Om auktoritär liberalism och facket på ungerskt vis

avatar

Kastanjeträden står i full blom. Svalorna flyger högt. Luften är mild. Det är tidigt i april men i Budapest är det redan försommar. Jag är i Ungern för att berätta om facklig historia. Min uppgift är egentligen mig övermäktig. Hur kan man på en halvtimme förklara hur fackföreningsrörelsen blev en maktfaktor i Sverige? Vilka var de viktiga besluten och erfarenheterna? Många av de viktiga händelserna, delvis bortglömda idag, tycks ligga innan 1938 års Saltsjöbadsavtal. Från Storstrejken 1909 och framåt sker mycket inom svensk fackföreningsrörelse. Viktiga insikter som tycks förlorats i generationsskiftena.

I land efter land sprider sig högerpopulismen. Mörka krafter är i rörelse. Le Pen, Åkesson, Orbán, Kaczynski och Wilders är några av de namn som binds samman med Europas nya auktoritära och populistiska höger. Senast i ledet ställer sig Norbert Hofer som nyligen var en hårsmån från att bli österrikisk president. I USA är Donald Trump en liknande företeelse. Är Ungern en försmak av Europas framtid? Min undran är om det här finns några motkrafter?

Kanske är det nutiden som intresserar mig mest på den fackliga workshop som anordnas tillsammans med Europafacket. Hur är situationen för facken i Victor Orbáns Ungern idag? Jag känner mig fylld av energi när promenerar mot den fackliga federationen SZEFs kansli dagen innan workshopen.

Ta makten från facket

Mina ögon anpassar sig långsamt till det dunkla ljuset. Min uppmärksamhet dras till de mörka ekmöblerna och dystra männen på oljemålningarna. Den unga kvinna, Viktoria, som medryckande berättar för mig om den fackliga situationen i Ungern är med sin entusiasm och energi en skarp kontrast till kansliets inredning. Hon är sedan några år anställd på SZEF.

Tiden tycks ha stått still. Det tunga möblemanget för tankarna till 1940-talet. Byggnaden ligger i Budapest diplomatkvarter. De vackra villorna står på rad. Bara några hus bort ligger den byggnad där Raul Wallenberg sågs vid liv sista gången. Viktoria förklarar att det redan svåra läget för fackföreningarna i Ungern förvärrades avsevärt när Victor Orbán tog över.

En av Orbáns första åtgärder efter valet 2010 var att begränsa strejkrätten. Innan en stridsåtgärd träder i kraft måste facket ha en uppgörelse med arbetsgivarna om den ”servicenivå” som ska gälla under det att arbetet ligger nere. Naturligtvis är det i praktiken omöjligt att göra sådana uppgörelser. Arbetsgivaren vill att strejken inte alls ska märkas – medan facket vill att konsekvenserna är så omfattande som möjligt. Om parterna inte når en uppgörelse ska domstolarna avgöra vilken tjänstenivå som ska gälla. Även om domstolarna ska hantera ärendena skyndsamt så tenderar prövningen att ta lång tid på sig. Det har till och med hänt att domstolen i några fall aldrig kom till något beslut. – Det nya regelverket har fullständigt urholkat strejkrätten i Ungern, säger Viktoria lätt uppgivet.

En annan av Orbáns åtgärder som riktades direkt mot facket var att lägga ner ett nationella trepartsrådet mellan fack, arbetsgivare och regeringen. I trepartsrådet träffades tidigare beslut om löner och andra uppgörelser om arbetsmarknadsfrågor av nationell betydelse. Orban motiverade beslutet med att rådet inte längre behövdes eftersom att Fidesz representeras med en tvåtredjedels majoritet i parlamentet.

Orban hävdar att han med sin majoritet utgör en mer representativ uttolkare av det ungerska folkets intressen och vilja. Det tidigare trepartsrådet har istället ersatts med ett nytt organ där även kyrkan och allmänna samhällsorganisationer finns representerade. Det nya organet fattar inga beslut och utgör endast diskussionsforum. Retoriken är unken. Det hela låter som ett eko från 1930-talets totalitära och auktoritära regimer. Det hela är uppenbarligen mer allvarligt än vad jag först insett.

En kollega till Viktoria avbryter vårt möte. Han verkar angelägen. Något ska bestämmas. Jag förstår inte ett ord av samtalet. Ungerska är ett eget språk. Plötsligt vänds uppmärksamheten mot mig. Vid lunchtid anordnas en manifestation till stöd lärarna som fått strejktillstånd idag. Vill jag följa med? Några minuter senare sitter jag inklämd i baksätet på en gammal Citroen. Det hela verkar improviserat. Det SZEFs ordförande som kör. Han pratar agiterat på engelska som blandas med ungerska.

