I regelförenklingens eller avregleringens tidevarv

avatar

”Facken varnar för enklare regler” stod det i en notis från TT igår. Enklare regler och mindre krångel kan väl ingen ha något emot? Det skulle ju vara som att klaga på att det är vackert väder. Eller…?

Notisen handlade om det brev som LO, TCO och Saco överlämnat till statsminister Fredrik Reinfeldt. Brevet var de fackliga centralorganisationernas reaktion på EU-kommissionens dokument – Regulatory Fitness and Performance (REFIT): Results and Next Steps – med förslag på olika slags avregleringar.

TTs rubrik är journalistiskt tillspetsad men leder tankarna fel. Det är inte för att sätta krokben för företagen som LO och de andra de fackliga organisationerna både i Sverige och övriga Europa gång på gång kritiserar EUs alla initiativ på det område som förskönande kallas ”smart reglering”.

Vi tycker att det är bra om vi kan underlätta på olika sätt för de små och medelstora företagen – men inte genom avregleringar som i förlängningen riskerar bland annat människors liv och hälsa.

Syftet med de regelförenklingar/avregleringar som EU-kommissionen drivit intensivt sedan 2008/2009 är nog gott, men perspektivet är enögt ”ekonomistiskt”. Arbetstagarnas rättigheter och skydd för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen finns inte heller med i det senaste av Kommissionens REFIT-meddelande. När kommissionen redovisar och beräknar resultat i form av minskade kostnader för företagen är det detaljrikt, men bedömningar om konsekvenserna för arbetstagarna lyser med sin frånvaro.

Det vi från fackligt håll vill ha är redovisning från EU-kommissionen på vilka kort- och långsiktiga effekter all avreglering får för arbetstagarnas hälsa och säkerhet och arbetstagarnas rättigheter.

Exempel: Det finns numera EU-beräkningar på hur stor kostnaden är för företagen att anmäla en olycka. Visst. Men antag att man skulle ta bort kravet på att anmäla olyckor och arbetssjukdomar – då skulle ju företagen spara massor av pengar och staterna också. Om inga skador anmäls, ser det ut som om inga olyckor inträffar och ingen blir exponerad för belastning eller skadliga ämnen på arbetsplatsen.

I en sådan ”skön ny värld” skulle staten inte behöva ha en Arbetsmiljöinspektion som konstaterar brister och risker, det blir inga förelägganden att rätta till arbetsmiljörisker och därmed sparas ännu mer pengar. De skador som ändå kommer att hända ”finns” inte – annat än i de arbetstagares kroppar som skadas eller, ytterst, i de efterlevandes sorg över ytterligare en medmänniska som aldrig mer kommer tillbaka hem efter jobbet.

Grundproblemet med EU-kommissionens olika initiativ (och avsaknad av initiativ) på till exempel arbetsmiljöområdet är synen att den enda goda lagstiftningen är den som främjar tillväxt. Vi vet att tillväxten också främjas av friska och utvecklande arbetsplatser där arbetsgivare och arbetstagare samverkar, där det görs riskbedömningar och där skador/sjukdomar förebyggs. Därför måste vi dra i bromsen och säga NEJ till en del avregleringar som leder i motsatt riktning.

Idéerna som nu snurrar runt i EU-maskineriet och som sedan 2008/09 resulterat i en lång rad initiativ om ”smart reglering” (som i många stycken är klart osmart…) kommer ursprungligen från USAs tidigare president Ronald Reagan och hans regering i början av 1980-talet.

I den modell som allmänt kallas Reagonomics var staten inte lösningen på problemet utan själva problemet. De här idéerna togs upp av Storbritanniens dåvarande premiärminister Margaret Thatcher som hade en tro på att avregleringar skulle lösa alla problem.

Under tiden skapade OECD en slags avregleringsvänlig tankesmedja och OECD sponsrar de modeller för, lindrigt uttryckt svagt grundade, beräkningar av hur mycket olika lagregler ”kostar” för företagen. Läs mer om allt detta i rapporten Hur man får lögner att låta som sanning som har skrivits av Laurent Vogel vid Europafackets forskningsbyrå.

Facket är inte emot regelförenklingar, men det måste finnas en balans i allt! En överväldigande majoritet av Sveriges företag är små och medelstora, så visst värnar vi om våra medlemmars arbetsgivare. Men allt här i världen är inte ekonomi och finans. Pengar skapas inte i ett vakuum, utan både företags och länders välstånd bygger på människors arbete och det i sin tur gynnas av god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor.

En av de saker som LO, TCO och Saco tar upp i brevet till Fredrik Reinfeldt är EU-kommissionens ambition att skilja ut de små och medelstora företagen och skapa svagare regelkrav för dem. För oss är det självklart att arbetsmiljöskyddet och övriga rättigheter i arbetslivet ska gälla alla arbetstagare, oavsett storleken på företaget.

En annan sak som vi tar upp i brevet gäller EU-kommissionens registrering av länder som har högre arbetsmiljöskydd än den miniminivå som står i direktiven. Registreringen motiveras givetvis med ”det är bra att veta”, men vi ser risken för att den lägsta tillåtna skyddsnivån, den minimala, på sikt utvecklas till att bli det som gäller för alla.

Följ utvecklingen på EU Kommissionens HGL Stoiber gruppens hemsida.

Som alltid handlar det om vad för slags arbetsliv vi vill ha i framtiden.