”Tillslut tror man att man knappt är kapabel till någonting”

avatar

”Du får mycket fritid så du tänker mycket, och när man tänker för mycket blir det ofta mycket negativt, ångest. Tillslut tror man att man knappt är kapabel till någonting”

Det säger Jonathan Lundin, 24 år från Umeå, som varit sysslolös sedan han var 20 år. Kommentaren kommer från ett nyhetsinslag kring en ny LO-rapport om unga arbetslösa. Rapporten studerar hur många, och vilka, unga som varken arbetar eller studerar (NEET, Not in Employment, Education or Training).

Att rapporten fick en stor spridning är knappast förvånande. Sprängkraften syns i citatet från Jonathan och det går igen hos många andra ungas berättelser.

Att 117 000 unga, 9,3 procent, i åldern 16-25 år varken hade ett arbete eller studier att gå till under 2012 är en upprörande siffra. När samhället misslyckas att växla in så många unga människor i arbetslivet riskeras inte enbart framtida produktivitet och skatteintäkter – det riskerar också de ungas hälsa och framtidsutsikter.

Men denna siffra är också en viktig beskrivning av tillståndet på den svenska arbetsmarknaden. Vi ser att polariseringen ökar där stora grupper har bra villkor, tillgång till utvecklande arbeten och goda löner men där en betydande del av den arbetsföra befolkningen hamnar efter. Det kan handla om sämre arbetsmiljö, osäkrare anställningar och rent av högre arbetslöshetsrisk.

Med hjälp av det NEET-begrepp* som används i rapporten och som kommer från det myndighetsgemensamma projektet temagruppen unga i arbetslivet tydliggörs hur stor den mest utsatta gruppen av unga är. Begreppet hjälper till att precisera debatten om ungdomsarbetslöshet genom att inkludera hela ungdomsbefolkningen samtidigt som det tar hänsyn till att studier är en dominerande (och positiv) sysselsättning för många unga. Därigenom synliggör begreppet hur många unga som faktiskt är i farozonen för långvarig sysslolöshet.

I likhet med många andra samhällsproblem är riskutsattheten olika stor mellan olika grupper. Dels finns det betydande geografiska skillnader, där andelen i NEET tenderar att vara lägre i kommuner där en stor andel av befolkningen har en eftergymnasial utbildning. Dels så drabbas unga med låg utbildning och korttidsutbildade föräldrar i högre grad än övriga. Därtill är utrikes födda betydligt mer drabbade än inrikes födda.

Den ojämna fördelningen mellan olika grupper pekar på att utsattheten i utbildningsystemet och på arbetsmarknaden hänger ihop med dina livsförutsättningar i stort. Dessa strukturer följer ett tydligt klassmönster som inte sällan är sammanvävt med utländsk bakgrund. Det är inte enbart individens egen potentiella prestation som har betydelse för hens livsförutsättningar, tvärtom tycks närmiljön spela stor roll för risken är att hamna i NEET-gruppen.

I en tid där en genomförd gymnasieutbildning har blivit en bottenplatta för att kunna ta sig in på arbetsmarknaden är det därför oroande att omkring 10 procent av de som påbörjat gymnasiet hoppar av studierna. Dessutom har en rapport från LOs utredningsprojekt Full sysselsättning och solidarisk lönepolitik nyligen visat att även försämringen av de svenska skolresultaten är ojämnt fördelad, där ”lågpresterande” elever tappar betydligt mer än ”högpresterande”. Det riskerar att i förlängningen ytterligare försvåra för dessa elever att etablera sig på arbetsmarknaden.

För att lyckas bryta en situation där du står med en svag utbildningsbakgrund eller är arbetslös krävs effektiva – och gärna tidiga – insatser från samhällets sida. Så ser det dock inte ut idag. Christian Blum, 25 år från Jönköping, beskriver hur han upplever stödet som ung arbetslös.

Det känns som att det är svårt att hitta jobb om man inte har kontakter. Om du inte har erfarenhet eller andra meriter så känns det extremt tufft att ta sig in överhuvudtaget. Jag har sökt många jobb. Det känns jobbigt så klart att stå och stampa på samma ställe.

Den här beskrivningen har kommit att bli allt vanligare och det som är riktigt provocerande är att det går att göra någonting åt det. Det krävs dock en politisk vilja. Från LOs håll har krav på en obligatorisk gymnasieskola, tidigare sociala investeringar för att nå elever tidigt i utbildningssystemet, en återupprättad arbetsmarknadsutbildning och en 90-dagarsgaranti för unga.

Christians citat pekar på behovet av en fungerande arbetsförmedling som kan vara en utjämnande infrastruktur för alla oss som inte har arbetsmarknadskontakterna med sig sedan barnsben. Det är här 90-dagarsgarantin behövs. Garantin är en nolltolerans mot att unga arbetslösa ska gå utan aktiva insatser längre än 90 dagar. Tidiga insatser är centralt för den enskilde men också smart för arbetsmarknaden i stort. Det bidrar till en effektivare matchning.

Så har det inte sett ut de senaste åtta åren. Lisa Pelling radar i en ledartext på Dagens Arena upp ett gäng av de felslut som Alliansens politik lett till och det är glädjande att Gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic (S) svarar på vår rapport och dessutom presenterar en tydligare instruktion till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor för att de ska stärka arbetet mot ungdomsarbetslösheten med fokus på de ojämlika levnadsvillkoren. Det är bra och det finns fler goda intentioner från regeringen men det får inte heller ta för lång tid innan saker sker.

För Jonathan i Umeå har fyra år av sysslolöshet äntligen bytts till ett arbete på en plantskola. Han säger att han nu är ”supertaggad för att börja jobba”. Låt oss hoppas att regeringen tillsätter de resurser som krävs för att fler unga ska få känna samma sak.

 


*I debatten om NEET finns ett flertal olika definitioner. Den definition som används i LO presenterar-rapporten kommer från ”temagruppen unga i arbetslivet” och omfattar den totala ungdomsbefolkningen (det vill säga alla unga 16–25 år som är folkbokförda i Sverige). Detta till skillnad från exempelvis den ordinarie arbetsmarknadsstatistiken, Arbetskraftsundersökningarna (AKU) som bygger på en urvalsundersökning. I SCB:s AKU-siffror är dessutom den studerade åldersgruppen 15-24 år vilket har en betydande skillnad då femtonåringar tillhör den obligatoriska grundskolan, där avhoppen är sällsynta, medan tjugofem är en ålder som för många ligger mellan studier och arbetsmarknadsetablering. I SCBs siffror har andelen i NEET minskat från 7,9 procent år 2012 till 7,2 procent år 2014.

Valet att använda temagruppens definition beror dels på att åldersgruppen är mer relevant ur ett svenskt perspektiv, men framförallt att dessa siffror finns nedbrutna på regional och lokal nivå vilket ger en större möjlighet till jämförelser mellan olika arbetsmarknadsregioner.

Etiketter: , , , , , ,