Fint besök och sekulär stagnation

avatar

I förra veckan dök nationalekonomen Paul Krugman upp i stan. Det var en glad överraskning – i alla fall för mig. Hans kommentarer till den ekonomiska politiken känns igen från hans krönikor i New York Times bl.a. men jag tycker i alla fall att det är värt att lyfta några saker som han sa som återrapporterades i media.

Det ena är kommentaren till penningpolitiken som ju innebär en tydlig kritik mot den förda politiken ”Riksbanken borde markera att de menar allvar med att uppfylla inflationsmålet på 2 procent. Och att bekämpning av inflation under målet är lika angeläget som inflation över målet.” Precis vad vi LO-ekonomer hävdat och gett uttryck för i exempelvis senaste Ekonomiska utsikter (s.28). Vi menar att räntan borde sänkas ytterligare och att det inte finns någon risk för att inflationen tar fart. Kostnaden för den för strama penningpolitiken betalas av de ytterligare ca 40 000 personer som har blivit arbetslösa p.g.a. att efterfrågenivån i ekonomin är och har varit för låg. Krugman delar dessutom Lars. E. O Svenssons syn att lägre räntor och därmed högre inflation faktiskt skulle vara positivt för den situation vi har med hushållens omfattande bolån – eftersom bolåneskulden blir mindre i reala termer med högre inflation.

Paul Krugman tror som känt inte på åtstramningspolitiken och har därmed synen att ekonomier ska stimuleras med offentliga utgifter i lågkonjunkturer. Men han kommenterar sammansättningen av den förda svenska finanspolitiken – jobbskatteavdrag kombinerat med lägre ersättningar till sjuka och arbetslösa – med ”Det är inte att stimulera ekonomin. Du tar pengar från människor som spenderar dem och ger dem till människor som inte gör det.” Just detta ”sparläckage”, dvs. att personer med jobb och goda inkomster snarare sparar än konsumerar ytterligare skattesänkningar är ett bärande motiv till utformingen av LO-ekonomernas förslag till hur vi borde stimulera ekonomin i detta läge. Vi anser att 70 miljarder borde användas till välbehövliga satsningar på kommunernas verksamheter och statliga investeringar i exempelvis infrastruktur och bostäder. Vi menar dessutom att en del av pengarna borde satsas på att förbättra kvaliteten i arbetsmarknadspolitiken samt att förbättra ersättningsnivåerna till de arbetslösa och till barnfamiljer. Förslagens utformning gör att stora delar av pengarna sannolikt spenderas snarare än sparas och dessutom spenderas i Sverige – vilken skulle ge tillväxt och sysselsättning en välbehövlig skjuts. Dessutom svarar en stor del av satsningarna mot långsiktiga behov i exempelvis välfärden.

Frågan om statens och den offentliga sektorns roll när det gäller att bidra till ekonomiernas tillväxt även på lång sikt är mer aktuell än någonsin. Krugman tog under sitt besök upp frågan om risken för en något frostig långsiktig utveckling av västvärldens ekonomier. Den person som framför allt förknippas med den diskussionen är professor Larry Summers som har (åter)lanserat begreppet ”sekulär stagnation”. Sekulär (som i sekel – dvs. mycket långsiktig) stagnation innebär att en ekonomi på lång sikt balanserar på gränsen till recession med en arbetslöshet som biter sig fast på hög nivå, låg inflation och ett svagt resursutnyttjande. Många ekonomer oroar sig nu för att västvärlden kan vara på väg in i samma ekonomiska istid som Japan befunnit sig i under en mycket lång period.

Det som framhålls som en central åtgärd för att undgå ev. permafrost i USA och Europa är att förändra synen att finanspolitisk åtstramning är vårt bästa verktyg för att skapa sunda ekonomier och god långsiktig utveckling, till att i stället ge en annan framträdande roll för de offentliga finanserna: nämligen att investera och på så vis vara motor i den ekonomiska utvecklingen.

Det blir ett mycket spännande 2014, tror jag.

Etiketter: , , , ,

En reaktion på “Fint besök och sekulär stagnation

  1. avatarPeter

    Hej! Den borgerliga regeringen saknar verkligen en politik när det gäller offentliga investeringar.De investerar istort sett ingenting. Sjukvården blir sämre. Personalen på våra sjukhus har i många fall odrägliga arbetsvillkor. Sjukhusen är underbemannade. Skattesänkningarna riskerar också bidra till att medborgarnas betalningsvilja vad gäller skatter kommer att minska med tiden. Därför behövs en annan politik. Vid en ev röd-grön seger måste det synas att vi har en ny regering. En regering som står på den lilla människans sida och inte en regering som ökar samhällsklyftorna. Den rörliga växelkursen, den självständiga riksbanken och den nära kopplingen till EU sätter gränser vad vad en (S) regering kan göra tyvärr. Personligen tror jag det varit bättre om vi stått utanför EU och istället bibehållit ett liknande avtal som EFTA innebar. Men det är alltid lätt att vara efterklok.

Kommentarer inaktiverade.