Högerpopulismen frodas i klyftan mellan en byråkratisk elit och människor i allmänhet

avatar

Idag presenteras boken ”Högerpopulismen och jämlikheten – en essä” av Anders Nilsson och Örjan Nyström på ett seminarium arrangerat av Arena och LO. Boken är en underlagsrapport till LOs jämlikhetsutredning.

Ett centralt tema för jämlikhetsutredningen är att beskriva konsekvenserna av de senaste decenniernas växande inkomstskillnader. Den framväxande högerpopulismen är en sådan konsekvens. Anders Nilsson och Örjan Nyström tar sin utgångspunkt i detta förhållande, men pekar också på att högerpopulismen samtidigt är en reaktion mot ökad jämlikhet i andra dimensioner än den ekonomiska, inte minst mellan könen.

När stora grupper halkar efter i inkomstfördelningen är det lätt att uppfatta andras framsteg som ett hot. Kanske har också ojämlikheten börjat upplevas på ett annat sätt: ”I ett allt trängre och mer riskfyllt livsrum jämför man sig varken med de rika eller fattiga utan med varandra, i en ständigt pågående riskvärdering av vilka som är på väg att bli vinnare och vilka som blir förlorare”, skriver Nilsson och Nyström. Otryggheten skapar grogrund för högerradikala partier.

Författarna kopplar också högerpopulismen till ett utbrett missnöje med (framför allt) den kommunala demokratin, och en klyfta som uppstått mellan en byråkratisk elit (som styr mer än de förtroendevalda) och människor i allmänhet:

”I samband med införandet av en gemensam utbildningsnämnd för hela staden har i Göteborg en kartläggning gjorts av förekommande styr- och policydokument samt handlingsplaner i stadsdelarnas förvaltning av grund- och förskolan. Sammanlagt visade sig 1 400 (!) sådana styrdokument vara i kraft.

Ofta handlar det om att kringgärda verksamheter med målsättningar med rätt signalord, inte sällan i formen av en fiktiv och visionär beskrivning av en idealiserad verklighet som målbild. Men för den medborgare vars mamma under en månad har mött ett trettiotal olika biträden och undersköterskor inom hemtjänsten, eller för den förälder som har känslan av att ha stångat pannan blodig för att få adekvat stöd i skolan för ett barn med neuropsykiatrisk störning, uppfattas lätt dessa målbilder som politiskt korrekta potemkinkulisser för en sviktande välfärdsstat vars resurser riktas i andra riktningar än de egna behoven. Det ger också näring åt reaktioner mot horisontella jämlikhetssträvanden som får bära skott för formalistiska och skolastiska angreppssätt, där det blir viktigare att handlingsplaner är korrekt formulerade och uppdaterade än att verkliga insatser görs på fältet”.

Anders Nilsson och Örjan Nyström föreslår att högerpopulismen ska mötas med insatser för ett bättre arbetsliv, ökad social rörlighet, en förnyelse av trygghetssystemen, offentliga investeringar, en avbyråkratiserad välfärdsstat och mer gränsöverskridande lösningar.

Under våren kommer jämlikhetsutredningen att ge ut fler rapporter som beskriver kopplingen mellan högerpopulismen och ojämlikheten.