Makten över arbetslivsforskningen

avatar

Hösten 2016 lägger regeringen fram en omfattande forskningsproposition för de kommande fyra åren och som även blickar fram till 2027. Arbetet med propositionen sker på Utbildningsdepartementet i dialog med Näringsdepartementet. Underlag till detta arbete önskas senast 25 oktober 2015.

Av stort intresse för löntagarna är hur forskning om arbetslivets frågor initieras, finansieras och bedrivas och hur resultaten förmedlas för att sedan omsättas i praktiken. Under hösten bör dessa frågor diskuteras inom den fackliga rörelsen.

Historik – makten över forskningen
Sverige byggde under 1970- och 80-talen upp en god infrastruktur för problemformulering, forskning, utbildning och information inom arbetslivets område. Denna infrastruktur började dock vittra sönder under 1990-talet och sargades svårt 2007 då Arbetslivsinstitutet lades ner.

Arbetslivsforskningen i Sverige tog fart 1972 när Arbetarskyddsfonden och Institutet för social forskning (SOFI) bildades. LO hade 1969 föreslagit en arbetarskyddsavgift för finansiering av forskning, utbildning och information inom arbetsmiljöområdet. I förslaget ingick att löntagarna avstod löneutrymme. I proposition 1971:22 sattes avgiften till 0,03 procent för finansiering av Arbetarskyddsfonden och 0,02 procent för finansiering av Arbetarskyddsstyrelsen och Arbetsmedicinska institutet. Från 1977 finansierades även det nybildade Arbetslivscentrum och MBL-utbildning.

Arbetarskyddsfonden prioriterade praktiskt inriktad forskning och försöksverksamhet. Arbetsmarknadens parter hade majoritet i styrelsen och var helt överens om fonden och dess inriktning. Under 1990-talet togs dock arbetarskyddsavgiften till att täcka underskott i statskassan. År 1995 försvann parternas representanter i styrelsen.

Många viktiga FoU projekt formades under denna tid utifrån problem som löntagarna såg på sina arbetsplatser. LOs uppfattning är att många viktiga åtgärder inte hade kommit till stånd eller blivit rejält försenade om forskarsamhället själva skulle ha bedömt relevansen (t ex asbest, ont i nacke/axlar).

Makten över forskningen övergick succesivt till forskarna och arbetsliv blev en mer akademisk disciplin. I de forskningsråd som hade bildats år 2001 tonades relevans ner till förmån för vetenskaplighet. Löntagarnas möjlighet att formulera och finna lösningar på sina problem minskade påtagligt.

Läget idag
Institutet för social forskning (SOFI) finns idag under Stockholms universitet. IFAU – Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering skapades 2007 och lyder under Arbetsmarknadsdepartementet. IFAU ska främja, initiera, beställa och genomföra egen forskning inom sitt område. De ska också påverka insamlingen av data och göra data lätt tillgänglig för andra forskare.

Forskningsrådet FORTEs anknytning till Socialdepartementet är inte optimalt för att finna lösningar på arbetslivets frågor. Principen om forskarstyre som infördes 2001 har missgynnat forskning inriktad på att finna praktiska lösningar. Bland annat är intresset lågt för att få fram ny kunskap som kan bidra till att minska otryggheten i dagens arbetsliv. Ett stort hinder för forskningen är att andelen ansökningar som beviljas av FORTE ligger under 10 procent.

I Vinnovas projekt är sällan den fackliga organisationen med som en likvärdig partner.

Parternas försäkringsbolag AFA finanserar idag en hel del arbetsmiljöforskning, vilket är till stor nytta. Dock får forskning som flyttar fram löntagarnas positioner sällan AFA-medel eftersom arbetsgivarparten har vetorätt.

Ett attraktivt centrum för arbetslivsforskning
Sverige behöver åter stärka den infrastruktur som finansierar, försörjer och förmedlar kunskaper inom arbetslivets område.

Vi behöver ett mer demokratiskt sätt för besluta om forskningsmedel och ett nationellt centrum med ett övergripande ansvar för arbetslivets frågor. Detta center bör arbeta på uppdrag av flera departement och vara oberoende av andra myndigheter. Centret ska vara internationell och nationell kontaktpunkt med en modern informations- och biblioteksfunktion som kan omvärldsbevaka och förmedla information och kontakter.

Centret bör också överblicka, bevaka och använda olika organs statistik inom arbetslivets områden, vara en säker hemvist för att antal databaser samt göra data lätt tillgängligt för andra forskare. En idé att är att samla data från företagshälsovården i ett nationellt register som medger en överblick av gamla och nya hälsorisker samt ger underlag för ett förebyggande arbete.

För att centret ska bli attraktivt krävs att det har ett långsiktigt nära samarbete med arbetsmarknadens parter och med framstående forskningsmiljöer. Viss spetsforskning bör bedrivas i egen regi. Olika alternativ gällande att identifiera forskningsområden, främja, initiera, beställa forskning och genomföra egen forskning bör utredas. IFAU kan kanske fungera som modell.

För att på bästa sätt hantera de stora och snabba förändringarna i arbetslivet krävs eftertanke och utbyte av erfarenheter mellan anställda och ledning och mellan olika verksamheter, sektorer och länder. Den nya forskningspolitiska propositionen kan bidra till detta genom att stärka forskning, utbildning och information inom arbetslivets område.