Effektiv efterfrågan (del 7)

avatar

Efter en mycket intressant dokumentär på SVT återfick jag hastigt lusten att fortsätta min bloggserie om kapitalismen och dess kriser. ”Lönesänkarna” är sannolikt en av årets viktigaste dokumentärer. När det gäller min egen bloggserie misstänker jag det hela bör läsas från början. Kanske är det värt mödan. Kanske inte. Även för mig som skriver är det hela en läroprocess. Åter till ämnet.

När den enskilde kapitalisten tagit sig igenom produktionsprocessens samtliga föregående steg (se del 2 till 6) återstår ett slutligt hinder. Den vara eller tjänst som producerats skall avyttras på en marknad. Alla tidigare anskaffningsutgifter skall nu täckas. Dessutom ska det som producerats säljas med vinst. För den enskilde kapitalisten är detta sanningens ögonblick. De förväntningar, förhoppningar och gissningar som ursprungligen gav upp upphov till investeringen får nu sitt svar.

Varje vara eller tjänst behöver köpare som begär det som producerats. Om ingen vill ha vara är den oandvändbar och saknar värde. Den industri som manipulerar våra begär möter vi överallt. I tunnelbanan, på TV, i radio osv. Reklamindustrin lyckas, om och om igen, med att skapa begär som övergår i behov. Och tur är väl det! För utan nya behov skulle kapitalackumulationen stanna. Kapitalismens överlevnad vilar på konsumismen.

Men begär och behov är inte tillräckligt för att skapa efterfrågan. Den som skall köpa måste också ha pengar. Utan pengar kan varan eller tjänsten inte köpas. Om det inte finns köpare med pengar sker ingen försäljning. Vinsten kan inte realiseras. Det ursprungliga kapitalet har då gått förlorat. En fungerande kapitalcirkulation förutsätter således att det finns en effektiv efterfrågan.

Effektiv efterfrågan är inte enbart en fråga för den enskilde kapitalisten. Det är avgörande för kapitalcirkulationen som helhet. Vad som skapar en effektiv efterfrågan har sysselsatt många stora tänkare. Rosa Luxemburg, John Maynard Keynes och Karl Marx är blott några av de många som lagt stor kraft på att förstå problemet med hållbar effektiv efterfrågan i ekonomin. Att redogöra för huvuddragen i teoribildningen på området är en uppgift som överskrider mig. Men låt mig försöka belysa några viktiga teman och grunder från min egen läsning.

Den viktigaste källan till efterfrågan är arbetstagare som spenderar sina löner. I SVTs dokumentär uppskattade en professor att 70% av den effektiva frågan vilar löntagarnas konsumtion.

När kapitalisterna (ibland med stöd av politiker) minskar löneandelen på arbetsmarknaden (jfr del 3) skjuts kapitalcirkulationen i foten. Samtidigt kan de totala löneutbetalningarna aldrig överstiga det samlade kapital som är cirkulation. Skulle löneandelen stå för all efterfrågan skulle det aldrig bli några vinster. I sammanhanget finns anledning att erinra om att det nuvarande ekonomiska krisen tycks höra samman med ett globalt minskad löneandel. Men mer om olika typer av kriser i kommande bloggar.

En annan källa till efterfrågan är kapitalisternas egna privata konsumtion. Men den har begränsad effektivitet. Hur många skor kan en människa köpa? Även lyxkonsumtion i form av båtar och bilar har begränsningar. De superrika är inte goda konsumenter helt enkelt. I detta sammanhang aktualiseras för övrigt jämlikhetstankens ekonomiska grund. Men mer om detta någon annan gång.

Men om arbetstagarnas och kapitalisternas konsumtion inte är tillräckligt för att skapa effektiv efterfrågan i ekonomin. Vad är det i så fall som krävs därutöver? En fungerande kapitalcirkulation (och tillräckligt effektiv efterfrågan) tycks kräva att kapitalisterna återinvesterar i produktionen. När vinsterna återinvesteras utvidgas produktionen ytterligare. Kapitalcirkulationen expanderar. Effektiva efterfrågan på gårdagens producerade överskott förutsätter morgondagens expansion av produktionen. En fungerande kapitalcirkulation, kapitalismen om man så vill, tycks således förutsätta expansion, eller i mer vardagligt tal – tillväxt.

I en ekonomiskt osäker situation (ungefär som den nuvarande) kan det för den enskilde kapitalisten vara förnuftigt att, istället för att investera, hålla fast vid pengarna. Problemet blir dock allvarligt när hamstrandet av pengar blir en kollektiv företeelse. Keynes kallade detta för ”likviditetsfällan”. Den negativa spiral som uppstår kan vara svårt att bryta. Keynes menade att detta var sanningens ögonblick för staten. I osäkra tider måste staten investera.

Men för att gårdagens produktionsöverskott skall kunna efterfrågas på grundval av morgondagens expansion krävs även att tidsglappet kan täckas. En effektiv efterfrågan kräver ett fungerande kreditsystem. Kapitalcirkulationen klarar sig inte utan kreditmarknaden. Priset för att tidsglappet är ränta.

Apropå kreditsystemet poängterar David Harvey att kapitalismens expansion också medför att de som kontroller kreditsystemet får en alltmer framträdande roll. Det blir ett centralt nervsystem som styr och kontrollerar kapitalackumulationens globala dynamik. Den som kontrollerar kreditgivningen kan även styra kapitalismens funktion. Det blir på detta sätt enklare att förstå ur vilka strukturer Goldman & Sachs och andra internationella bankar hämtar sitt inflytande.

En fungerande kapitalcirkulation tycks således förutsätta tillväxt (för att skapa efterfrågan på gårdagens produktion) samt en fungerande kreditmarknad (för att överbrygga tidsglappet). Kapitalismen måste helt enkelt generera och internalisera sin egen effektiva efterfrågan. Misslyckas detta uppstår en kris.

Som påpekats tidigare. Kapitalismens överlevnad vilar på cirkulationen. Kontinuiteten måste hela tiden upprätthållas.