Kommer arbetsinkomsterna öka eller minska klyftorna?

avatar

De ekonomiska klyftorna har ökat dramatiskt sedan mitten av 1990-talet. Det bror dock inte särskilt mycket på arbetsinkomsterna utan mer på kapitalinkomsterna. Den svenska modellen med hög facklig organisa­tionsgrad, kollektivavtal som täcker större delen av arbetsmarknaden och samordnade löneförhandlingar ser ut att ha haft betydelse för detta. Det visar rapporten ”Vad betyder arbetsinkomsterna för ojämlikheten?” som släpptes i dag.

Att arbetsinkomsterna inte är orsaken till att klyftorna har ökat så mycket syns på flera sätt. Löneinkomsternas för­delning över inkomstskalan har sedan mitten av 1990-talet varit förhållandevis konstant. Lönespridningen har inte uppvisat några stora förändringar under 2000-talet. Bland dem med löneinkomster har skillnaderna minskat under större delen av 2000-talet. Löne­andelen, d.v.s. den del av produktionsresultaten som används till att betala för arbete, har varit relativt konstant sedan mitten av 1980-talet.

Det betyder inte att spridningen i arbetsinkomster inte har förändrats. I synnerhet i samband med 1990-talskrisen ökade skillnaderna i arbetsinkomster. Det förklaras framför allt av förändringar i sysselsättningen d.v.s. hur många som har jobb. Hur väl olika inkomstförsäkringar kompen­serar för inkomstbortfall är därför viktigt för den totala inkomstspridningen. Den långsammare ökningen av den ekonomiska standarden i den nedre delen av fördelningen beror till stor del på att ersättningar från socialförsäkringarna har ökat långsammare än lönerna.

Källa: Bengtsson, Niklas, Per-Anders Edin och Bertil Holmlund (2014), Löner, sysselsättning och inkomster – ökar klyftorna i Sverige? Rapport till Finanspolitiska rådet 2014/1.

Men frågan är om den här väldigt övergripande bilden av sammanhållna arbetsinkomster ger en alltför ljus bild av den svenska arbetsmarknaden.

Skillnader mellan olika grupper ökar i olika avseenden utan att det ger några tydliga avtryck i den övergripande bilden. Till exempel ökade löneskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän omkring millennieskiftet. Andelen deltidsarbetande ökade hastigt under finanskrisen framför allt bland arbeta­r-kvinnorna som redan i utgångsläget arbetade deltid i betydligt större utsträckning än andra grupper.

Under 2000-talet är det de osäkraste formerna av tillfälliga anställningar som t.ex. sms-anställningar, som har ökat. Med sådana anställningar blir inkomsterna ofta osäkra och varierande för de anställda. Det är bland arbetarkvinnorna som redan i minst utsträckning hade fasta jobb som de tillfälliga anställningarna har ökat mest. Arbets­marknaden blir allt mer polariserad i hög- och låglönejobb. Det går också att se att detta inte enbart handlar om att marginaliserade grupper halkar efter.

Det är inte läge att titta bakåt och slå sig till ro. Flera faktorer talar för att arbetsinkomsterna kan komma att bidra till ökade inkomst­skillnader i framtiden, om ingenting görs för att motverka en sådan utveckling. Det kan bli allt svårare att hålla samman lönefördelningen bland annat på grund av att allt färre är med i facket och den svaga samordningen av löne­förhandlingarna på tjänstemännens växande del av arbetsmarknaden. Att samhället i stället för att skydda inkomster och ge stöd i omställning i högre grad pressar människor att ta låglönejobb har också betydelse. Om de skillnader mellan grupper som beskrevs ovan fortsätter att öka riskerar det att undergräva lönestrukturen och med tiden ge upp­hov till ökande skillnader i löner och löneinkomster. Även arbetslöshetens nivå och fördelning har betydelse för inkomstskillnaderna.

Det går inte att upprätthålla både en samman­hållen löne­struktur och en hög sysselsättning om det finns många människor med liten kompetens på arbetsmarknaden. En av de allra viktigaste förutsättning­arna för en jämlik inkomstför­delning är därför att de som saknar sådan kompetens som efterfrågas ges möjligheter att utbilda sig eller på annat sätt höja sin kompetens.

Inkomstskillnader kan ge upphov till skill­nader i humankapital d.v.s. människors kunskaper och färdigheter. Det innebär en risk för en självförstärkande spiral av ökande inkomstskillnader och ökande skillnader i humankapital. Hur vi bygger samhället idag har betydelse för jämlikheten i kommande generationer.

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

2 reaktion på “Kommer arbetsinkomsterna öka eller minska klyftorna?

  1. avatarGöran Hammer

    Det vore också intressant att, i detta sammanhang, få belyst tillkomsten av bemaningsföretag på arbetsmarknaden. Vilken effekt har detta fått när det gäller graden av fackligt engagemang och därmed facklig mobilisering och sammanhållning på företagen och på arbetsmarknaden. Ur lärandesynpunkt så handlar det ju om den bristande kontinuiteten och det samlade vardagslärandet och vardagsrationaliseringarna. Det handlar ju även om de långsiktiga negativa konsekvenserna för företagen och för välfärden handlar det om ökade risker för vårdtagare och urgröpning av vårdkvalitet och felaktig användning av skattemedlen. Samtidigt som det skapar ett A-och B-lag av vårdtagare och ökad ojämlikhet för dessa. Sett ur lönesynpunkt och risken för ökad ojämlikhet, så kan man fråga sig om tillväxten bemanningsmarknaden också har haft och kommer att få en sådan effekt där grupper som läkare kortsiktigt får stora lönefördelar samtidigt som LO-grupperna inte kan öka sina löner på eller genom denna marknad.

    1. avatarAnna-Kirsti Löfgren Inläggsförfattare

      Jag håller med. Det hade varit intressant att belysa hur bemanningsföretagen har påverkat arbetsmarknaden. Bemanningsbranschen är en bransch som har vuxit sedan 1990-talet. Från att ha omfattat mindre än en halv procent av de anställda i mitten av 1990-talet har andelen ökat och låg åren 2010-2015 över 1,5 procent. Både de anställdas svagare anknytning till de arbetsplatser de befinner sig på och de höga andelarna tillfälligt anställda (inom arbetsförmedling och bemanning) kan ha betydelse för inkomstfördelningen. Rapporten spänner dock över ett stort område och någonstans måste gränsen dras för vilka frågor som kan behandlas. Bemanningsföretagens betydelse hamnade tyvärr utanför den gränsen.

      Andel anställda i bemanningsföretag 1994-2015

      Källa: Egen bearbetning av underlag till Larsson, Mats (2017), Anställningsformer och arbetstider 2017 Fast och tidsbegränsat anställda samt hel- och deltidsanställda efter klass och kön år 1990-2016. Landsorganisationen i Sverige.

Kommentarer inaktiverade.