Varför full sysselsättning, och vad innebär det?

avatar

Arbete åt alla är en av politikens viktigaste mål, åtminstone vid högtidstalen och på valaffischerna. Men varför är det så viktigt och när råder det full sysselsättning?

Idag går omkring 20 miljoner människor arbetslösa i EU. Om alla skulle ställa sig på ett led med en halvmeter mellan varandra och börja i gruvindustrins Kiruna skulle ledet ringla sig fram genom det moderna tjänstesamhället i Stockholm, förbi de gamla kol- och stålstäderna i norra Tyskland, förbi vingårdarna i Bordeaux, ner till Spaniens sydkust innan det skulle vända uppåt för att slutligen upphöra någonstans i Östeuropa.

Men går detta att göra något åt, är inte idén om ett samhälle där alla har ett lönearbete förlegad?

De senaste åren har föreställningen om full sysselsättning kritiserats från olika håll. Å ena sidan har debatten om digitalisering och automatisering väckt frågan om inte mänskligt arbete, eller åtminstone många människors arbete, kommer att bli överflödigt. När robotar inte bara ersätter klassiska industrijobb utan också börjar ersätta servicejobb, som när kassapersonalen på snabbköpen ersätts av självläsningsterminaler, vad finns det då för uppgifter för människor av kött och blod? Å andra sidan framförs idén att lönearbete är något naturvidrigt, att människan är gjord för att leka och njuta, inte för att arbeta i sitt anletes svett, och att frånvaro av lönearbete därmed är något att sträva efter.

Kritiken är inte utan poänger. Många arbetsuppgifter håller på att ersättas av modern teknik och leder därmed till arbetslöshet för dem som drabbas. Och det är befriande om vi slipper utföra monotona, tråkiga och tunga arbetsuppgifter.

Det finns dock goda skäl att ifrågasätta föreställningen att vi står på randen till ett språng i historien där mänskligt arbete i sin helhet kommer att ersättas av maskiner. Sedan industrialismens barndom har de tekniska genombrott som lett till att maskiner ersatt mänsklig arbetskraft också inneburit att det uppstått nya arbetsuppgifter.

Om man tvivlar på att vi befinner oss på randen till en helt ny era där det enda som återstår är att läppja på utstuderade drinkar och finna sig själv, finns det viktiga skäl till att full sysselsättning bör vara en av politikens centrala mål.

För det första innebär lönearbete att människor får möjligheten att försörja sig själva och därmed får makt och resurser att påverka sitt eget liv. Om alla har arbete stärks också löntagarkollektivets möjligheter att verka för bra löner och goda arbetsvillkor.

För det andra bidrar arbete inte bara till den egna försörjningen, utan till hela samhällets materiella välstånd.

För det tredje mår människor i huvudsak bra av att arbeta. Även om arbetslivet kan vara stressigt och utslitande är avsaknaden av arbete i regel värre. Arbete innebär att känna sig behövd, att man har en roll i samhällsbygget, det ger struktur i tillvaron, status och ett socialt nätverk.

Det är av ovan nämnda orsaker som arbetarrörelsen och andra politiska rörelser har strävat efter full sysselsättning. Däremot har de flesta rörelser varit sämre på att definiera begreppet. Innebär det att alla ska arbeta? Att arbetslösheten ska vara noll procent?

LO har i sin huvudrapport till kongressen 2016 gjort ett försök att definiera konceptet. Tre begrepp anses behöva vara uppfyllda: full, hög och jämn sysselsättning.

Full sysselsättning innebär att alla som vill och kan arbeta ska ha ett arbete, det vill säga att ingen ska vara arbetslös. Samtidigt är detta svårt att tänka sig i en marknads- eller blandekonomi. Människor flyttar och behöver finna jobb på nya orter, företag uppstår och läggs ner, konkurrensen från omvärlden leder till rationaliseringar och omstruktureringar. I en sådan värld kommer det alltid att finnas en viss arbetslöshet. Men den ska hållas till ett minimum och ingen ska behöva gå arbetslös annat än under korta perioder, t ex mellan två jobb eller vid inträdet på arbetsmarknaden. Den enda arbetslöshet som ska finnas är alltså friktionsarbetslöshet.

Låg arbetslöshet säger dock inget om hur stor andel av den arbetsföra befolkningen som faktiskt arbetar. I 1950- och 60-talets Sverige var arbetslösheten förvisso låg, men detsamma gällde sysselsättningsgraden Orsaken var att många kvinnor var hemmafruar. Det räcker alltså inte med låg arbetslöshet. För att begreppet ska bli meningsfull måste man också eftersträva en hög sysselsättningsgrad. Dessutom förbättras förutsättningarna att finansiera offentlig välfärd ju fler som förvärvsarbetar.

Slutligen är arbetslöshet och sysselsättningsgrad breda mått som kan dölja att det finns stora skillnader mellan olika grupper. Det går inte nöja sig med att arbetslösheten är låg för ”etniska svenskar mitt i livet” som Reinfeldt en gång uttryckte det. Därför bör de två målen ovan kompletteras med att ingen grupp ska ha väsentligt högre arbetslöshet eller lägre sysselsättningsgrad än andra, sysselsättningen ska alltså vara jämn.

När alla tre begrepp är uppfyllda har vi ett tillstånd som kan betecknas som full sysselsättning, vilket illustreras i figuren.

160127 Venndiagram full hög jämn 2

Det är dock en sak att tala om full sysselsättning i abstrakta termer, en annan att sätta upp rimliga kvantitativa mål. I LOs kongressrapport har detta hanterats genom att göra historiska och internationella jämförelser över arbetslöshet och sysselsättningsgrad. Slutsatsen blir att arbetslösheten skulle kunna ligga någonstans mellan två och fyra procent (jmf med sju procent idag) och sysselsättningsgraden för 20-64-åringar skulle kunna öka till 85 procent (jmf med 80 procent idag). Någon siffra för hur jämn fördelningen ska vara har inte satts upp, då det bedöms vara allt för svårt att kvantifiera. Istället menar LO att utvecklingen ska följas noga och om någon grupp utmärker sig genom för hög arbetslöshet eller låg sysselsättningsgrad ska särskilda åtgärder sättas in för den gruppen

Etiketter: , , , , , , , ,

En reaktion på “Varför full sysselsättning, och vad innebär det?

  1. avatarFrancisco de Toro

    Mycket bra tänkt!
    Full sysselsättning borde vara varje demokratisk politisk parti dröm att uppnå.
    Den totala inkomsten ökar, ner flera av familjens medlemmar arbetar, familjen håller ihop.
    Har flera människor arbete, ökar välståndet för alla, mer skatt kommer in till stat och kommun, kan fördelas där behövs finns.
    När flera unga människor för arbete, och känner att man gör rätt för sig, minskar kriminaliteten, hela samhället tjänar på det.
    Hoppas att nu när LO har öppnat denna magiska fönstret till fullo, att övriga fackförbund och demokratiska partier hänger på tåget och tillsammans arbetar för att uppnå målet om fullsyselsättning, från dröm till verklighet.
    Francisco de Toro

Kommentarer inaktiverade.