Vem är amatören, Björklund?

avatar

Att kunskapsresultaten störtdyker och att det är de elever som har det svårast i skolan som har tappat mest vet vi. De sjunkande skolresultaten har varit en stor fråga länge men sen PISA-undersökningen presenterades i november förra året har utbildningspolitiken seglat upp som en av de absolut viktigare frågorna. Sverige hade den sämsta resultatutvecklingen i hela OECD och ligger nu markant under OECD-snittet i samtliga av undersökningens ämnen.

Vad gör Sveriges utbildningsminister? Senaste förslaget var ordningsomdömen. Ett omdöme i ordning och uppförande ska bidra till mer studiero i skolan, exakt hur det ska gå till är oklart. Klart är att Björklund ägnar det mesta av sitt medieutrymme i den här valrörelsen åt att stöka runt och sparka åt alla håll – på skolan, på kommunerna och på Socialdemokraterna.

I URs skoldebatt är det här hans beskrivning av hur det blivit som det blivit:

”Det var ett ideologiskifte där det plötsligt blev fult att ställa krav, betygen skulle tas bort, ordning och reda blev mindre viktigt, lärarna skulle inte undervisa – de skulle coacha”.

Det sista ordet formligen spottar han ut sig, som att han fått en rutten bit mat i munnen. Han kan inte se att bakom den slängiga frasen om att lärare inte skulle undervisa finns en ambition om att vara interaktiv med eleverna, att lyssna på dem, se dem och hjälpa dem att lära sig att lära. Det är förövrigt en av de nyckelkompetenser som EU lyft fram som en av de viktigaste förmågorna för framtidens arbetsmarknad. Vad han ens menar med att betygen skulle tas bort och att det var fult att ställa krav är, igen, höljt i dunkel. Det har ju aldrig funnits en opinion för att ta bort betygen i Sverige och vi har alltid haft läroplaner, skollagar, lärare och rektorer som tagit ansvar för elevernas progression.

Mindre höljt i dunkel är vad han anser om alla sina politikerkollegor ute i landet.

”Skolan har lämnats över till amatörer!” har upprepats både i URs skoldebatt och i Svts utfrågning igår. Björklund var innan han blev utbildningsminister skolpolitiker i Stockholms stad och det var som sådan han kvalificerade sig till statsråd. Det är mer än lite ironiskt.

Men att Björklund har tappat markkontakt och blir arrogantare och osakligare för varje dag som går är inte bara ett problem för honom och för den borgerliga regeringen. Det är ett problem för hela skolväsendet. Ska vi lyckas vända utvecklingen i skolan så kan inte dess främsta företrädare prata i svepande eller direkt nedsättande ordalag om verksamheten. Det behövs ett ledarskap som är intresserat av vad som pågår i skolan idag (och inte står och drömmer om sina gamla lärare på 60-talet), vad den senaste forskningen visar på och hur vi ska få med oss alla elever.

Sverige behöver, med andra ord, en ny utbildningsminister!

Etiketter: , , , , , , ,