Dream on America

avatar

Klyftorna ökar i många länder. Det talas nu alltmer intensivt om vikten av omfördelning – exempelvis genom att beskatta de allra rikaste och att ge mer till de som för tillfället inte kan försörja sig själva. Omfördelning av inkomster är en mycket viktig dimension i jämlikhetsdiskussionen men att mota ojämlikhet handlar inte enbart om att minska de rikas tillgångar utan också om att se till att individer har jämlika livschanser oavsett bakgrund.

Ibland tas det olyckligt nog för givet att varje individ i ett samhälle är sin egen lyckas smed och att skillnader i inkomster enbart är ett utfall av olika förmågor, i form av läshuvud, utbildningsval eller förmågan att ta initiativ. Så sammanfattas den amerikanska drömmen och så beskrivs det även här hemma nyligen i en kolumn i Dagens Nyheter av Lena Andersson.

En politik för omfördelning blir då att ta ifrån dem som har haft lusten och förmågan att ta till sig kunskaper och omsätta dem i lönsamma idéer för att ge till dem som inte har samma starka drivkrafter. Detta riskerar dessutom, enligt Lena Andersson, att ta ifrån de lyckosamma deras positiva drivkrafter att lyckas – hon menar därför att omfördelning kan vara direkt skadlig för ett samhälle. ”Man kan välja jämlikt utfall som princip men inte utan stagnation och repression”.

Men att beskriva omfördelning som att ta från de rika och ge till de fattiga är ett begränsat synsätt. Omfördelning handlar mycket mer om att skapa ett sammanhållet samhälle där individer oavsett bakgrund har liknande möjligheter att ta sig fram. Där inte livets lott och förutbestämda öden bestämmer vår framtid utan det finns stora möjligheter att själv påverka utfallet.

I den bästa av världar finns inget samband alls mellan exempelvis föräldrars inkomster och karriär och hur det sedan går för barnen – alla föds med liknande möjligheter. Men vi lever tyvärr inte i de bästa av världar. Inte ens i Sverige, där den sociala rörligheten är hög i ett internationellt perspektiv, saknas sambandet mellan inkomster i generationer. I Sverige visar forskning att vi enkelt uttryck ärver ungefär 25 procent av våra föräldrars inkomstposition (måttet är intergenerationell inkomströrlighet och anger hur många procent barn i genomsnitt ärver av sina föräldrars avvikelse från medelinkomsten). I andra länder är sambandet starkare, i USA närmare 50 procent. Den mer positiva bilden av Sverige har dock sina nyanser.

Inkomstsambandet mellan generationer är starkare bland de allra rikaste och även bland de allra fattigaste. Det betyder att barn som föds i en familj med relativt låga inkomster har betydligt sämre chanser att få relativt högre inkomster senare i livet. När det gäller de högre inkomstlägena så kan en av förklaringarna vara att förmögenheter går i arv, vilket fungerar som en bra grund för nästa generation. Men det finns studier som visar att själva det pekuniära arvet inte är en tillräcklig förklaring till nästa generations framgångar. Och eftersom man i Sverige inte kan ärva skulder så är heller inte det förklaringen till att individerna i de lägsta inkomstskikten i större utsträckning fastnar där.

I en jämförelse mellan inkomströrlighet över generationer mellan en rad olika länder träder en annan tydlig bild fram: ju större inkomstskillnaderna är i landet, desto lägre ser den sociala rörligheten ut att vara. Sådana resultat går helt på tvärs mot tanken att omfördelning skapar stagnation och repression och att satsningar på en jämn inkomst- och utbildningsspridning ger samhällen där många tappar sugen. Snarare ser det ut att finnas betydligt fler tappade sugar i länder med stora inkomstskillnader, där USA är ett exempel.

Diagram: Sambandet mellan fäders och söners inkomster (y-axeln) och kopplingen till ojämlikhet i olika länder.

Ju större inkomstskillnader (högre Gini) desto starkare samband har sonens inkomster med faderns.

Dream-USA_640Den amerikanska drömmen ser därmed ut att förbli just en dröm för väldigt många. I verkligheten har USA i stället sedan länge slagit in på en väg med ökade skillnader. Och i verkligheten har USAs nye president gått till val på ännu större ökning av inkomstskillnaderna.

I verkligheten, till skillnad från drömmen, spelar samhällsklass en viktig roll för vilka möjligheter som står till buds, både i USA och här hemma i Sverige. Och ju mindre inkomstskillnader desto större möjligheter för alla att uppfylla sin dröm – det kallar i alla fall inte jag repression och stagnation.

Etiketter: , , , , , , , , ,

En reaktion på “Dream on America

  1. avatarJan Wiklund

    Och sen har vi ju erfarenheterna från ”Jämlikhetsanden” – även rika människor mår sämre och dör tidigare i ojämlika länder än i jämlika. Förutom att kriminaliteten är högre liksom den del av nationalinkomsten som används till ofruktsam spekulation i papper istället för till investeringar i produktion.

    Det är lustigt att neoklassiskt inspirerade människor är så allergiska mot jämlikhet – när även deras egna paretokriterier säger att eftersom den fattige blir gladare av en extra hundring än den rike blir så är det den fattige som ska ha den. Då ökar lyckan i samhället nämligen mer.

Kommentarer inaktiverade.