Vem är arbetsgivare, vem är anställd?

avatar

Allt sedan kollektivavtalets tillkomst har arbetsgivare hittat sätt att gå runt dess regler. Skrupelfria mellanhänder har alltid varit inblandade. Formerna för att köpa, sälja och kontraktera arbete förändras nu. I tider av strukturomvandling och arbetslöshet söker många löntagare olika vägar för sin försörjning. Då frestas arbetsgivare att anlita löntagare som egenföretagare och därmed föra över kostnader, ansvar och risker på dem. Här beskrivs trender som medför en skärpt tävlan om jobben.

Vem som är arbetstagare definieras inte i någon lag. EU-domstolen uttalade 2014 ”en tjänsteleverantör vars oberoende ställning endast är fiktiv döljer att det är en anställning”. Arbetsdomstolen anger att en bedömning måste göras i varje fall för att fastslå om man är arbetstagare (se t ex AD 2005:16, AD 2006:24 och AD 2013:92). Faktorer som vägs in är bl a grad av självständighet, personligt arbetsskyldig, antal uppdragsgivare, vem som håller med material och utrustning samt hur ersättningen för arbetet beräknas.

Plattformsekonomin Handel med arbete har flyttat in på Internet. Förhoppningen är att mellanhandens makt minskar när beställare och utförare lättare når varandra. Men blev det så? I många av de stora plattformarna på Internet är kontraktet mellan köpare och utförare av arbete fixerat. Den som utför arbetet kan bara sänka sitt pris. Är man då egenföretagare? Både i Europa och USA har domstolar sagt att de som inte kan påverka villkoren är arbetstagare, t ex Ubers taxi.

Rätt använt kan handel med arbete på Internet sänka transaktionskostnader. Parterna på arbetsmarknaden och staten bör sätta sig ner och skapa regler som sätter en gräsen mellan icke kommersiell delningsekonomi och handel med arbete. Parterna får komma överens om regler för plattformsekonomin som skyddar löntagaren och ger konkurrensneutralitet.

Egenanställning är en ännu marginell företeelse men som förväntas öka. En egenanställd är ansluten till ett egenanställningsföretag där man själv tar kontakt med kunden, t ex via Facebook. I ett antal domar har egenanställda antingen setts som egen företagare eller som anställd.

Egenanställda dök upp på 1990-talet när företag ville bli fakturerade i stället för att betala lön. Egenanställningsföretag skapades som ett mellanting mellan bemannings- och faktureringsföretag.

Novus undersökte branschen 2015. Sju av nio egenanställningsföretag svarade att det fanns 18 655 anställda som arbetat 1 566 719 timmar som totalt fakturerad 741 268 892 kronor. Det blir blygsamma 7 timmar per månad per anställd. Endast tre procent uppgavs arbeta heltid.

Ett seriöst egenanställningsföretag är avtalspart och fakturerar kunden samt betalar in skatt, arbetsgivaravgift, kollektivavtalad lön och försäkringar för den egenanställde. Utredningen Ett arbetsliv i förändring SOU 2017:4 beskrev egenanställda men drog ingen slutsats. En facklig uppfattning är att den egenanställde antingen är anställd eller egenföretagare. Ett mellanting mellan anställd och egenföretagare ger bara otrygghet och grogrund för organiserat svart arbete.

Falska egenföretagare och svart arbete är ett betydande problem. Både myndigheter, kommuner och landsting och arbetsmarknadens parter försöker skapa ordning. Ett exempel är avtalet mellan Skogs- och lantarbetsgivareförbundet och GS-facket som lägger fast gränsen mellan arbetstagare och företagare. Ett annat exempel är avtalet mellan Sveriges byggindustrier och Byggnadsarbetareförbundet om huvudentreprenörskap.

En orsak till att det blivit fler falska egenföretagare är att arbetsuppgifter flyttats ur företag, kommuner och landsting (out sourcing). Tjänster och insatsvaror köps i stället in från hårt konkurrerande små företag, där beställaren eller mellanhanden ofta sätter villkoren för arbetet.

AV SCBs statistik framgår att andelen små arbetsställena med 1 – 10 förvärvsarbetande bara har ökat marginellt, från 21,5 procent 1993 till 22,7 procent 2016. Samtidigt har antalet ensamföretagare ökat dramatiskt, från 310 315 år 1993 till 884 218 år 2016. Varför finns inte de i SCBs statistik för små arbetsställen? Många av dem är vilande eller arbeta för få timmar för att hamna i statistiken. Men en del  kanske inte vill synas.

Inom LO-sektorn finns ensamföretagare särskilt inom bygg, transport, förskola, vård, omsorg, frisör, restaurang, taxi, skogs- & jordbruk och musik. De flesta av dem torde arbeta vitt och uppskatta sin självständighet. Men vi vet att det finns svart arbete och dolt anställda (falska företagare). En del arbetar tillfälligt i Sverige och saknar de skydd som ett kollektivavtal ger.

Bemanningsbranschen struktureras nu om mot större och längre uppdrag. En hel avdelning eller en verksamhet kan bemannas. När bemanningsföretaget står för arbetsledningen blir det personalentreprenad. De fem vanligaste yrkena i bemanningsbranschen är fortfarande lagerassistenter, övrig kontorspersonal, receptionister, övriga maskinoperatörer och montörer samt truckförare. Medianåldern i bemanningsbranschen är 29 år. Trots den unga medelåldern är belastningsskador vanligt.

Utlåning av arbetskraft har alltid förekommit och ger både nytta och risker. Utlåning finns bl a inom jordbruket, i byggbranschen, mellan små industrier och nu också mellan aktörer på Internet. Det finns inga uppgifter om volymen på utlånad arbetskraft.

Av förarbetena till uthyrningslagen framgår att utlåning inte medför samma ansvar för inhyraren som vid inhyrning av arbetskraft. Här kan det behövas en lagändring. I Byggavtalet bilaga A3 finns regler om utlåning när det gäller arbetsuppgifter inom avtalet.

Beställaransvar För att lättare komma tillrätta med en del av ovan beskrivna problemen behövs ett generellt beställaransvar i arbetsmiljölagen.

Utredningen Ett arbetsliv i förändring SOU 2017:4 rekommenderar dock inte ett beställaransvar. Utredaren skriver att det visserligen finns oseriösa beställare men att dess omfattning är för liten för att motivera en lag. Utredaren har tittat på entreprenörskedjor i byggbranschen och falska egenföretagare inom transportbranschen men inte på underordnade utförare av arbete i alla andra branscher. Ett exempel är där beställaren äger all utrustning och det företag som vann entreprenaden inte vågar ställa krav på god ergonomi. Eller där beställaren i detalj föreskriver hur arbetet ska utföras och entreprenören uppmanas att finna sig eller försvinna när arbetet riskerar hälsan.

Internet har gett nya former för att köpa, sälja och kontraktera arbete. Men den som säljer sitt arbete som egenanställda eller ensamföretagare har i grunden samma intresse som traditionella arbetstagare. Det är ett intresse av bra lön och goda villkor som står i motsättning till arbetsköparens intresse av hög vinst. Facket uppgift är att organisera alla som säljer sitt arbete och värna bra villkor i arbetet och trygghet vid sjukdom, arbetslöshet och pension.

Artikel i SvD, TCO om Uber, en utmärkt rapport från Unionen om plattformsekonomi,

Etiketter: , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *