Inequality is bad for business

avatar

Populism och protektionism är på frammarsch. En gemensam nämnare är kritiken mot globalisering, frihandel och invandring. En grogrund till detta är att otrygghet och inkomstklyftor har tillåtits växa sig stora. Det är en varningsklocka för alla oss som försvarar öppenhet, internationell handel och en sund marknadsekonomi.

I samband med att LOs ordförande Karl-Petter Thorwaldsson deltar på World Economic Forum i Davos, som en av endast fyra nationella fackföreningsledare bland cirka 3 000 företagsledare och politiker, presenterar LO rapporten ”Inequality is bad for business”. Rapporten beskriver att den växande ojämlikheten är skadlig för ekonomisk utveckling och stabilitet.

Glädjande nog är det allt fler som uppmärksammar att en jämn fördelning av resurser, risker och möjligheter är avgörande för hållbar tillväxt och för tilltron till det ekonomiska och politiska systemet. Ojämlikhet ses som ett allvarligt hot mot ekonomisk tillväxt av exempelvis OECD och IMF. Det handlar bland annat om att:

  • Delar av befolkningen har inte råd att utbilda sig, vilket innebär lägre produktivitet och sämre förutsättningar för företagens kompetensförsörjning.
  • Lägre löneandel och ökad inkomstsojämlikhet hämmar konsumtion och efterfrågan, och därmed även produktivitetstillväxt och produktion.
  • Stödet för protektionism kan öka, vilket hotar internationell handel och utbytet av kunskap, innovationer och teknisk utveckling.
  • Belåning och skuldsättning kan öka på ett ohållbart sätt, vilket kan leda till finansiell instabilitet och ekonomiska kriser.
  • Ökad ohälsa som en följd av ojämlikhet kan minska arbetstagarnas produktivitet.

OECD visar att ökad ojämlikhet har dragit ner tillväxten bland medlemsländerna med i snitt 0,35 procent per år mellan 1985 och 2010, vilket motsvarar 8,5 procents lägre ackumulerad tillväxt under perioden. Det beror framför allt på minskade investeringar i humankapital, vilket har skett i samtliga av de fyra lägsta decilerna av inkomstfördelningen.

Ökande inkomstskillnader, polarisering av anställningsvillkor och lägre social rörlighet

I många länder har arbetande kvinnor och män fått stå tillbaka och se sin levnadsstandard försämras och sina och sina barns framtidsutsikter fördunklas. Sedan början av 1980-talet har inkomstklyftorna, oavsett hur vi mäter dem, ökat i de flesta OECD-länder. I USA, som ofta får utgöra ett avskräckande exempel, har reallönerna ökat kraftigt för de 10 rikaste procenten av befolkningen, medan övriga 90 procent endast har fått mycket begränsade eller inga reallöneökningar alls under de senaste decennierna.

Kontrasten mot Sverige är stor, då reallönerna här har ökat med cirka 60 procent sedan mitten av 1990-talet, och kommit i stort sett alla arbetstagare till del. Men trots detta har inkomstojämlikheten ökat mest i Sverige av alla OECD-länder, om än från en låg nivå, till stor del beroende på svagare omfördelning via skatter och transfereringar.

Dessutom har löneandelarna som andel av BNP fallit i de flesta länder, i genomsnitt från cirka 70 procent i början av 1970-talet till 62 procent 2015 inom OECD, och vinstandelarna har på motsvarande sätt stigit. OECD pekar på att produktivitetstillväxten har frikopplats från lönerna, och att arbetstagarna inte får ut en lika stor del av produktionsvärdet som tidigare.

Jobbpolariseringen, där hög- respektive lågkvalificerade jobb växer medan jobben i mitten minskar, bidrar till inkomstojämlikheten. Dessutom visar OECD att de jobb som försvinner ofta är tillsvidareanställningar på heltid, medan de nya jobben som skapas vanligen är tidsbegränsade, inte sällan deltidsanställningar. Vissa erbjuds alltså tryggare anställningar med goda utvecklingsmöjligheter och högre löneökningar, medan andra erbjuds kortare anställningar med sämre utvecklingsmöjligheter och där framtida inkomster är osäkra. OECD visar också att otrygga anställningar sällan fungerar som en språngbräda till tryggare anställningar.

Högre inkomstojämlikhet är också associerad med lägre inkomströrlighet mellan generationer, så kallad social rörlighet. Lägre rörlighet innebär att yngre generationer i större grad ”ärver” sina föräldrars inkomstposition och sociala klass, och ges sämre förutsättningar att forma sina egna liv. I USA har inkomströrligheten försämrats dramatiskt under de senaste 50 åren. I Sverige är rörligheten högre än i många andra länder, men det finns tecken på att den försämras även här.

En agenda för jämlikhet

När forskningsinstitutet Pew Research Center, i en enkätundersökning om globala attityder 2014, frågade vad människor ansåg var ”den största faran för världen” var ”ojämlikhet” det absolut vanligaste svaret i USA och Europa. Nu måste politiker och företagsledare lära av historien och söka samarbete med arbetarrörelsen istället för den auktoritära högern.

Ojämlikheten kommer att förstärks över tiden om inget görs för att stoppa den. Ekonomen Per Molander beskriver detta i sin bok Ojämlikhetens anatomi (2014): ”Utan en aktiv fördelningspolitik driver samhället mot ojämlikhetsgränsen lika obönhörligen som en sten faller till marken när man släpper den; i varje ögonblick glider den omärkligt nedåt, om inga motkrafter sätts in”. Nu är behoven av ökad jämlikhet akut i många länder. Därför föreslår vi en agenda för ökad jämlikhet.

  1. Världen behöver ett lönelyft. Arbetande män och kvinnor måste få del av produktivitetstillväxten i form av reallöneökningar. Det betyder att löneandelen måste öka och vinstandelen minska.
  2. Investera i utbildning och trygghet i förändring. Marknaden löser inte samhällets behov av trygghet, utveckling och social tillit. Möjligheterna till offentligt finansierad utbildning, kompetensutveckling i arbetet och inkomsttrygghet vid arbetslöshet minskar klyftorna.
  3. Med stärkt familjepolitik och investeringar i välfärden ökar jämlikheten mellan män och kvinnor. I alla länder är kvinnors sysselsättningsgrad lägre än männens.
  4. Ge mer inflytande och ansvar till arbetsmarknadens parter. Det bidrar till en stabil och hållbar utveckling av löner, arbetsvillkor och konkurrenskraft, och minskar antalet konflikter på arbetsmarknaden.
  5. Stärk den internationella sociala dialogen genom Global Deal så att fler får del av globaliseringens vinster. Facket styrka i ett land hänger ihop med den fackliga styrkan i omvärlden.

Etiketter: , , , , , , ,