Största lönegapet nånsin

avatar

Löneskillnaden mellan arbetare och tjänstemän är nu större än nånsin. Enligt LO:s Lönerapport 2015 är medellönen för arbetare 24.900 kronor i månaden och för tjänsteman 36.600 kronor år 2014. Medellönen är alltså 11.700 kronor, eller 47 procent, högre för tjänstemän. Vi måste backa bakåt i tiden till 1930-talet för att se lika stora lönegap.

Arbetsgivare och högerpolitiker är dessutom på offensiven och vill öka lönegapet ytterligare. Fler lågavlönade ”enkla” jobb tycks vara deras recept mot såväl arbetslöshet som integration.

Fler lågavlönade jobb är dock inget fackföreningsrörelsen önskar sig och tidigare i år enades samtliga LO-förbund om att lönegapet ska minskas ner mot 40 procent år 2028.

Det är ett mål som kan tyckas vara fullt rimligt att uppnå på 12 år, inte minst med tanke på att lönegapet de senaste 80 åren mestadels faktiskt legat runt 40 procent. På 1950-talet var det till och med nere runt 30 procent.

LO-förbundens metod för att minska lönegapet har under lång tid varit att samordna sina avtalskrav och att kräva löneökningar i överkant av förväntat löneökningsutrymme. Samordnandet av avtalskraven har dock tagit en paus på obestämd tid och i avtalsrörelsen 2016 är det förbundsvisa förhandlingar som gäller.

Men metoden att yrka på löneökningar i överkant av löneökningsutrymmet har däremot på intet sätt tagit paus. Tvärtom kan förbundsvisa förhandlingar medföra att denna metod finslipas och anpassas till enskilda avtalsområden. Det vill säga att lönekraven anpassas till lönsamhet och konjunktur i respektive sektor. Även en metod för att få del av så kallade övervinster.

Om jag inte minns mina ekonomistudier helt galet så ska detta var det kanske mest effektiva sättet för arbetare som helhet att få ut så mycket som möjligt av hela löneutrymmet. Lönegapet mellan arbetare och tjänstemän skulle därmed minska.

Detta kan ju tyckas vara en lysande metod. Varför har den inte använts tidigare? Jo troligen för att den även medför några mindre önskvärda effekter som ökad lönespridning och ökad löneskillnad mellan kvinnor och män. Även dessa är ju två viktiga långsiktiga mål som ska åtgärdas av LO-förbunden till år 2028, fast då givetvis i termer av minskad lönespridning och minskad löneskillnad mellan kvinnor och män.

Om LO-förbunden lyckas närma sig nåt av de långsiktiga målen i avtalsrörelsen 2016 återstår att se. Risken är dock stor att det som tjänas in på karusellerna förloras på gungorna.

Etiketter: , ,