Ett auktoritärt tillstånd

När makten väl bärgats tycks den populistiska högern ofta vara väl rustad med idéer. I Ungern lades en bombmatta av lagstiftning på kort tid efter valet 2010. Domstolarna självständighet begränsades liksom massmediernas yttrandefrihet. Konstitutionen skrevs på kort tid om och inför valet 2014 gjordes även vallagen om för att säkerställa att Fidesz majoritet skulle bestå. Reformerna riktar sig direkt mot den politiska liberalismen och avser att underminera demokratins funktionssätt. Med självförtroende deklarerade Orbán i ett linjetal att han vill bilda en ny anti-liberal stat på nationalistiska grundval. Ryssland, Kina och Turkiet är förebilderna.

Lärarmanifestationen riktar sig mot den centraliseringen av utbildningen i Ungern. Orbán har helt tagit över den politiska styrningen av skolorna. Lärarnas autonomi har upphört. Många av böckerna har bytts ut. – Historieböckerna är numera en hyllning till handlingskraftiga ungerska män och nationalism, berättar en kvinna från lärarfacket. Manifestationen äger rum på ett torg vid Donaus strand. Slottet övervakar oss från andra sidan. Jag förvånas över att det är så många journalister som möter upp. Journalisterna tycks vara fler än demonstranterna. En vindpust tar tag i en fana. Jag lyckas greppa den innan försvinner ner i floden.

Kan begreppet auktoritär liberalism förklara de bärande tankarna i Orbáns regim? Hur kan man förstå en regim som tycks vara liberal i den ekonomiska sfären, med överdriven tilltro till marknaden, men som samtidigt vill bygga en stark stat. En stat där demokratin inte når fram. Orbán tycks vara ekonomiskt liberal, men politiskt anti-liberal. Tankarna går till debatterna i den tyska Weimarrepubliken. Juristerna Carl Schmitt och Herman Hellers debatter, bland annat om gränserna för statens maktanspråk över samhället och ekonomin, i kölvattnet av den liberala demokratins kris är ytterst läsvärda idag. De hjälper mig att förstå utvecklingen i Ungern.

Den auktoritära liberalismen har många ansikten. Den kan karaktäriseras som normpolitik, åtstramning eller ”krishantering”. Den kan vara mer eller mindre långtgående. Gemensamt är uppfattningen att styrningen av ekonomin kräver en stark statsmakt och att denna statliga beslutsmakt måste stå fri från skiftande politiska majoritetsförhållanden. Det auktoritära draget består alltså i att ekonomins styrning förs undan från politikens beslutssfär. Demokratins beslutsordning anses behöva ge vika för kraven på ekonomisk stabilitet; kapitalismen överordnas demokratin. Ungern tycks i detta avseende ha tagit flera steg mot ett auktoritärt tillstånd.

Facket och partipolitiken

En framgångsrik fackföreningsrörelse disponerar över resurser som är viktiga för att lösa konflikter i samhället. Kan facket bidra till att lösa problem som alla vill lösa, i synnerhet där målen är önskvärda för alla, så har man kommit långt. När LOs inflytande var som störst var man med och löste inflationen samt bekämpade det kommunistiska hotet. Dessutom levererade man väljare till socialdemokraterna. Många av LOs uppgifter kvarstår och formuleras kanske annorlunda idag. Men vilka resurser förfogar egentligen de ungerska facken över?

Facken i Ungern är uppsplittrade på fem federationer, arbetsgivarna är uppdelade i nio branschfederationer. Organisationsgraden är extremt låg. Inga av de fackliga federationerna i Ungern har någon partipolitisk koppling eller deltar aktivt i den partipolitiska debatten. En av de fackliga federationerna var tidigare, genom dess ordförande direkt kopplade till Fidesz. Viktor Orbán och ordförande var kompisar sen förr. Polare. Statliga pengar strömmade in i förbundet, men Ligas ordförande tvingades avgå efter att ha levt lyxliv på fackliga pengar.

Flera av de ungerska förbunden har informella kontakter med vänsterorienterade och demokratiska politiker. Ett särskilt problem för fackföreningarna i Ungern är dock att den fackliga politiken ständigt får stöd av det populistiska nynazistiska partiet Jobbik. De kramas ihjäl från höger. Nästan alla facklig initiativ får ett omedelbart stöd av Jobbik. – Vad ska vi göra när våra förslag får stöd från Jobbik? Ska vi lägga ner facket? Säger en av deltagarna på Europafackets workshop. Fackens medlemmar stödjer partier som vill lösa de problem facken pratar om. Ett annat problem i Ungern är att alla fack har en uttalad policy att tala med alla politiska partier. Hur ska man förklara för medlemmarna att man inte pratar med det parti som lyssnar allra mest?

