast kommit att handla om att den som kan, genom att ha pengar ska kunna köpa sig tid i form av olika privata tjänster, så att det går att balansera höga krav i det tjänstemannatypiska gränslösa arbetet med barn och familj. Ett gränslöst arbete som dock vanligen finns inom ramen för en fast heltidsanställning, ibland med möjlighet att flexa och ta med jobb hem. Vilket kan hjälpa till för att möta den starka sociala pressen att hämta barnen tidigt från förskola och skola.

Det första avsnittet av Tidsjakten, som sänds den 11 september klockan 21.00, presenteras i huvudsak så här:

Vi lever i en tid där många känner att vi alltid borde vara någon annanstans. Oavsett samhällsklass och jobb så delar vi samma problem att få tiden att räcka till. Tidsjakten tar sig an den kaotiska vardagen hos bland andra en modebloggerska, en ekobonde och en bonusfamilj. Det innebär hårt jobb för de medverkande att bryta invanda mönster, att prioritera och lägga tiden på rätt saker. Till hjälp har de tidsexperten Petra Brask som visar hur vi använder tiden på ett felaktigt sätt, var tidstjuvarna finns och stöttar med handfasta råd.

Det är lovande att ansatsen tas i att individer i alla samhällsklasser och jobb delar samma problem när det gäller tid. Men expertens 10 konkreta tips om hur du kan bli effektiv på jobbet, signalerar samtidigt att det inte finns en förståelse för att tidsjakten i hög grad ser ut på olika sätt för kvinnor och män i arbetar- och tjänstemannayrken:

  • Att det gränslösa arbetet också kan innebära arbetstider som splittrar dagen och veckan, med delade arbetspass och rullande kvälls-, natt- och helgarbete.
  • Att det gränslösa arbetet kan innebära att inte veta när man ska arbeta nästa gång, där särskilt kvinnor i arbetaryrken väntar vid telefonen för att ringas eller sms:as in till nästa arbetspass. Något som gör att all tid är potentiell arbetstid, samtidigt som lönen bara täcker de arbetstimmar som faktiskt blir verklighet.
  • Att det gränslösa arbetet kan vara det arbete där det bara är deltider som erbjuds och ekonomin bara går ihop när man jagat mertidstimmar och arbetspass med ob-ersättning, vilket är verklighet för alltför många kvinnor.

Den här gränslösheten behöver strukturella lösningar, facklig-politiska och mer renodlat politiska. Den går inte att lösa inom ramen för ett individuellt avgränsat livspussel. Särskilt inte när varken tiden eller pengarna är stabila och självklara förutsättningar. Maktförhållanden måste också synas i sömmarna.

Livspusselmetaforen saknar i stor utsträckning problembilder och lösningar som utgår från en nyanserad analys av hur tid, makt och pengar samspelar och (åter-) skapar mönster utifrån kön och klass i arbetslivet, i familjelivet och i förutsättningarna att kombinera arbets- och familjeliv.

Dagens jämställdhetspolitiska strategier bygger, när utgångspunkten är det tvådimensionella tid- och pengarpusslet, på en individualiserad förståelse av makt, samtidigt som maktförhållandena på arbetsmarknaden har stärkts till arbetsgivarnas fördel. Tillsammans med en ojämställd arbetsbörda utanför arbetet fördelas villkoren och förmågan att hantera höga krav mycket olika mellan kvinnor och män i olika samhällsklasser. Det går mycket riktigt som också SVT ser, inte ihop.

Den stora bristen med programserien Tidsjakten riskerar att bli en onyanserad bild av det gränslösa arbetet och avsaknad av perspektiv på makt. Något som är centralt för att förstå hur underordnade villkor i arbetslivet skapar skilda ekonomiska förutsättningar, vilket leder vidare till ojämlika villkor för kvinnor och män också i familjelivet. Ett livspussel utan goda ekonomiska villkor skapar maktlöshet och underordning. Vi argumenterar därför för att det varken går att förstå kvinnors och mäns livsvillkor eller att hitta strategier och lösningar som innebär reella möjligheter att skapa jämlika villkor i och utanför arbetet utan att ta såväl tid, makt och pengar i beaktande.

Antagligen får vi inte se hur en typisk LO-familjs tidsjakt ser ut. Eller en ensamstående mamma som arbetar i detaljhandeln. Hoppet står till att vi åtminstone får se behov av förändring kopplas till mer än vad modebloggerskan, ekobonden och bonusfamiljen kan åstadkomma på egen hand. Att det privata återigen i någon mån också görs politiskt.

Etiketter: , ,