Marknadspredikantens saga

avatar

Under många år hade föreställningen om Marknaden som den enda pålitliga och effektiva samhällsinstitutionen fått råda. Framgångarna hade stapplats på hög. Nästan på varje område hade Marknaden lyckats misstänkliggöra ärkefienden Staten – även om föreställningen i grund och botten var märkligt. Eftersom Stat och Marknad förutsätter varandra.

– Allt som Staten gör kan jag göra bättre och effektivare, brukade Marknaden självsäkert deklamera till de troende i sin församling.

Under närmare trettio år hade föreställningen om Marknaden vunnit bredare gehör. Men med självgodhet och framgång kommer lättja. Antaganden om marknadens självreglerande funktioner hade blivit till hypoteser, som utvecklats till teorier, för att slutligen cementeras som dogmer och trossatser.

På Timbro, Svenskt Näringsliv och ledarsidorna fanns några av de mest övertygade marknadspredikanterna. Och de hade blivit slöa. Ur munnen kom litet av balanserad rim och ranson. Det mesta som förkunnades var trossatser om marknadens självreglering och perfektion. Istället för vett och mening kom mest svavelosande skildringar av det inferno som skulle utlösas om Marknaden inte fick sin vilja igenom.

Men Marknaden hade fått hybris. Inte minst på välfärdsområdet. En misslyckad avreglering hade gett marknadskrafterna fullt utrymme att verka inom skola, vård och omsorg. År efter år hade företagsintressena kunnat bära ut pengar från det gemensamma som förvaltades av Staten.

Men runt om i landet hade folket sakteligen börjat misstro Marknaden. I hela riket pratade människor om att de medel som avsatts till den gemensamma välfärden borde stanna där. Någon anledning att överföra medel som avsatts till gamla, unga och sjuka till privat förmögenhetsbyggande kunde få se. Ur vårdskandaler och ofärd formerades ett motstånd i landet. Landsorganisation fick i uppdrag att föreslå metoder att få ett stopp på ovettet.

Över staden rullade tunga snöflingor genom stålgrå himmel. Stadens stök dämpas under vit vinterfilt. Marknadspredikanten hade precis fått sitt morgonkaffe. Som alltid började han förstrött att bläddra i stadens stora tidning. När debattsidan öppnades spottade han kaffet ur vrångstrupen. Landsorganisationen vill begränsa vinsterna i välfärden genom samhällsbolag!

Telefonen ringde. Under morgonen hade fler av marknadspredikanterna tagit del av upproret. – Nu är goda råd dyra. Detta uppror mot Marknaden måste få ett stopp! Ropade marknadspredikanten i telefon. – Inga argument är för låga i detta läge!

Att reaktionen var överdriven var inget som slog marknadspredikanterna. För den som tog del av förslaget kunde ganska snart se att det som föreslogs var en reformprocess. En metod som avsåg att med varsamhet och omsorg omforma Marknadens intressen inom välfärdssektorn. De enda som hade något att frukta i reformprocessen var de företag i välfärdssektorn som enbart ville tjäna pengar. De med människornas väl och ve i åtanke hade lite att frukta.

Vad marknadspredikanterna ville och kunde missförstå var inte helt enkelt att utröna. Förslaget hade fler beståndsdelar. Det var ett batteri av åtgärder. Men för den som inte vill förstå kan allt missförstås. Ett av misstagen var att man inte beaktade det som kallades driftsavtal. Tanken var att anpassa reformen till olika delar av landet, liksom olika sektorer. För kontinuiteten i välfärdssektorn kräver viss flexibilitet.

Inte heller kunde marknadspredikanterna se att välfärdsföretagen ätit sig väl feta på den gemensamma statliga kakan. Även i andra länder hade Marknaden blivit en del av välfärden. Men endast till liten och beskedlig del. Att de svenska välfärdsföretagen drack grädde och levde i överflöd slog inte predikanterna. I Sverige hade marknadskrafterna fått abnorm omfattning.

Först senare, när vårblommorna sent omsider började att blomma i stadens rabatter, skulle det visa sig att marknadspredikanternas omotiverade farhågor om kaos i välfärden var ett av fler tecken i tiden. Föreställningen om Marknaden som allenarådande kraft i samhället var på reträtt. Efter närmare trettio år av utbud och efterfrågan som samordningsmekanism i hela samhället började nya tankar att ta form. Pendeln var i rörelse. Kanske kunde en diffus vittring av just detta förklara marknadspredikanternas ängslighet i snöyran? En ny tid väntade runt hörnet.

För marknadsmekanismen var en fantastisk innovation. På produktmarknaden hade marknaden fungerat utmärkt för att koordinera utbud och efterfrågan. Här kunde profitintressena släppas loss. Men av de senaste decennierna hade människorna lärt sig en sak. Att bygga omsorg för gamla. Att lära barn att läsa. Att lappa de trasiga och sjuka. Det bör inte göras med profit som mål. De som saknade vinster i välfärden var få.

########################################################

Svenskt Näringsliv i replik

DNs ledare – Nu leker vi företag

SvD ledare – LOs stora välfärdsexperiment

Expressens ledare

Centerpolitiker i replik

Folkpartister i replik

Kristdemokrat i replik

Företrädare för Svenskt Näringsliv

Nyligen av Centerns ungdomsförbund om marknad

Vårdföretagarna och Friskolornas Riksförbund

Andra röster
Aftonbladets ledare