Utan anställningsskydd i Ungern

Ett av problemen i Ungern är att det knappt finns något partssystem på arbetsmarknaden. I Sverige växte partssystemet fram genom konflikter. Ur det tidiga 1900-talets oräkneliga konflikter, inte minst Storstrejken 1909, växte det fram en insikt om att samverkan är bra för båda fack och arbetsgivare. Dessutom byggde bägge parter upp starka organisationer med varaktighet. Man började att tro på sin egen förmåga att hävda sig, både mot stat och motpart. I Ungern finns tillsynes inget av detta. Utan partssystem skrivs reglerna på arbetsmarknaden istället av staten. Victor Orbán kan göra som han vill.

Arbetsrätten i Ungern har liberaliserats kraftigt och gjorts flexiblare för arbetsgivarna. Anställningsskyddet har fullständigt urholkats. Efter valet 2010 togs saklig grund för att säga upp anställda togs helt bort, vilket öppnade upp för arbetsgivarna att göra sig av med anställda som man ville bli av med. Facken lyckades ta frågan till den konstitutionella domstolen i Ungern.

Efter en tids övervägande landade domstolen i att borttagandet av saklig grund var förbjudet, men samtidigt gavs arbetsgivarna ytterligare några månader att rensa ur bland de anställda. Kravet på saklig grund återinfördes med en ny kompletterande grund för uppsägning – upplevd brist på förtroende. För att säga upp en anställd i Ungern räcker det alltså med att arbetsgivaren inte känner förtroende till personen i fråga. Viktoria berättar att arbetsrätten förändrades kraftigt även på andra områden. Rätten till provanställning förlängdes samtidigt som reglerna sjukersättning försämrades kraftigt. Vägen till ökad partsreglering känns lång.

Vägar mot fascism

Victor Orbáns regim har beskrivits som den första högerextrema regimen i Europa sedan andra världskriget. Mycket har skrivits om hans antiliberalism och flyktingpolitik, inte minst under hösten 2015. I sammanhanget bör nämnas att även Kaczynskis Polen numera tycks ha gjort Orbáns Ungern sällskap.

Fascism, rasism, nationalism, och populism är ord som både förvirrar och försvårar debatten. Är det kritik av kapitalism och demokrati, nationalism, våldsförhärligande och främlingsfientlighet som utgör fascism? Bengt Lindroth skriver i boken ”Väljarnas hämnd” om populism och nationalism. Han lyfter fram fascismens rörlighet, svårigheterna att definiera det dynamiska, och knyter an till historikern Robert Paxons fem fascistiska utvecklingsstadier.

I det första stadiet lyckas rörelsen fånga upp frågor som ligger i tiden. Inte sällan är det sådant som det politiska och kulturella etablissemanget missat i tidsandan. I det andra stadiet börjar rörelsen att organisera sig politiskt och slå rot. Man blir en politisk aktör med fasta nätverk i samhället. I den tredje fasen får rörelsen politisk makt och utövar utpressning mot regeringen. Ungefär som Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti. I den fjärde fasen utövar partiet offentlig makt. Inflytandet blir totalt över medier, domstolar, förvaltning, näringsliv, militär etc. I den femte fasen går rörelsen mot radikalisering och upplösning. Rörelsens program leder till destruktivitet och självupplösning. Tankarna går till Tyskland och Italien under Hitler och Mussolini.

Victor Orbáns parti Fidesz har kommit långt på den fascistiska utvecklingskurvan. Efter jordskredssegern i det ungerska valet 2010 tog Orban ett steg in i den fjärde fasen. Med tvåtredjedels majoritet i parlamentet vidtogs flera allvarliga åtgärder riktade mot den demokratiska och politiska liberalismen.

Liv och drömmar förverkligas på annan plats

Det är uppenbart att självförtroendet och framtidstron en gång var stor i Budapest. Idag känns staden som en gammal man som förlorat det mesta. Med stolt rygg försöker staden att orientera sig i en förändrad värld. Överallt är det pompa och stått. Enorma byggnader vittnar om att platsen en gång var av betydelse. Prakten göms bakom sot och nedfallen puts. Fönsternischerna har ruttnat. Förfallet är påträngande. Det är en plats som var, men som inte längre är. Ungern tycks lida av fantomsmärtor. Överallt statyer av lejon som ryter och hästar som stegrar sig. Staden känns som en djungelruin. En fallen civilisation.

