LO kongress 2016: Det goda arbetet

avatar

Människor som är med och bestämmer om sitt arbete och som mår bra presterar helt enkelt bättre. De har också lättare att delta i utveckling och ställa om till ett annat arbete. I denna blogg sätts LO-kongressens beslut om det goda arbetet in i ”den svenska modellen”, se figur 1. Frågan är hur ska vi tillämpa modellen för att nå ett gott arbete?

Arbetsgivare och löntagare har mycket gemensamt när det gäller arbetsmiljö. Men när arbetsgivaren (eller beställaren av ett arbete) ensidigt avgör arbetsinnehåll, arbetstakt, arbetade tider och vem som ska arbeta blir de motstående intressena påtagliga. Så är det även när arbetsgivaren är dold bakom en plattform (app) på internet, till exempel Uber.

Det är därför som vi organiserat oss fackligt och skaffat oss ett inflytande via kollektivavtal och lagar. Men för att lyckas måste andelen anslutna i facket vara hög och kollektivavtalen omfatta de absolut flesta på arbetsmarknaden. Det betyder att även tidsbegränsat anställda och beroende ensamföretagare (och egenanställda) ska vara med i facket. Men det är svårt att genomföra.

Förutom facklig styrka bygger löntagarnas makt på att vi har ett demokratiskt samhälle och stora partier som vill utvidga den ekonomiska demokratin. Där har staten en medlande roll mellan parterna och monopol på våld vid brott mot regler och vid olösbara konflikter.

Figur12

Solidarisk lönepolitik innebär lika lön för lika arbete och att verksamheter slås ut som inte klarar löneutvecklingen eller har dålig arbetsmiljö. Som grund för skillnad i lön har LO framhållit arbetets belastning (slitsamt, farligt) och svårighet (kunskap, skicklighet, ansvar). Samtidigt påpekas att dålig arbetsmiljö inte ska kompenseras med högre lön. Dålig arbetsmiljö ska bort. Men om vi ska kompensera dålig arbetsmiljö med pengar så ska relationsyrken (bl a vård, omsorg) betalas bättre.

Kollektivavtalet är grundbulten för villkoren i svenskt arbetsliv. Men de betydande reglerna inom arbetsmiljö finns i arbetsmiljölagen. De skapades under 1970-talet tillsammans med MBL för att skydda löntagaren mot en ohämmad taylorism. Staten fick mandat att tvinga fram bättre arbetsmiljö och att stänga de sämsta arbetsmiljöerna. Samma behov finns idag men nu är taylorismen digital och internationell. Tabell 1 visar styrkor och svagheter i dagen lag och avtal när det gäller arbetsmiljö. Tabell 2a och 2b visar var det behövs avtal som kompletterar Arbetsmiljöverkets (AV) föreskrifter.tabellerLO

Näringspolitikens syfte är att ge förutsättningar för meningsfulla, hälsosamma och produktiva jobb som ger en bra lön. Det innefattar inflytande för löntagarna. LO-kongressen 2016 beslöt att till 2020 ta fram ett program för Det goda arbetet. Det innebär bland annat att hitta en samsyn om principer för inflytande och god rationalisering. Varje förbund och bransch bör sedan anpassa dessa principer till sina möjligheter till överenskommelser med sina arbetsgivare. Centralt är att få en övergripande överenskommelse mellan arbetsmarknadens centrala parter, som sedan F&U-fonder, institut och ledande konsultföretag kan anpassa sig till.

Arbetsmarknadspolitikens syfte är att bidra till utbudet av en kunnig och arbetsför arbetskraft och till en väl fungerande matchning. Inom arbetsmiljöns område beslöt LO-kongressen att stärka statens (osäkra) förmåga att värna löntagarnas arbetsmiljö (arbetslivscenter, mer pengar till arbetslivsforskning, Arbetsmiljöverket och regionala skyddsombud). LO ska också bevaka Arbetsmiljöverkets organisatorisk och social föreskrifter och bidra till verktyg som underlättar för det lokala facket att förhandla fram en tillräcklig bemanning på arbetsplatsen.

Socialpolitiken ska bidra till folkhälsan och se till att alla har en tryggad tillvaro. Inom arbetslivets område ”städar” socialpolitiken där närings- och arbetsmarknadspolitiken misslyckas. LO-kongressen beslöt att LO ska verka för att arbetsskadeförsäkringen blir mer rättvis och jämställd. LO ska också verka för en kvalitetssäkrad företagshälsovård som omfattar alla anställda. Men företagshälsovård har ofta en för låg branschkompetens för att kunna bidra till bra arbetsmiljöer. Företagshälsovård hanteras idag som socialpolitik, men kan nog agera mer förebyggande om den betraktas som arbetsmarknads- eller näringspolitik.

Kunskaper men hur?

