Vem bryr sig om de timanställda?

avatar

I söndags visade SVTs Rapport ett inslag om de så kallade deltidsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen. Dessa innebär sedan 2008 att deltidsarbetslösa bara kan få 75 ersättningsdagar jämfört med heltidsarbetslösa, som får 300.

En nyhet i de regler som den borgerliga regeringen sjösatte 2008 är, vid sidan av den hårdare begränsningen av antalet deltidsdagar, att inte bara den som har en fast deltidsanställning omfattas, utan också tillfälligt timanställda.

Tillfälliga timanställningar ingår i kategorin allmänna visstidsanställningar. I statistik från SCBs arbetskraftsundersökningar benämns dessa ”kallas vid behov” och ”anställd per timme för viss tid”. En tillfällig timanställning innebär därmed att den anställda saknar fastställd arbetstid och blir inringd eller tillfrågad arbetspass för arbetspass. Ofta på kort varsel. En fast deltidsanställning innebär både att anställningen varar tillsvidare och att det finns en överenskommen veckoarbetstid. Dock inte i den omfattning som deltidaren önskar och efterfrågar.

Anställningsförhållandena är alltså mycket olika och måste hanteras på olika sätt i arbetslöshetsförsäkringen.

LO menar att deltidsreglerna för fast deltidsanställda bör göras om (läs mer här) och att tillfälligt timanställda över huvudtaget inte ska omfattas av 75-dagarsregeln. Den som är tillfälligt timanställd bör ha samma ersättningsrätt som heltidsarbetslösa. Tillfälligt timanställda, som hoppar på och tar varje påhugg som erbjuds, gör ju helt rätt: de arbetar när tillfälle ges för att minska sin arbetslösa tid. Precis i linje med det alla politiker, från vänster till höger, uppmanar till.

Däremot, för att travestera den borgerliga regeringen, så lönar det sig inte alltid för timanställda att arbeta. Det framkom också i Rapports inslag. Den tillfälligt timanställde som intervjuades, uppgav att Arbetsförmedlingen faktiskt måste uppmana honom att gå ut i heltidsarbetslöshet för att a-kasseersättningen inte ska frysa inne. Något som han dock inte själv ville, eftersom heltidsarbetslöshet inte framstod som ett rimligt alternativ. Varken av psykosociala skäl eller något annat.

Istället för att räkna med samhällets stöd lämnas den intervjuade och många andra tillfälligt timanställda med honom, åt att hoppas på arbetsgivarens goda vilja att erbjuda fler timmar. Men vilka ”incitament” har arbetsgivaren att göra det? På vilket sätt leder en mer utsatt ekonomisk situation för individen till att arbetsgivaren erbjuder trygga anställningar på heltid?

Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson svarade att arbetsgivarna måste ta ett större ansvar för att erbjuda heltidsarbeten. Mycket lite tyder dock på att de har intresse av det.

Den i särklass vanligaste orsaken till deltidsarbete i arbetaryrken är att det inte finns heltidsarbeten. Samtidigt har de tillfälliga timanställningarna ökat dramatiskt i omfattning på den svenska arbetsmarknaden. Den statistik som LO under lång tid årligen har beställt från SCB visar att de allmänna visstidsanställningarna blir fler och fler, och då särskilt de olika typerna av behovs-/timanställningar. Det ser också ut som att den borgerliga regeringens öppning för arbetsgivare att använda allmänna visstidsanställningar i två år har bidragit till ännu mera luft under vingarna för just timanställningarna (även om antalet temporärt minskande under det djupaste finanskrisåret 2009). Förra året hade antalet behovs-/timanställda ökat till närmare 260 000 i genomsnitt per månad. Vanligast är att de finns i arbetaryrken. Framför allt är det kvinnor i arbetaryrken som erbjuds timanställningar såväl som deltider.

Allmanna_Visstider

Från 1996 har tillfälligt timanställda synliggjorts i en egen sökandekategori bland arbetssökande som är inskrivna på Arbetsförmedlingen. Från att de började registreras som just tillfälligt timanställda har antalet ökat, men från 2007 bryts den trenden. Minskningen sammanfaller både med skärpningen av villkoren och de nya deltidsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen. Det är i oktober 2013 mycket få tillfälligt timanställda som anmäler sig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. En viktig förklaring till det är att allt färre omfattas av arbetslöshetsförsäkringen.

Tillfalligt_Timanstallda

En viktig förklaring till utvecklingen från 2007 är att det ställs krav på ett helt års arbete för att få full ersättning. Tidigare räckte det med sex månader. Förändringen innebär att ett arbete som varat i sex månader slås ut på tolv månader. Det sänker det antal timmar per vecka som deltidsarbetslösa kan få ersättning för. Ett enkelt exempel får illustrera (för det är ganska krångligt):

En individ har haft ett vikariat i sex månader det senaste året. Hennes genomsnittliga arbetstid var då 30 timmar per vecka. När hon blir arbetslös uppfyller hon det så kallade arbetsvillkoret. Däremot slås arbetet under sexmånadersvikariatet ut på ett år, och hennes a-kasseersättning motsvarar endast 15 timmars arbete per vecka. Så länge hon är helt arbetslös från vikariatet får hon hela den ersättningen. Men, hon får en timanställning där hon vikarierade och de arbetstimmar hon nu får ihop dras från de 15 hon har rätt till ersättning för. Det är i sig rimligt, men eftersom antalet timmar som ersättningen baseras på i första skedet är få, är det sällan hon får någon kompletterande ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Från 2008 börjar så också de nya deltidsreglerna gälla. Det innebär att tillfälligt timanställda dessutom bara kan få ersättning i kombination med arbete i 75 dagar, vilket också bidrar till minskningen.

Å ena sidan är det alltså enkelt för arbetsgivare att använda tillfälliga timanställningar. Å andra sidan är det svårt för tillfälligt timanställda att få a-kasseersättning. De timanställda får allt mer klara sig själva, på det arbete de lyckas komma över.

Vem bryr sig då om de timanställda? Inte arbetsmarknadsministern i alla fall. Hon verkar varken vara intresserad av att ta initiativ som gör att den grundläggande arbetsmarknadslagstiftningen normerar trygga heltidsanställningar.

Ifråga om deltidsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen gömmer sig ministern bakom den parlamentariska socialförsäkringsutredningen som ska vara klar den 31 januari 2015. Detta trots att regeringen redan på nästa sammanträde skulle kunna ta beslut om att åtminstone undanta de tillfälligt timanställda från 75-dagarsregeln.