Befria Riksbanken från bolåneskulden!

avatar

Den svenska Riksbanken har valt att ta hänsyn till hushållens höga bolåneskulder när de sätter räntan. Med högsta sannolikhet har det bidragit till att förvärra den redan katastrofalt höga svenska arbetslösheten. Tidigare vice riksbankschef Lars E. O. Svensson har publicerat beräkningar som visar att den för höga räntebanan kan ha kostat så mycket som 40 000 fler arbetslösa.

Styrräntan är tyvärr dessutom ett mycket trubbigt vapen för att hålla nere huspriserna och hushållens skulder. Detta kostaterar även Riksbanken själva i sin utredning om risker på den svenska bostadsmarknaden.

Riksbanken gör alltså fel när de använder reporäntan för att dämpa skuldsättningen. Direktionen borde hålla sig till det uppdrag riksdagen har delegerat, dvs. stabilisera priserna kring 2 procent – något som man misslyckats fatalt med.

I en ny rapport från LO-ekonomerna, skriven av min kollega Torbjörn Hållö, kommer vi fram till att om Riksbanksdirektionen ska envisas med att även ta hänsyn till finansiell stabilitet vid sina penningpolitiska beslut så bör man åtminstone erkänna att detta innebär en målkonflikt OCH beräkna hur stor denna är.

Är då inte hushållens samlade bostadslån något problem? Jo, sannolikt finns det risker.

Svenska folket är i dag mer skuldsatta än man har varit i modern tid. Den höga skuldsättningen är i sig inget konstigt utan i stort sett en spegelbild av att bostadspriserna har ökat mycket kraftigt under cirka 15 år och nu är historiskt höga.

ÅP_diagram1 

ÅP_diagram2

Bostadsprisernas starka positiva utveckling är heller inget svårförklarat utan går i huvudsak att härleda till hushållens ökade inkomster, låga realräntor, svag finansiell reglering på området och otillräckligt regelverk för bostadslån. Den sittande regeringens förkärlek för att sänka fastighetsskatter har också bidragit. Bostadspriserna drivs också i delar av en låg nybyggnation.

Bostadspriserna och belåningsgraden är alltså i huvudsak orsakade av det som vi ekonomer brukar kalla för ekonomiska fundamenta – dvs. bakomliggande variabler som i stor del har förankring i en balanserad ekonomisk utveckling.

En risk i sammanhanget är dock att bostadspriserna kan vara drivna av psykologiska faktorer. När priserna går upp så tror köpare och bostadsinnehavare helt enkelt att de ska fortsätta att göra det. Amerikanska studier har visat att bostadsköpare bygger förväntningar på framtida prisutveckling utifrån hur prisutvecklingen har varit historiskt. En priskorrigering nedåt kan då enligt samma logik leda till ett prisfall.

Ingen vet säkert om bostadspriserna i dag är farligt höga. Konjunkturinstitutet konstaterade i en fördjupning i Konjunkturläget i förra veckan att ”hushållen i genomsnitt har en tillfredställande ekonomisk ställning både vad gäller belåningsgrad och likviditet”.

Faktum kvarstår att bostadspriserna i dagsläget ligger väl över sitt historiska snitt i reala termer. Det är sannolikt att priserna, förr eller senare, kommer att korrigeras och sjunka till en mer normal historisk nivå. Om bostadspriserna faller så kvarstår hushållens skulder. Ett snabbt bostadsprisfall kan skapa allvarliga problem i det finansiella systemet. Även den reala ekonomin kan påverkas kraftigt negativt av ett prisfall, bland annat genom att fallande priser dämpar den privata konsumtionen.

En del har redan gjorts för att motverka att hushållens skuldsättning fortsätter att växa, exempelvis har vi infört ett bolånetak. Men detta räcker inte. I dagens LO-ekonomrapport föreslår vi en rad ytterligare åtgärder för att minska riskerna på bolånemarknaden:

Sverige behöver en kraftfull politik för att reformera den finansiella sektorn; svenska bankerna behöver hålla mer eget kapital och tvingas att göra mindre riskfyllda affärer. Det ska vara enklare att avveckla banker. En sådan reformagenda dämpar bankernas riskaptit samtidigt som kostnaden för samhällsekonomin blir lägre vid ett eventuellt bostadsprisfall.

