Allrakäraste svenska modell

avatar

LO-ekonomernas bild av den ekonomiska utvecklingen som presenteras i dag är åt det ljusare hållet. Den svenska konjunkturen är stark. BNP ökade med cirka 4 procent i fjol och tillväxten blir fortsatt hög i år och nästa år. Den offentliga konsumtionen väntas öka förhållandevis kraftigt i år på grund av ökade kostnader för flyktinginvandringen och ett ökat behov av offentliga välfärdstjänster. Det spelar en betydande roll för att tillväxten blir stark. LO-ekonomerna har länge hävdat att ett högt efterfrågetryck är nödvändigt för att pressa ner arbetslösheten och det sker nu.

Men svensk ekonomi står inför stora utmaningar. Som känt vid det här laget, vilar den svenska modellen på målen full, hög och jämn sysselsättning, små inkomstskillnader och generella välfärdssystem (som bidrar till ett högt arbetskraftsutbud). Bärande element för att nå de högt uppsatta målen har varit en hög och jämn fördelning av kunskaper i befolkningen och att vi solidariskt har finansierat ett omfattande välfärdssystem för alla.

Utmaning 1: Internationella jämförande studier, såsom PISA, visar på en allt mer negativ utveckling för skolresultaten i Sverige. Det tillsammans med ett stort befolkningstillskott från länder med outvecklade eller raserade utbildningssystem, innebär växande kunskapsskillnader.

Den långsiktigt mest effektiva strategin för att möta sysselsättningsgapet mellan olika grupper är insatser som höjer nivån på kunskaper och färdigheter hos de som annars inte kan möta kraven på den svenska arbetsmarknaden.

Utmaning 2: En ökad andel äldre och unga i befolkningen ger upphov till kraftigt ökande välfärdsbehov på sikt. För att bibehålla det offentliga åtagandet på samma nivå som i dag[1] beräknar Konjunkturinstitutet att skatterna måste höjas med sammanlagt 130 miljarder år 2020. Det är exempelvis utgifter för förskolan, grundskolan och äldreomsorgen som måste klaras för att värna den svenska modellen.

För att behålla vår modell måste dessa utmaningar tacklas med kraft. Ett sätt att möjliggöra den utgiftsökning som kommer att krävas är att den ökade finansieringen av välfärdsutgifterna delvis görs med lånade medel under en övergångsperiod. På sikt kräver dock en sådan strategi att det görs en översyn och reformering av skattesystemet för att kostnader ska kunna finansieras framöver.

Strategin ska givetvis inte innebära att de offentliga finanserna försvagas på sikt, det är viktigt med långsiktig hållbarhet och att offentliga utgifter och inkomster går ihop. Men vi har i dag ett mycket gott läge i de offentliga finanserna. Ett långsiktigt mål för hållbara offentliga finanser kan inte bara handla om att skapa förtroende genom att ha så små underskott i budgeten, så liten statsskuld och så hög offentlig finansiell nettoförmögenhet som möjligt. Förtroende skapas också genom att visa att det finns möjlighet att satsa på välfärden och möjliggöra de nu helt nödvändiga satsningarna på utbildning. Låt oss värna vår allra käraste svenska modell!

[1] ”Bibehållet offentligt åtagande” innebär enligt KIs definition att offentlig konsumtion ökar i sådan takt att personaltätheten i välfärdstjänsterna hålls oförändrad och ersättningsgraden i de sociala transfereringarna bibehålls. Bibehållet åtagande innebär vidare att de statliga investeringarna ökar i takt med potentiell BNP, medan kommunala investeringar ökar i takt med den kommunala konsumtionen.