Är utbildningspremien för låg?

avatar

Det påstås med jämna mellanrum att Sverige har en för låg utbildningspremie. Men är det ett intressant mått och vad betyder det att den är låg jämfört med andra länder?

Sverige har den lägsta utbildningspremien i den utvecklade världen. Det påstås i en nyligen publicerad rapport från Entreprenörskapsforum med titeln Utbildningspremie och kompetensförsörjning – effekter för matchningsproblemen på arbetsmarknaden? I studien visas att Sverige har den lägsta bruttolönepremien (4,2 procent per år), jämfört med 23 andra länder (vars genomsnitt uppgår till 7,7 procent per år).

Med rapporten så ansluter sig författaren Johan Eklund till en ståndpunkt som ofta lyfts fram av borgerliga debattörer: att avkastningen på framförallt högre utbildning är för låg i Sverige. Redan i början av 1990-talet argumenterade den dåvarande utbilningsministern Per Unckel för att Sverige hade en för låg utbildningspremie.

Den grundläggande tanken är att en låg premie leder till att allt för få personer kommer att vilja läsa högre utbildningar vilket är till förfång för svensk ekonomi. En av lösningarna som presenteras i rapporten, och som också lyfts fram av Dagens Nyheters ledarsida, är att öka lönespridningen i samhället.

Det finns dock flera problem med en sådan analys:

(i) Utbildningspremie är i sig ett tvivelaktigt begrepp. Arbetstagare ska inte premieras utifrån sin formella utbildningsnivå utan utifrån värdet av vad de producerar i kombination med de värderingar vi anser bör gälla i samhället.

(ii) Måttet på utbildningspremie som används i Eklunds rapport är allt för snävt. Det tar inte hänsyn till de sysselsättningseffekter och effekter på hälsa och arbetsmiljö som längre utbildning genererar eller på att högre utbildning är kraftigt subventionerad i Sverige.

(iii) Att Sverige har en lägre utbildningspremie än andra länder innebär inte att premien i Sverige är för låg. Den skulle likaväl kunna vara för hög i andra länder, alternativt kunna förklaras av vanliga efterfråge- och utbudsförhållanden.

(iv) Det stora problemet beträffande utbildningspremien i Sverige är inte att arbetare tjänar för mycket utan snarare att utbildningssystemet fungerar för dåligt.

 

Utbildningspremie – ett tvivelaktigt begrepp

Formell utbildning har inget egenvärde på arbetsmarknaden (däremot kan det ha ett värde för samhället i stort, t ex för hur väl demokratin fungerar). Utifrån ett strikt ekonomiskt synsätt bör lön utgå från en individs produktivitetsnivå. I den mån utbildning renderar kunskaper som efterfrågas på arbetsmarknaden ska dessa belönas, men inte mer än så. En universitetsutbildad tjänsteman ska inte per automatik tjäna mer än en skicklig entreprenör eller hantverkare, bara för att den förra har en längre formell utbildning.

I praktiken är det dock svårt att avgöra anställdas produktivitet, kanske särskilt i tjänstemannayrken, varför det kan behövas olika former av indikatorer för att avgöra värdet av det man producerar. Då längre utbildning förmodligen är korrelerat med mer kunskaper samt karaktärsdrag som är åtråvärda på arbetsmarknaden kan det vara en sådan indikator.

Lön bör dock inte enbart sättas utifrån människors förmodade produktivitet. Inte bara för att den är svår att avgöra, utan också för att det finns andra värden i samhället som bör återspeglas i lönesättningen. Är man till exempelvis av uppfattningen att de ekonomiska skillnaderna i samhället bör vara små, bör det också avspeglas i lönestrukturen.

 

Hur mäts utbildningspremien?

I Eklunds rapport, som utgår från en studie gjord av den amerikanske ekonomen Hanushek med flera (2014), mäts premien som den ökade bruttolön man får i timmen för ytterligare ett års utbildning.

Ett sådant mått underskattar dock individens värde av utbildning på flera plan.

För det första har personer med längre utbildning i regel också en högre sysselsättningsgrad och de orkar också i regel att arbeta längre upp i åren än personer med lägre utbildning. Därmed blir den ekonomiska premien över hela deras liv högre än om man endast jämför lönen för sysselsatta vid en given tidpunkt.1

För det andra ökar avkastningen väsentligt om man också tar hänsyn till att utbildning i stort sett är gratis i Sverige (vi subventionerar 97 procent av kostnaderna av formell utbildning jämfört med 91 procent i EU21 och 85 procent i OECD).[2] Enligt beräkningar från Edin och Holmlund (1995) ökar avkastningen på utbildning markant om man tar hänsyn till det svenska studiemedelssystemet.

För det tredje är högre utbildning i regel också förknippat med bättre icke-pekuniära värden som bättre arbetsmiljö, högre status, mer stimulans av och kontroll över sitt arbete, större möjligheter till vidareutbildning på jobbet, fler löneförmåner och bättre hälsa.

För det fjärde bör man eventuellt också ta hänsyn till vilka effekter utbildning har över generationerna. Högre utbildning leder inte bara till avkastning för en själv, utan barn till personer med högre utbildning får också en högre inkomst när de själva börjar arbeta.3

 

Är utbildningspremien för låg?

Låt oss ändå för en stund utgå från att Sverige har en låg utbildningspremie jämfört med andra länder. Vad betyder då det? Egentligen ingenting. Om man utgår från att utbildning är positivt korrelerat med ett antal goda egenskaper på arbetsmarknaden kan man hävda att det är rimligt att det finns en premie. Men det säger inte hur stor den ska vara. Varför skulle en premie på tio procent vara bättre än en premie på fem? En intressant iakttagelse är att samtliga skandinaviska länder har låga utbildningspremier men samtidigt hög BNP/capita och höga sysselsättningsgrader. Kanske är en högre utbildningspremie inte vägen till framgång?

