Arbetsmarknadens funktionssätt avgör stimulanspolitikens effekter

avatar

Den långvarigt höga arbetslösheten är vår tids största samhällsproblem och någon tydlig förbättring är inte i sikte. En relativt samstämmig prognoskår – inklusive LO-ekonomerna – målar den framtida arbetsmarknaden i mörka färger. Med rådande politiska ambitioner för jobbpolitiken kommer inte arbetslösheten att minska under de kommande åren. Det är hög tid för rejäla satsningar.

Därför föreslår LO-ekonomerna satsningar på 70 miljarder kronor för att skapa cirka 100 000 nya arbetstillfällen. Vi menar att detta är nödvändigt trots att det innebär att Sverige under de närmaste åren inte skulle uppnå överskottsmålet på 1 procent av BNP. Stimulanspaketet utgör dock inget hot mot de offentliga finanserna. Men trots att dessa satsningar skulle minska arbetslösheten med uppskattningsvis 2 procentenheter leder de bara en bit på vägen mot full sysselsättning.

För att stimulanspolitiken ska ge effekt på sysselsättning och arbetslöshet måste matchingen mellan lediga jobb och arbetssökande fungera väl. När efterfrågan ökar måste det finns arbetssökande som kan ta de nya jobben. Annars får satsningarna inga eller mycket begränsade effekter på arbetsmarknaden. Däremot riskerar inflationen att ta fart.

På kort sikt kan matchningen underlättas genom bland annat aktiv och kompetenshöjande arbetsmarknadspolitik, intensifierad arbetsförmedling och ökad geografisk rörlighet. Idag är dessa områden eftersatta (se Ekonomiska utsikter). På längre sikt handlar matchningen till stor del om att ungdomar utbildar sig för att möta arbetsmarknadens behov och att vuxenutbildningen ger möjligheter att omskola eller vidareutbilda sig senare i arbetslivet.

I det perspektivet är utvecklingen för gymnasieskolan, och i synnerhet för yrkesprogrammen, mycket allvarlig. I den tredje delrapporten från LOs förbundsgemensamma projekt Arbetsmarknaden efter krisen framträder en djupt oroande bild för yrkesutbildningarna och ungas etablering på arbetsmarknaden (se rapporten här samt DN debatt 2013-05-17). Ungdomarnas intresse att söka sig till ett yrkesprogram på gymnasiet minskar kraftigt samtidigt som avbrotten bland dem som går yrkesutbildningar är omfattande. Dessutom är inte alltid yrkesutbildningarnas innehåll eller elevernas kunskaper i linje med de regionala arbetsmarknadernas behov. Redan idag har många arbetsgivare svårt att rekrytera personer med gymnasial yrkesutbildning.

Lösningen är att branschernas parter måste få mer inflytande över utbildningarnas innehåll, kvalitet och dimensionering så att ungdomarnas utbildningar matchar arbetsmarknadens behov. Bättre möjligheter till vidareutbildning i yrket efter
gymnasiet, genom en utökad yrkeshögskola, och bättre arbetsvillkor i allmänhet, skulle öka statusen och intresset för yrkesutbildningarna. Då skulle också matchningen fungera bättre och stimulanspolitiken få önskad effekt.

Etiketter: , , , , , ,