Sverige behöver en ny bred samlad bostadspolitik. I väntan på att en sådan politik kommer på plats så bör en statlig investeringsbonus införas för produktion av mindre hyresrätter för unga. Eftersom det framför allt är i storstadsregionerna där bostadsbristen är central för de höga bostadspriserna så bör ett nytt stöd främst riktas mot Stockholm, Göteborg och Malmö.

Dagens dåliga arbetslöshetsförsäkring innebär en stor ekonomisk risk för en bostadsägare som blir arbetslös och saknar kompletterande försäkringar. Avgiften för medlemskap i arbetslöshetsförsäkringen bör därför sänkas och taket i försäkringen bör höjas.

Det bör ställas krav på att alla banker alltid vid bostadsutlåning tydligt ska informera om amortering. Det bör också vara obligatoriskt för banker att redovisa för sina kunder hur lång tid det kommer att ta för kunden att bli skuldfri. Det bör bli obligatoriskt för banker att externt redovisa hur långa amorteringstiderna är för bankernas befintliga bostadskunder.

Tillsammans kan vi befria Riksbanken från bolåneoket och hjälpa dem att fokusera på deras egentliga uppgift – hålla priserna stabila och sysselsättningen hög.

Etiketter: , , , ,

En reaktion på “Befria Riksbanken från bolåneskulden!

  1. avatarSveriges Ingenjörer

    Vilken väl skriven blogg och vilket tydligt resonemang. Jag håller i stora drag med om det som står och det är bra för samhället att en aktör som ni lyckas formulera poängen så tydligt: Räntepolitiken förs inte optimalt. Eventuellt är jag något mindre oroad över bostadspriserna och tillhörande belåning än vad ni och framförallt än vad Riksbanken är, av ett par olika anledningar.

    Dock är jag osäker på resonemang kring bankerna. Jag håller med om att starka banker är en bra sak. Jag vill dock nog hävda att den svenska banksektorn är förhållandevis robust, och inte endast i jämförelse med sina svaga europeiska motsvarigheter. Starkare vore dock bättre. Men – processen att stärka bankerna ytterligare är inte gratis för samhällsekonomin. När banker krymper sina balansräkningar och fokusera sin ”utlåning” mot säkrare krediter försvinner likviditet och tillväxt ur ekonomin. I Europa har man dock inte haft något val, så svag är den europeiska banksektor (inklusive/framförallt Tyskland). I Sverige har vi mer manöverutrymme.

    Det är sannolikt att förstärkningen av de svenska bankerna är en av förklaringarna till rekordantalet bolagskonkurser vi ser just nu. Det faktum att bankerna trots kontexten visar stabila och låga kreditförluster för sina bolagsportföljer antyder att de konkursade bolagen inte varit insläppta hos bankerna över huvud taget. I vissa fall är det säkert sunt men i vissa fall betyder det sannolikt att livskraftiga bolag går om intet för att naturliga likviditetsfunktioner inte längre finns tillgängliga för dem.

    ”Förstärkningen” av bankernas balansräkningar kommer alltså till en kostnad som bärs av små och medelstora företag och deras investeringar. Det är synd för det är här vi kan förvänta oss störst jobbtillväxt. Därför är kravet inte oproblematiskt.

    Att ytterligare stärka bankerna (utöver redan pågående initiativ)är kanske en uppgift för en annan tid, en uppgift lämplig i högkonjunktur. Kan vi inte ta hand på att högljutt föra denna fråga då, när pilarna pekar upp, när ingen ser något bekymmer och när handbromsar är en bristvara.

    Igen, tack för en väl skriven blogg
    //Alexander Gusterman

Kommentarer inaktiverade.