När fri rörlighet pressar priset

avatar

Den fackliga kampen mot makten är också en kamp mot glömskan.

Allt sedan Lavalmålet har svensk och europeisk fackföreningsrörelse försökt att förhindra att EU utvecklas till ett instrument för lönekonkurrens. EU ska inte användas för att avreglera arbetsmarknaden och underminera det fackliga löftet. Med andra ord, på arbetets marknad skall konkurrens- och prismekanismerna vara underordnande.

I en serie rapporter har LO försökt att beskriva de mekanismer och regler som bidragit till lönekonkurrensens utveckling. I När arbetskraftskostnaderna pressar priset djupstuderades tre större svenska infrastrukturprojekt samt arbetstagarnas arbetsvillkor. Vinnare och förlorare, en rapport som släpptes i våras, undersöker de skatte- och socialförsäkringsregler som möjliggör konkurrens med arbetskraftskostnader.

I den rapport som LO släpper idag, Gäst i verkligheten, har vi försökt att ge en kvalificerad bild av hur omfattande utstationering av utländsk arbetskraft är inom LO-förbundens branscher.

EU-samarbetet kan betraktas på två sätt. Antingen ser man det som ett arbetstagarnas och politikernas EU eller som ett företagens och marknadens EU. De båda synsätten konkurrerar och samverkar med varandra.

Väljer man att betrakta det europeiska samarbetet som ett arbetstagarnas och politikernas EU blir det ett instrument för att utveckla en politisk motvikt till internationaliseringen av kapital och företag. När företag, kapital och marknader blir verksamma över gränserna så måste fackföreningar och politiker göra detsamma. EU blir således ett instrument för att återta den makt som förlorats i nationalstaten.

Den som fokuserar på det andra synsättet företagens och marknadens EU väljer däremot att betrakta marknadsintegration och fri rörlighet som EUs primära uppgift. Globalisering och internationalisering skall främjas genom att hinder för företagens verksamhet tas bort – även kollektivavtal och arbetsrätt. EU blir med denna utgångspunkt ett avregleringsinstrument. EU blir ett instrument för företagen att komma ur nationalstatens ”bojor”.

Länge existerade och verkade de två perspektiven parallellt. På kapitalmarknaden och varumarknaden kunde synsättet företagens och marknadens EU breda ut sig, medan försiktigheten på tjänste- och arbetsmarknaden var desto större. Arbetstagarnas och politikernas EU fick här större utrymme.

Det fackliga stödet till det svenska EU-medlemskapet för snart 20 år sedan byggde på den inre marknadens sociala dimension och mål. EU skulle rymma en politisk dimension. När kommissionens dåvarande ordförande Jacques Delors satte fart på EUs inre marknad i mitten av 1980-talet skakade han hand med den europeiska fackföreningsrörelsen. Handslaget innebar i praktiken att facket inte motsatte sig upprättandet av den inre marknaden och, i gengäld, att en social dimension inom EU skulle införas.

Men, som sagt, under senare år har vi sett hur denna jämvikt rubbats. Handslaget mellan Delors och facket sades upp av EU-domstolen i och med Viking-, Laval- och Rüffertdomarna år 2007-08. Under den pågående eurokrisen har attackerna mot medlemsstaternas lönesystem och arbetsmarknadsregleringar fördjupats. Arbetslösheten är rekordhög. Fattigdom och inkomstskillnader ökar. Arbetstagarna får allt svårare att hävda sig.

Det är i denna kontext Gäst i verkligheten hör hemma. Rapporten är en del av kampen mot glömskan.

Rapporten visar bland annat att var femte arbetstagare (19 %) inom byggbranschen är utstationerad. Sedan tidigare vet vi även att många av dessa arbetar till löner och villkor som är sämre än vad som följer av svenska kollektivavtal.

Motiven bakom utstationering, i de branscher där den är frekvent förekommande, tycks nästan alltid vara en önskan att minska arbetskraftskostnaderna. Men inom vissa områden förekommer även brist på viss yrkeskunnig arbetskraft. Det går således inte generellt att avfärda utstationering för att den skapar press på arbetskraftskostnaderna.

LO har sedan tidigare presenterat en rad olika åtgärder som kan motverka de värsta formerna av utnyttjande av utstationerad arbetskraft. Bland dessa märks framförallt ett lagstadgat huvudentreprenörssystem och ett effektivt system för anmälningsplikt som även omfattar köparna av tjänsterna.

Läs gärna rapporten, eller i vart fall sammanfattningen, den ger den hittills mest kvalificerade bilden av verklighetens utstationering.

Den fackliga kampen fortsätter. Vill du läsa mer om Laval och det fackliga arbetet rekommenderas exempelvis Från Ådalen till Luxemburg.

En reaktion på “När fri rörlighet pressar priset

  1. Pingback: Smutskonkurensen skadar Sverige | Röda Berget

Kommentarer inaktiverade.