Och kanske kan den ”låga” utbildningspremien i Sverige förklaras av naturliga utbuds- och efterfrågesamband?

Sverige har utbildat relativt många inom såväl gymnasieutbildning som högre utbildning vilket ökar utbudet och därmed pressar ned den totala avkastningen för varje individ.

Studenter i Sverige väljer i allt för hög grad utbildningsinriktningar som ger en låg avkastning framför utbildningar som ger hög avkastning (vilket också leder till att det går att ifrågasätta om utbildningspremien verkligen ger rätt signaler till ungdomar som funderar på vilken framtid de ska välja).

Studenter i Sverige bedriver långa och lågintensiva studier. Enligt Högskoleverket (2010) är det endast inom medicin och ontologi som studenter läser 40 timmar per vecka. Hade studenter i högre utsträckning läst sina utbildningar enligt den 40-timmarsvecka som är norm på övriga arbetsmarknaden hade de kunna gå klart sina utbildningar tidigare och därmed få en högre utbildningspremie sett över en livscykel.

Sverige har historiskt haft hög kvalitet i grundläggande utbildning (ett fenomen som inte längre gäller) samt traditioner av vidareutbildning/egenutbildning i breda befolkningslager vilket har inneburit att svensk arbetarklass och lägre medelklass historiskt har varit välutbildad och därmed förtjänat höga löner, vilket motiverat en sammanpressad lönestruktur och därmed en lägre utbildningspremie för högre utbildning.

 

Vilken strategi ska Sverige ha framöver?

Debattörer som lyfter frågan om att Sverige har en låg utbildningspremie brukar hävda att löneskillnaderna måste vidgas, särskilt att lönerna för de med lägst inkomster måste sänkas. Men det stora problemet i Sverige är förmodligen inte att arbetarklassen tjänar för mycket, utan att utbildningssystemet fungerar för dåligt.

Huvuduppgiften för politiker bör vara att kraftigt förbättra svenskt utbildningsväsende.  Det handlar om förbättringar i grundutbildningen (bättre kvalitet i grundläggande utbildning leder till högre avkastning för alla), att öka genomströmningen på högskoleutbildningar så att studenterna snabbare kan komma ut i arbetslivet, att ha en bättre arbetsmarknadskoppling i gymnasieskolan och i högre utbildningar, att ge bättre information till elever, gymnasister och studenter så att de förstår konsekvenserna av sina utbildningsval och att striktare dimensionera den högre utbildningen, samt att utveckla systemet för yrkesutbildning.

Skulle det gå att förbättra utbildningsväsendet utifrån ovan nämnda förslag skulle det förmodligen ha en positiv effekt på matchningen på arbetsmarknaden. Hur utbildningspremien skulle utvecklas på lång sikt är det svårare att sia om. Om fler skaffar sig utbildningar som idag är arbetsmarknadsrelevanta så kommer utbudet på arbetskraft att öka inom dessa sektorer, vilket allt annat lika bör leda till en lägre utbildningspremie.

Detta sätter kanske också fingret på problemet med begreppet. Det finns inget egenvärde i att utbildningspremien ska vara hög. Tvärtom, om utbildningssystemet fungerar som det ska, kommer den i framtiden gissningsvis att vara positiv men låg.

 Referenser

[1] Hanushek et al (2014) Return to skills around the world: evidence from PIACC, framhåller själva att “we are underestimating the impact of skills on worker earnings to the extent that higher skills also lead to higher employment probabilities”

[2] Löfbom och Sonnerby (2015) Utbildning för framtidens arbetsmarknad

[3] Se Björklund och Lindahl (2005) Utbildning och ekonomisk utveckling – vad visar den empiriska forskningen om orsakssambanden?

 

Lästips

Björklund och Lindahl (2005) Utbildning och ekonomisk utveckling – vad visar den empiriska forskningen om orsakssambanden?

Björklund m fl (2010) Den svenska utbildningspolitikens arbetsmarknadseffekter: vad säger forskningen?

Edin och Holmlund (1995) Avkastning och efterfrågan på högre utbildning.

Eklund (2015) Utbildningspremie och kompetensförsörjning – effekter för matchningsproblemen på arbetsmarknaden?

Löfbom och Sonnerby (2015) Utbildning för framtidens arbetsmarknad

Hanushek, Schwertz, Widerhold och Woessmann(2014) Return to skills around the world: Evidence from PIACC

Högskoleverket (2010) Eurostudent- om svenska studenter i en europeisk undersökning, rapport 2010:20 R

Sonnerby (2012) Lärda för livet? En ESO-rapport om effektivitet i svensk högskoleutbildning

 

 

 

 

Etiketter: , , , , , , ,

En reaktion på “Är utbildningspremien för låg?

  1. avatarFrancisco de Toro

    Hej!

    Mycket intressant, hoppas att det blir en seriös debatt inte minst bland pedagoger, ekonomer och politiker!
    Själv tror jag att den svenska Högutbildning inte håller jämna steg i kvalitet och effektivitit med jämförbara OECD länder.
    Många svenska studenter börjar högskolstudierna lång senare än i andra länder och tar studierna i ett lugn takt under flera årstid.
    Resultated blir att man för ett kortare arbetsliv som i sin tur påverkar de inkännande livstids inkomst, som samtidigt påverkar negativ de årliga BNP.

    Med vänliga hälsningar / Kindly regards

Kommentarer inaktiverade.