Prinsar är inte de enda som föds med silversked i mun

avatar

Idag döps Prins Oscar i Slottskyrkan. Monarkin känns för många som en förlegad institution. Men prinsar och prinsessor är inte de enda som föds till sin lott i livet. Och det är vad som verkligen är förlegat.

Olika ekonomiska möjligheter

På senare år har så pass bra data blivit tillgänglig för både Sverige och för ett antal andra länder att det nu är möjligt att studera den så kallade intergenerationella elasticiteten vilket är ett mått på inkomströrligheten mellan en generation och en annan. Med hjälp av inkomstdata som sträcker sig över två generationer går det att mäta hur mycket av en persons relativa inkomstposition som är ett ”arv” (i bred bemärkelse) från föräldrarna. På detta vis går det att få fram ett mått som kan sägas fånga hur jämlika möjligheterna är i ett samhälle.

För Sveriges del har den intergenerationella elasticiteten beräknats till drygt 0,25 (med viss variation mellan studier beroende på metod och underlag). Detta mått anger med hur många procent en persons inkomst förväntas avvika från sin generations genomsnitt givet personens förälders avvikelse från föräldragenerationens genomsnitt. Med andra ord så ärver en person i Sverige i genomsnitt cirka 25 procent av sina föräldrars avvikelse från genomsnittsinkomsten.

Tittar man på den intergenerationella inkomströrligheten hos olika grupper i samhället så är den speciellt låg i toppen och botten av inkomstfördelningen (se t ex Nybom & Stuhler, 2015, ”Att skatta intergenerationella inkomstsamband”). Det vill säga, de vars föräldrar har mycket höga inkomster har nästan alltid själva höga inkomster som vuxna. Samtidigt har de som vuxit upp med, relativt sett, fattiga föräldrar ofta själva mycket låg inkomst. Detta är naturligtvis viktigt och inget som fångas av genomsnittskattningar av rörligheten.

”Den store Gatsby”-kurvan

Men om vi ändå tittar på just genomsnittet för att kunna göra en internationell jämförelse, så kan vi se ett intressant samband.

I figuren nedan visar den vertikala axeln den intergenerationella elaticiteten. Ju högre värde desto lägre inkomströrlighet mellan generationer. Skattningarna visar att vi i Sverige har väsentligt lägre rörlighet än i våra nordiska grannländer, vi har också något mindre inkomströrlighet än i Kanada och Australien. Rörligheten är speciellt låg i Italien, Storbritannien och USA.

gatsbykurvan

Not: se slutet av inlägget. Källa: Corak (2013, “Income Inequality, Equality of Opportunity, and Intergenerational Mobility”.)

I figuren har den intergenerationella elasticiteten relaterats till inkomstskillnaderna under perioden då föräldragenerationen var som mest produktiv. Här ser man en tydlig korrelation. I de länder där inkomstskillnaderna är stora är inkomströrligheten också låg, och vice versa. Lite ironiskt har detta samband döpts till ”Den store Gatsby”-kurvan. Det är ett vanligt antagande att till exempel USA, förvisso har stora inkomstskillnader, men att det samtidigt är ett land där det är möjligt för människor, oavsett bakgrund, att ta sig fram. Det samband som vi kan se i diagrammet pekar dock tvärtom på att inkomströrligheten dels är låg i USA och dels på att detta generellt är fallet när det finns stora inkomstklyftor i ett land.

Inkomstojämlikheten har ökat i Sverige

För Sveriges del är detta en mycket oroande slutsats. De studier som gjorts av inkomströrligheten i Sverige tittar på den relativa inkomstpositionen för personer i den generation som föddes under 1960-talet och jämför detta med deras föräldrars inkomstposition. I figuren ovan relateras detta till inkomstojämlikheten (de observerade inkomstskillnaderna) i mitten av 1980-talet. Sedan dess har dock inkomstskillnaderna ökat stort i Sverige.

I en ny rapport har jag sammanställt forskning, internationella rapporter och offentlig statistik om den ekonomiska ojämlikheten i Sverige. Bilden – och framförallt utvecklingen – är nedslående. Under drygt 30 års tid har såväl inkomstskillnaderna som förmögenhetsskillnaderna kontinuerligt ökat.

Den ökande ojämlikheten i Sverige är del av en internationell trend, men OECD har visat att klyftorna ökat mer i Sverige än i något annat medlemsland de senaste decennierna. Vad gäller inkomstskillnaderna har vi gått från att vara det mest jämlika landet i OECD till att närmare ett tiotal länder nu bedöms ha mindre inkomstklyftor än vi har. Bland de som gått om oss hör alla våra nordiska grannländer och några centraleuropeiska länder.

Utvecklingen beror dels på att toppen dragit ifrån. De som har störst inkomster och förmögenheter har fått ännu mer. Men även i resten av fördelningen har ojämlikheten ökat. Avståndet har ökat mellan såväl medianinkomsten och de med relativt sett låga inkomster som mellan medianinkomsten och de med relativt sett höga inkomster. Dessutom har andelen relativt fattiga ökat stort – speciellt inom vissa, redan sedan tidigare, utsatta grupper.

Vid händelser i kungafamiljen, såsom dagens dop, lyfts ofta frågor upp i debatten om rättvisan i att födas till titel, ämbete och förmåner. Det kan vid dessa tillfällen vara bra att komma ihåg att de kungliga inte är de enda som föds in i en roll. Vi har i Sverige idag stora och ökande inkomst- och förmögenhetsskillnader. Inkomströrligheten är lägre än i, bland annat, våra grannländer och det finns dessutom en risk att de ökande ekonomiska klyftorna kommer att leda till minskad inkomströrlighet framöver. I takt med att ojämlikheten ökar blir familjebakgrund mer och mer avgörande för många människors möjligheter i livet.

 

 

Not till diagrammet: “Income inequality” (x-axeln) mäts med Gini-koefficienten för disponibel hushållsinkomst för cirka 1985. Skattningarna för ”generational earnings elasticity” är en sammanställning av resultat från olika publicerade empiriska studier som harmoniserats av författaren för att bli metodologiskt jämförbara. Det intergenerationella inkomstelasticitetsmåttet på y-axeln kan tolkas som hur stor del av föräldrarnas avvikelse från genomsnittsinkomsten som i genomsnitt ärvs av nästa generation. Ett lågt värde betyder med andra ord stor inkomströrlighet och vice versa. Resultaten gäller fäder och söners inkomster i vuxen ålder. Kohorten av söner är födda i början och mitten av 1960-talet och deras inkomster studerades under mitten och slutet av 1990-talet.

 

Etiketter: , , ,

En reaktion på “Prinsar är inte de enda som föds med silversked i mun

  1. avatarJan Wiklund

    Att ojämlikheten ökar snabbare i Sverige än i något annat OECD-land kanske har att göra med att LO är mindre benäget att ta seriös strid för att värna sina medlemmars intressen än något annat fack?

Kommentarer inaktiverade.