Men det räcker inte med lag och avtal för att nå ett gott arbete. Det krävs kunskaper och att berörda förbund inom LO, TCO och Saco är samordnade. Den fackliga rörelsen behöver reda ut vilka kunskap som behövs för att nå det goda arbetet. En del är gjort i tidigare LO-projekt och av IF Metall, Kommunal och Unionen. Många av de institutioner som den fackliga rörelsen drev fram under 1960- och 70-talen gav sådana kunskaper. Men idag har flera av dem lagts ner (t ex Arbetslivsinstitutet) eller har ett bristande intresse för löntagarnas inflytandefrågor.

Regeringen ska hösten 2016 lägga fram en forskningspolitisk proposition. LOs uppfattning är att löntagarna åter ska delta i besluten över forskningsmedel och att det behövs en kraftig förstärkning av den infrastruktur som identifierar problem, finansierar, forskar, förmedlar kunskaper och nyttiggör forskning om arbetslivet. LO vill även att det inrättas ett oberoende nationellt center för arbetslivsfrågor.

Men dagens maktbalans i samhället medför troligen att det inte produceras tillräckligt av de kunskaper som löntagarna behöver. Därför kan det behövas ett komplement till samhällets institutioner för att försörja den fackliga rörelsen med kunskaper. Ett sådant exempel är Norska fackföreningsrörelsens center för forskning, utredning och dokumentation (Fafo).

Strategiskt för att nå 2016 års LO-kongress mål om full sysselsättning och jämlikhet är att skapa hälsosamma arbetsmiljöer som höjer trivsel och effektivitet. Det vinner alla parter på. Det goda arbetet kan bli nyckeln till framgång.

En reaktion på “LO kongress 2016: Det goda arbetet

  1. avatarPiia-Liisa

    Jag instämmer i att det goda arbetet är en nyckel till framgång. En bra och väl fungerande arbetsmarknad, låg arbetslöshet, trivsel och effektivitet tillsammans med en bra arbetsmiljö är bra för alla, både yrkesverksamma och icke yrkesverksamma. Och LOs medlemsorganisationer är fackförbund för i första hand dem som arbetar. Dock har förbunden medlemmar som, av olika skäl, inte kan arbeta.
    Jag ber er att ni inte glömmer bort är dem som likt mig har sjukersättning. Trots många års arbete, så är vi många med låga (och mycket låga) ersättningar. Själv har jag omkring 14 000 kr brutto, vilket netto blir ca 10 000 kr. En mindre summa tillkommer i bostadstillägg. Jag är ensamstående och multisjuk. Sjukdom innebär för min del att jag ex v är helt beroende av hemtjänst. Hemtjänsten sköter också inköpen, och då är jag hänvisad till den butik som ligger närmast. I mitt fall en av stadens dyraste matbutiker då jag bor i centrum. Lågprisbutikerna ligger längre bort.
    Att hela tiden leva på marginalen innebär att det är mycket svårt då det kommer till utgifter som glasögon och liknande. De pengarna finns inte. Försöker att spara innan men det är svårt. För mig innebär detta att leva ensam en ständig kamp att få pengarna att räcka. En extra utgift stjälper månadens ekonomi totalt.

    Jag missunnar inte ålderspensionärer och yrkesarbetande deras inkomst – men jag har mycket svårt att förstå varför jag som sk sjukpensionär ska betala mer i skatt på min inkomst än vad övriga gör. Lika mycket är OK, men inte mer. Jag har ingen möjlighet att själv påverka min inkomst då det givetvis finns en anledning till varför jag är hemma på heltid. Och som nog är väl känt är det inte enkelt att gå genom detta nålsöga. Men enda möjlighet är att på alla sätt sänka utgifterna – och de är så låga jag kan få dem utifrån givna förutsättningar.

    Den enda väg som återstår är att böja huvudet, ta av mössan och skriva ett mjukt och undergivet brev till fonder och stiftelser som idkar välgörenhet, och sedan hoppas att de finner min situation så svår att de är beredda att dela ut/skänka mig fondmedel. Utöver brevet krävs ofta en mycket utförlig redogörelse för ekonomin i dagsläget. Välgörenhet – jag vet att jag borde ta mig i kragen och sätta mig och skriva till dessa, men ärligt så tar det emot att tigga pengar av ”bättre bemedlade”. Jag har gjort det och kommer att göra det igen. Men är det verkligen rimligt att vi som sjukpensionärer ska behöva vara beroende av andras välvilja att öppna sina plånböcker för att kunna ha en dräglig tillvaro ekonomiskt sett? (Och ja, jag har sökt alla de former av bidrag och ersättningar jag har rätt att såsom handikappersättning. Den täcker en del av de extra kostnaderna jag har på grund av mina sjukdomar, men långt från allt).

    Därför – hjälp oss att se till att även vi får en ersättning som de facto går att leva på!

    //Piia-Liisa
    Livets Skiftningar

    Piia-Liisa!
    Ursäkta sent svar. Fann ditt inlägg när jag kom tillbaka från semestern. Det är klart att även sjuka ska ha en tryggad ekonomi. LO driver sådana krav sedan många många år. Men de är inte lätta att få igenom i riksdagen!

    Sten Gellerstedt

Kommentarer inaktiverade.