Om den fria marknadens gravvård

avatar

Någonstans gick det fel. Enkla lösningar kan vara förföriska. Men det till synes enkla blir med tiden ohållbart. Ungefär som den marknadsfetischism vi levt med under några decennier. Men, föreställningen om marknaden som lösning på all världens problem tycks idag stå vid vägs ände. Eller?

Den nuvarande kapitalistiska krisen kan på avstånd betraktas på olika sätt. Någon kanske säger – detta är slutet på en 30 år lång nyliberal era! Nu vänder det! Den något mer cyniskt lagde betraktaren konstaterar det uppenbara – detta är ju nyliberalismens höjdpunkt! Det nyliberala klasskampsprojekt bär nu frukt. Den ökade ojämlikheten och återupprättandet av den ekonomiska elitens privilegier har hela tiden varit syftet med den ekonomiska politik som förts i västvärlden!

För att föreställning skall bli dominerande måste det utvecklas en begreppsapparat som tilltalar människans intuitioner och instinkter. Våra djupaste önskningar och värderingar måste tilltalas inom ramen för vår levnadsvärld. Begreppsapparaten måste kläs i ett sunt förnuft, göras självklar och vara omöjlig att ifrågasätta. Just detta är marknadstalibanernas stora framgång. Marknaden som föreställning har blivit självklar.

Låt mig kortfattat och skissartat sammanfatta föreställningen om marknaden. Den ständigt underliggande tanken är att marknader måste frigöras. När lagstiftaren reglerar marknaden förhindrar den att resurser utnyttjas effektivt. Regleringar (inklusive kollektivavtal) förhindrar människor från att göra det som är mest lönsamt, följaktligen förloras därmed och incitamenten till innovation och investeringar. När människor ges valfrihet att göra vad de vill ökar följaktligen välståndet i samhället.

Allt detta är naturligtvis rappakalja. Men likväl tilltalar föreställningen våra intuitioner. Det är en förföriskt enkel tanke. I själva verket existerar inga fria marknader. Alla marknader har regler som begränsar handlingsutrymmet. Inte ens de mest renläriga marknadstalibanerna på Timbro och andra religiöst anstrukna inrättningar önskar egentligen helt fria marknader. De representerar intressen som vill ha ett annat utfall av marknadsregleringen.

Marknadsreglering är politik. Som sagt, det finns inga fria marknader. Att vissa marknader kan framstå som eller verka fria beror enbart på att de regleringar som omger marknaden har vunnit fullständig acceptans. Regleringen upphör att vara synlig. Debatten upphör. Om någon hävdar att arbetsmarknaden måste bli frigjord kan det finnas anledning att fråga huruvida personen i fråga även avser barnarbete och slaveri.

Marknadsregleringar kan ta sikte på de varor och tjänster som kan köpas och säljas. Knark och mänskliga organ är exempel på saker som vi ogärna ser att det handlas med. Men förbuden är många och ganska självklara. Slavhandel tycks exempelvis inte ligga inom ramen för den politik som drivs av den fria marknadens förespråkare.

Marknadsregleringar kan också ta sikte på aktörerna. Alla tillåts inte delta på marknaden. Förbud mot barnarbete utesluter ju barn från att agera på marknaden. Vem som helst kan inte öppna läkarmottagning i centrala Stockholm. Det krävs en licens. Även villkoren för handeln är begränsad. När det köps och säljs finns lagstiftning i bakgrunden, ibland kan den avtalas bort, andra gånger är den tvingande, i synnerhet när det rör sig om konsumenter.

Även priset kan regleras. På arbetsmarknaden är prisregleringarna genom kollektivavtalen direkta. Men även indirekt prisreglering förekommer, exempelvis genom migrationslagstiftning. Prissättningen är långt ifrån fri på arbetets marknad. Men även andra marknader har prisreglering, om än i indirekt form. Den av riksbanken av fastställda räntan påverkar priserna i hela ekonomin. Och igen, även räntor är politik.

Men tillbaka till föreställningen om marknaden. Låt mig understryka en sak. Marknaden är en synnerligen effektiv mekanism för att koordinera komplexa ekonomiska förhållanden med många aktörer. Tillsammans med vinstintresset kan marknaden frigöra enorma krafter i samhället.

Men, och detta är viktigt, marknaden är enbart en mekanism. Den får aldrig vara ett syfte i sig. Det är en maskin som behöver regleras och vårdas med omsorg. Tänk på marknaden som en bil. En Volvo S80. Vi ser ogärna onyktra förare i trafiken, vi vill helst inte att någon kör i 140 km/h genom ett villaområde. Samma bil som kan köra sjuka människor till sjukhuset kan också köra ihjäl barn. Bilar är inte onda eller goda. Bilar kan precis som marknaden användas i olika syften. Och precis som för marknaden kan vi ibland förledas att tro att bilen är ett mål i sig.

Det kapitalistiska samhället kan organiseras på olika sätt. Fria marknader är enbart ett sätt organisera. Och det är inte heller ett särskilt effektivt sätt att göra det.

När vi i framtiden ser tillbaka på den fria marknadens era (för den kommer att komma till vägs ände) kommer vi förmodligen att läsa följande på dess gravsten.

Här vilar en föreställning som togs för given

Den talade brett och utförde litet

I dess spår följde ofärd, kaos och ojämlikhet

Människornas saknad av den fria marknaden

äro blott liten, näst intill ingen