Europafackets workshop är livlig och svår att återge. Det är tobaksarbetare, transportarbetare, forskare, industriarbetare, universitetsanställda, museum-anställda, lärare och läkare. Några är fackligt engagerade lokalt men majoriteten är centrala företrädare. Frågan om ungdomar som lämnar landet återkommer konstant. Det är blomman av ungersk ungdom som sticker. Det är en massiv brain-drain. Förmodligen bryter det mot god sed när jag föreslår att facken gemensamt borde lägga resurser på frågan. Varför inte skaffa sig ett kunskapsunderlag och presentera ett åtgärdsförslag? Som sagt, kan facket bidra till att lösa problem som alla vill lösa, där målen är önskvärda för alla, så kan man skaffa sig en viktig position i samhällsdebatten.

Jag hävdar att det måste vara ett fackligt problem att den mest produktiva och kvalificerade arbetskraften lämnar landet. I diskussionerna bekräftar en facklig företrädare från fordonsindustrin mitt påstående. På fabriken har inte gått att utvidga skiften eftersom man saknat kvalificerad arbetskraft. Den utökade produktionen hamnade istället i Tyskland.

Ungerska ungdomar bygger sina liv och skapar familjer på andra platser. Vad kan förmå ungerska ungdomar att förverkliga sina drömmar i Ungern? Hur når man både hjärta och intellekt hos mäniskor? Diskussionen blir livlig. Den fackliga strategin har varit att underlätta för ungdomar att lämna landet. Någon vill försvara den linjen och säger att man förmodar att de kommer tillbaka. Andra säger att det finns lite som tyder på att så är fallet. Tvärtom drevs häromåret en kampanj som kostade flera miljoner för att få ungrare att återvända hem. Av den dryga halva miljon ungdomar som lämnat landet kom 21 tillbaka.

Finns här läxor även för Sverige?

Kaffet är slut. Sötsakerna är uppätna. Det är dags att bryta upp. Samtalen fortsätter fast workshopen är över. Heltäckningsmattan gör att samtalen dova. Jag frågar några deltagare vad Sverige kan lära från den politiska utvecklingen i Ungern. Allt och inget tycks vara svaret. Samtalet böljar fram och tillbaka. Men några erfarenheter utkristalliserar sig.

Man ske se upp för politiker som anser sig företräda det ”sanna folket” – människor som, likt Victor Orbán, pratar om de etablerade politikerna som manipulerande och falska företrädare för folket. Kompromisslöshet är en annan sak som nämns. Politiker som anser att andras idéer och intressen är oberättigade och inte ska representeras är farliga.

Kanske är det för jag just läst Bengt Lindroths ”Väljarnas hämnd” som jag särskilt fastnar för att en av deltagarna säger ”true representative of the people”. Mina tankar går till Sverige och hanteringen av det populistiska parti som finns här.

Linderoth berättar i sin bok inledningsvis en anekdot om den danske socialdemokraten Jens Otto Krag som 1973 förlorade valet till en av Nordens första populister. Mogens Glistrup dök upp från ingenstans. Den i Folketinget isolerade Glistrup och Krag hade dock långa samtal på tumanhand. Krag lyssnade nyfiket och tålmodigt till populistens idéer och tankar.

Krag pratade om valförlustens som väljarnas hämnd. Det var det egna partiets oförmåga att fånga upp stämningar i tiden som hade styrt väljarna till populisterna. Kraghs råd till eftervärlden blev enkla. Jaga inte efter personen eller hans parti. Ge er inte ut efter deras väljare. Lös istället de underliggande frågor populisterna pekar på. Kanske är det en viktig lärdom för svenska politiker? Lös samhällsproblemen och sluta jaga väljarna.

De fackliga lärdomarna är lättare att sammanfatta. Ta makt över strategiska resurser. Håll ihop fackligt och upprätthåll organisationsgraden. Allt fackligt arbete blir därefter enklare.

4 reaktion på “Om auktoritär liberalism och facket på ungerskt vis

    1. avatarClaes-Mikael Jonsson Inläggsförfattare

      Tack för de vänliga orden och rättelsen. Bästa hälsningar C-M

  1. avatarJan Wiklund

    Den franska anti-nyliberala tidningen Alternatives économiques förklarade i ett reportage för ett par år sen hur Orbán lyckades bli nationalhjälte. Det var helt enkelt så att ungerska företag, inklusive infrastruktur, såldes ut till transnationella företag för nästan ingenting, vilket Orbán satte stopp för.

    Även här liknar Orbáns framgång den nazistiska på 30-talet. Även det var en protest mot nyliberal politik. Så länge socialdemokrater inte kan uppfylla sin historiska roll får vi dras med såna här flåbusar.

  2. avatarClaes-Mikael Jonsson Inläggsförfattare

    Det bästa värnet mot populism är sannolikt en väl fungerande social demokrati – som du säger.

Kommentarer inaktiverade.