Ta strid för kvinnors rätt till ekonomisk självständighet

avatar

Kvinnor i arbetaryrken har i många avseenden de sämsta arbetsvillkoren på arbetsmarknaden. Det kommer till uttryck genom högst grad av otrygga anställningsformer, mest utbrett deltidsarbete (ofta till följd av att det saknas lämpliga heltidsarbeten), litet inflytande och kontroll över arbetet och i vilken takt det ska utföras samt hög arbetsbelastning. Därtill är lönerna de lägsta på arbetsmarknaden. Män i tjänstemannayrken utgör arbetarkvinnornas motpol. De har i hög grad goda arbetsvillkor och de högsta lönerna, dock i kombination med hög arbetsbelastning. Däremellan finns män i arbetaryrken och kvinnor i tjänstemannayrken (se här och här).

När det gäller arbetsvillkor och löner finns det ibland könsmässiga likheter mellan arbetare och tjänstemän likväl som att det ibland finns klassmässiga likheter mellan kvinnor och män. Därför är det viktigt att se klass och kön tillsammans. I den skärningspunkten skapas betydelsefulla mönster. Inte minst med avseende på löner och löneskillnader. Bland annat det framgår av Sveriges jämställdhetsbarometer 2016 – Tid, makt och pengar, som har lön som tema.

Kvinnor i arbetaryrken har i genomsnitt lägst månadslön för heltid. Kvinnor i tjänstemannayrken har också lägre genomsnittlig månadslön för heltid än män i tjänstemannayrken. Klass- och könstrappan är slående år 2014 (se den vänstra delen av diagrammet nedan).

Månadslöner för heltid och faktiska månadslöner 2014
Kronor i genomsnitt per månad, före skatt (brutto)160307. Diagram blogg v6

Källa: LO 2015b och SCB/LINDA 2013

En ambition med jämställdhetsbarometern har från början varit att spegla hur heltids- och
deltidsarbete påverkar och leder till skilda ekonomiska villkor mellan kvinnor och män i arbetar- och tjänstemannayrken. Genom lönemåttet faktisk månadslön, där vi tar hänsyn också till arbetstid, ges en mer rättvisande bild av vilka ekonomiska förutsättningar kvinnor och män i arbetar- och tjänstemannayrken har i sin vardag.*

Måttet faktisk månadslön förstärker bilden av att kvinnor i arbetaryrken har de sämsta ekonomiska villkoren. Klass- och könstrappan blir om något mer markant (se den högra delen av diagrammet ovan).

Det beror, utöver löneskillnader, på att kvinnors genomsnittliga tjänstgöringsgrad i arbetaryrken motsvarar 78 procent av heltid, medan mäns motsvarar 93 procent av heltid. Vidare, i tjänstemannayrken är kvinnors genomsnittliga tjänstgöringsgrad 92 procent av heltid och mäns är 97 procent.

Sammanfattningsvis har vi löner som innebär stora skillnader i ekonomiska villkor utifrån klass och kön på svensk arbetsmarknad år 2014.

De ekonomiska villkoren är centrala för individens makt att forma sitt liv. Att arbetet ger tillräckligt med pengar är nödvändigt för goda möjligheter till ekonomisk självständighet.

I synnerhet rätten till ekonomisk självständighet har utmanats ytterligare under hösten 2015 och början av 2016. Detta genom alla de röster som på senare tid har höjts för sänkta lägstalöner, där särskilt privat och offentlig tjänstesektor på arbetarsidan är måltavlan. Det sammanfaller med de arbeten som är kvinnodominerade och redan lägst betalda på svensk arbetsmarknad. Sänkta lägstalöner skulle få genomgripande negativ betydelse särskilt för kvinnors, men också för utrikes föddas ekonomiska villkor (för nu, se avsnittet Lägstalönernas betydelse för lönerna i stort i årets barometer).

Mot bakgrund av löner och löneskillnader år 2014 tillsammans med högst troliga effekter av sänkta lägstalöner för särskilt kvinnodominerade arbetaryrken, blir LOs facklig-feministiska slutsats att det måste finnas vissa absoluta minimikrav på en jämställdhet som har anspråk på att omfatta alla kvinnor och män, oberoende av klass och etnicitet.

