Ingves borde föreslå höjd a-kassa i stället för Bokommission

avatar

I dag sammanträder Riksbankens direktion för att diskutera sin syn på Sveriges ekonomi och fattar beslut om räntan. Vi har för närvarande knappt någon inflation i Sverige[1]. Det kanske inte är något som folk i allmänhet går och bekymrar sig över. För ekonomin som helhet är det dock inte så särskilt bra. Låg inflation är ofta ett tecken på lågt resursutnyttjande – lite dålig fart på konsumtion och produktion helt enkelt. I klartext betyder det en högre arbetslöshet.

Den enskilt viktigaste aktör som är satt att stabilisera resursutnyttjandet är Riksbanken. Målet är att prisökningarna i genomsnitt ska uppgå två procent per år. I stället för att fokusera på att uppfylla detta mål är Riksbanken dock för tillfället mycket upptagen med att oroa sig för hushållens bolåneskulder. Majoriteten i Riksbanksdirektionen argumenterar för att riskerna med hushållens höga skuldsättning måste vägas in vid räntebeslutet vilket motiverar en högre ränta än vad annars skulle vara fallet.

F.d. riksbanksdirektör Lars E O Svensson är en mycket aktiv kritiker till denna linje. Han menar att den förda penningpolitiken i allt för stor utsträckning fokuserar på hushållens bolåneskuld och de risker den kan medföra och allt för lite på Riksbankens mål att stabilisera resursutnyttjandet. I förra veckan publicerade han ett blogginlägg med egna (uppdaterade) beräkningar över hur mycket lägre arbetslösheten skulle ha varit om räntan hållits kvar på 0,25 procent sedan sommaren 2010. Resultatet av hans beräkning är att vi för helåret 2013 skulle ha haft drygt en procentenhet lägre arbetslöshet – det innebär så mycket som 60 000 färre arbetslösa.

Beräkningarna visar alltså att den förda penningpolitiken – som är ämnad att förhindra hushållen att låna mer på sina bostäder – har inneburit att vi har betydligt fler personer utan arbete än vad som annars vore fallet. Detta dessutom i en kontext där dagens arbetslöshetsförsäkring ger ett extremt dåligt inkomstskydd.

Endast 11 procent av alla som jobbade heltid när de blev arbetslösa får nu 80 procent av sin tidigare inkomst, enligt beräkningar från Arbetslöshetskassornas samorganisation. 90 procent av alla arbetslösa är alltså underförsäkrade.

Den låga ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen innebär en risk för mycket kraftigt inkomstborfall vid arbetslöshet. Som lyfts fram i LO-ekonomrapporten Stora skulder och höga bostadspriser – Fem reformförslag så innebär det en stor ekonomisk utmaning för en bostadsägare som blir arbetslös. Det bidrar till en risk för bankerna att bolåneinnehavare får betalningsproblem. Samtidigt kan det leda till en mycket besvärlig situation om bostadspriserna faller och den höga arbetslösheten består. Arbetslöshetsförsäkringen fungerar som en trygghet för individen och är samtidigt en s.k. automatisk stabilisator i ekonomin, dvs. minskar effekten av en konjunkturnedgång. De låga ersättningarna innebär att denna stabiliserande effekt på hela ekonomin har försämrats kraftigt.

Riksbankschefen Stefan Ingves uttryckte för någon månad sedan att han önskade sig en bred politisk kommission som kunde se över den svenska bostadsmarknaden. Kanske han först borde ha önskat sig en kommission för att förbättra a-kassan, i alla fall till dess att en ev. Bokommissions förslag träder i kraft.


[1] I december var KPI 0,1 procent och KPIF 0,8 procent.

Etiketter: , , , , ,