Lossa på tvångströjan

avatar

Arbete åt alla är arbetarrörelsens viktigaste mål. Åtminstone vid högtidstalen och på valaffischerna. Men de senaste fem åren har 1,4 miljoner personer, eller var fjärde svensk i arbetsför ålder, varit arbetslösa någon gång.  I maj var 420 000 personer arbetslösa, enligt AKU.

En central orsak till att Sverige inte har full sysselsättning är att det, trots alla vackra ord, inte längre är det viktigaste målet för politikerna. I stället har inflationsbekämpning och stramhet i de offentliga finanserna stått i fokus de senaste 25 åren.

Nu lovar regeringen att Sverige om fem år ska ha EUs lägsta arbetslöshet. Det blir mycket svårt att uppnå om inte den ekonomiska politiken läggs om. Regeringen har förvisso presenterat flera bra förslag i vårändringsbudgeten, i form av satsningar på vuxenutbildning, utbildning och traineejobb för arbetslösa ungdomar, extratjänster i välfärden, mer pengar till infrastruktur i form av järnvägsunderhåll och inte minst förstärkt A-kassa. Och sannolikt kommer fler bra saker att återkomma i Budgetpropositionen i höst – ett sådant exempel är 90-dagarsgarantin för unga. Ett annat är att man sannolikt kommer att föreslå en växling från dagens subvention av ombyggnation till att i stället bygga nya bostäder.

Som sagt, bra saker. Men omfattningen är inte tillräcklig. Ett förmodligen ganska avgörande skäl är att regeringen förbundit sig att finansiera alla reformer. Det innebär att det krävs skattehöjningar för nya reformer, vilket i sin tur innebär en begränsning av hur mycket man kan göra på kort tid. Det innebär dessutom att finanspolitiken blir åtstramande under de närmaste åren, trots att sannolikt motsatsen skulle behövas för att få fart på ekonomin.

När alla reformer måste finansieras medför det att politiken går mot ett beskuret handlingsutrymme när det gäller att bekämpa arbetslösheten.

Som jag bloggade om nyligen anser LO att det krävs en politik av helt andra dimensioner. Vårt förslag, är enkelt:

Lossa tillfälligt på de finanspolitiska tyglarna och investera 60-120 miljarder kronor per år för att pressa ner arbetslösheten och öka Sveriges långsiktiga välstånd. Prioritera arbetsmarknads- och utbildningspolitiken, investeringar i infrastruktur och bostäder samt välfärden. Behoven är mycket stora – enligt Konjunkturinstitutets senast uppskattning behövs 20 miljarder kronor per år de närmaste åren enbart för att upprätthålla det offentliga åtagandet på dagens nivå (såsom oförändrad personaltäthet i välfärdstjänsterna och oförändrade ersättningsnivåer i socialförsäkringarna).

Har vi råd att satsa så mycket på arbetsmarknaden och välfärden? Ja! Sverige har i dag mycket starka offentliga finanser. Sedan 1990-talskrisen har den offentliga bruttoskulden sjunkit från 70 till 40 procent av BNP och nettoskulden har vänts från underskott på 30 procent till ett överskott på drygt 25 procent av BNP. Problemet är inte de offentliga finanserna utan de brister som finns på en rad områden. Vidare innebär den höga arbetslösheten, ett obefintligt inflationstryck och låga räntor till att förutsättningarna för finanspolitiska stimulanser är särskilt goda de närmsta åren.

Att sitta still i båten, när behoven växer och möjligheterna för lönsamma offentliga investeringar är uppenbara, är därför är fel strategi. I stället bör slagordet vara: Sverige kan bättre!

Läs även debattartikel i Expressen. 

 

 

 

Etiketter: , , , , ,