En mer begränsad möjlighet till ekonomisk självständighet i kvinnodominerade arbetaryrken skulle allvarligt urgröpa Sveriges höga jämställdhetspolitiska ambitioner och målsättningar. Tiden, makten och pengarna måste (istället) fortfarande fördelas mer likvärdigt.

Vad gäller TIDEN vill LO att:

  • Heltid görs till norm på hela arbetsmarknaden. Deltidsnormen i kvinnodominerade arbetaryrken måste brytas. Skattefinansierade verksamheter ska gå i bräschen för utvecklingen och bör avtala om heltidsnorm inom sina branscher.
  • Föräldraförsäkringen delas mer lika mellan föräldrarna. LO ser positivt på den nya föräldraförsäkringsutredningen, och kommer bland annat att vara pådrivande för en fortsatt individualisering av föräldraledigheten.
  • Allmän förskola från två års ålder och barnomsorg på obekväma arbetstider införs. Skollagen förändras så att barn till föräldralediga och arbetslösa erbjuds 30 timmars förskola per vecka respektive att kommunerna har en skyldighet att erbjuda barnomsorg på kvällar, nätter och helger.
  • De generella välfärdslösningarna förstärks genom satsningar på högkvalitativa och gemensamt finansierade välfärdstjänster. Tillgången till äldreomsorg måste säkerställas. Det är särskilt viktigt för kvinnors rätt till full och hög sysselsättning. Tillgången till äldreboenden måste öka.
  • Skattesubventionerade hushållsnära tjänster avskaffas. Dessa brukar vanligen sägas vara viktiga för att höja sysselsättningen bland kort utbildade kvinnor. Långt mycket viktigare är utbildningssatsningar och goda möjligheter att kombinera arbete och omsorg.

Vad gäller MAKTEN vill LO att:

  • Anställningstryggheten stärks. Otryggheten i kvinnodominerade arbetaryrken måste brytas. Tidsbegränsade anställningar ska endast användas om det finns objektiva skäl. Upprepade, på varandra följande, korta visstidsanställningar hos samma arbetsgivare ska inte vara tillåtna.
  • Det förebyggande arbetsmiljöarbetet förbättras. Politiken såväl som arbetsgivarna måste ta ett större ansvar. Särskilda satsningar på små arbetsplatser och kvinnodominerade sektorer måste komma till stånd. Det måste vara möjligt att jobba fram till pensionen även för kvinnor i arbetaryrken.
  • Satsningar på ökad bemanning och resurser i verksamheter som finansieras med skattemedel görs. LO föreslår kraftfulla investeringar i samhället, i bostäder och infrastruktur såväl som i vård, skola och omsorg.

Vad gäller PENGARNA vill LO att:

  • Lägstalönerna prioriteras. Ett av LOs långsiktiga lönepolitiska mål är att samtliga kollektivavtalade lägstalönenivåer för vuxna, som inte är under upplärning, ska motsvara minst 75 procent av den genomsnittliga månadslönen (grundlönen) för arbetare. LO-förbunden ska dessutom generellt verka för att lägstalönerna i genomsnitt ökar procentuellt mer än den genomsnittliga månadslönen.
  • Arbetsmarknadens parter tar ett betydligt större ansvar för jämställda löner. LOs uppgift är att vara pådrivande för omfördelning, erkännande och uppvärdering av kvinnors arbeten. Yrken och yrkeskompetenser i mansdominerade branscher värderas fortfarande högre än yrken och yrkeskompetenser i kvinnodominerade branscher.
  • Regeringen tar stort ansvar för att driva en politik som leder till jämlika ekonomiska villkor. Regeringens mål för den ekonomiska jämställdheten är att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut. Det förpliktigar och kräver en klass- och etnicitetsmedveten jämställdhetspolitisk agenda.

_______________________

* Faktisk månadslön är ett lönemått som vi har introducerat i Sveriges jämställdhetsbarometer. Det kombinerar genomsnittlig månadslön för heltid med genomsnittlig tjänstgöringsgrad, som andel (procent) av heltid. Uppgifterna om lön hämtas från SCB och Medlingsinstitutet och uppgifterna om tjänstgöringsgrad hämtas ur SCBs LINDA-databas.

Etiketter: , , , , , , , , ,