En enda dags vackra ord måste bli verklighet varje dag

avatar

Den 28 april betyder förmodligen inget speciellt för dig. En helt vanlig måndag. Ändå är det en speciell dag – den internationella minnesdag då fackliga organisationer runt om världen minns och hedrar alla de arbetstagare som förlorat livet på eller på grund av arbetet.

WMD

Egentligen borde det vara en självklarhet att ingen ska behöva gå till arbetet och inte komma hem efter arbetets dagen slut. Döden på jobbet är den yttersta konsekvensen av en snedvriden näringslivsideologi, där marknadsandelar, konkurrenskraft – och vinst, den heliga vinsten – står över allt annat. Börsaktiekurser rapporteras dagligen över etern som krigskommunikéer, men inte ett ord av det pris som betalas av arbetare för att aktieägare ska kunna håva in sina vinster.

Minns ni förra året den 24 april 2013? Då, för bara ett år sedan, så dödades 1 134 arbetare och mer än 2 000 skadades när klädesfabriken ”Rana Plaza” i Bangladesh kollapsade. Den var en av de värsta industriolyckorna i modern tid.

Arbetsmiljöbyrån i Bilbao uppskattar att det sker 400 – 500 arbetsplatsolyckor varje dag som leder till att arbetare dör på Europas arbetsplatser. Det är mer än 160 000 dödsfall per år. Till detta ska läggas alla de som dagligen exponeras för kemikalier eller får så svåra belastnings- och förslitningsskador att smärtan får huvudrollen i hela resten av livet.

Hur är det då i Sverige? Vi har i de nordiska länderna en bättre situation än i större delen av världen. Mycket beror på att vi har fackliga skyddsombud och att samverkan mellan parterna faktiskt fungerar på många av arbetsplatserna. Men trots att vi har kanske världens bästa arbetsmiljölag så efterlevs den inte fullt ut. För hade den gjort det så hade vi uppnått det som LO och förbunden har som krav och som även riksdagen röstade för i mars 2013 – att en nollvision för dödsolyckor på arbetsplatserna ska införas.

För 2013 kan Arbetsmiljöverket redovisa 45 olycksfall med dödlig utgång på svenska arbetsplatser. Men det är inte hela sanningen om döden på jobbet i dagens Sverige. Det verkliga antalet döda i arbetsolyckor, arbetsrelaterade sjukdomar eller självmord som beror på jobbet är minst 1 400 stycken. 500 av dessa personer dör i cancer på grund av sitt arbete, och 400 avlider i hjärtinfarkt på grund av alltför uppskruvad arbetstakt och andra höga krav på jobbet. Man fastnar ofta vid olyckor med dödlig utgång men alla de som dör av sjukdom på grund av arbetet talar vi inte lika högt om.

Idag den 28 april kommer många av de nationella och europeiska institutionerna att tala högt och brett om arbetsmiljöns betydelse. Många vackra ord kommer att uttalas i talarstolar och seminarierum och högtidliga löften ges om att förbättra arbetsförhållandena och satsa på förebyggande arbetsmiljöarbete. Även medierna kommer att rapportera, om än bara pliktskyldigast.

Under årets övriga 364 dagar om året är det tyvärr alldeles för tyst, samtidigt som starka krafter verkar för att försvaga arbetsmiljölagstiftningen. I den heliga konkurrenskraftens och vinsternas namn, förstås. I Sverige har de senaste åtta åren med en borgerlig regering inneburit att vi inte längre har en yrkesinspektion värd namnet, att det institut för arbetslivsforskning vi tidigare hade har lagts ned och att trepartssystemet med arbetsmarknadens parter och staten snarast har förpassats till de vackra ordens paradhylla.

Sverige följer i och för sig tyvärr bara en internationell trend. Även i resten av EU har hälso- och arbetsmiljöpolitiken ”legat på vänt” under de två perioder som EU-kommissionen letts av José Manuel Barroso. Kommissionens politik har under den senaste tioårsperioden snarare präglats av avregleringshysteri än av satsningar på en förstärkt lagstiftning för att förhindra att Europas arbetstagare förolyckas eller skadas på sina arbeten.

Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet ses som ett hinder som en ”administrativ börda” för arbetsgivarna. I Sverige har bland annat VDn för Näringslivets Regelnämnd så sent som förra veckan pekat ut arbetsmiljö och arbetsrätt som hinder för företagen att växa.

Idag den 28 april minns och hedrar vi dem som betalat med sina liv för sina arbeten. Låt oss göra allt vi kan för att de vackra ord som vi kommer att lyssna till idag också blir verklighet – varje dag, på alla arbetsplatser, för alla arbetstagare över hela världen.

För ett sekel sedan sa den amerikanska fackliga aktivisten Mother Jones: ”Be för de döda, och kämpa som fan för de levande”. Så är det. För vi slutar aldrig kämpa – fackligt och politiskt – för att alla ska kunna arbeta ett helt arbetsliv med hälsan i behåll. Ingen ska behöva gå till arbetet och inte komma hem efter arbetets slut.

LÄNKAR

International Workers’ Memorial Day

Arbetsmiljöverkets statistik över dödsolyckor

Artikel av Bo Höglander, VD Näringslivets Regelnämnd