Vi ska väl finansiera välfärden med skatter – eller?

avatar

Regeringen har under våren kommit med ett antal skatteförslag i syfte att behandla dem inför budgetpropositionen för 2018. Oppositionen har gått i taket och menar att man från regeringens sida gått för långt med skattehöjningarna. De skatteförändringar som åsyftas är en minskad uppräkning av skiktgränserna för statlig inkomstskatt, förändringen i 3:12 reglerna, och ett införande av flygskatt. Sammantaget innebär dessa tre förslag ökade skatter med cirka 7,5 miljarder kronor. (1)

Alliansregeringarna sänkte skatterna med totalt nästan 140 miljarder kronor under den borgerliga regeringsperioden. Mellan år 2006 och 2014 minskade den svenska skattekvoten med 3,4 procent av BNP. Stora delar av dessa skattesänkningar finansierades med försämringar för sjuka, arbetslösa och personer som inte kan arbeta. Denna skattesänkarpolitik har bidragit till att Sverige är ett av de länder där inkomstskillnaderna har ökat snabbast i hela OECD.

Som exempel kan nämnas att den omfattande skattereduktion som jobbskatteavdraget är – 110 miljarder kronor 2017 (2) – fördelas med tyngdpunkt på medel- och höginkomsttagare.

Fastighetsskatten fungerar numera mycket dåligt, både ur finansierings och fördelningsperspektiv. Taket på 7 112 kronor per fastighet gröper ur statskassan med 15 miljarder kronor per år (3) och den summan tillfaller de med högre inkomster. Införandet av investeringssparkonton kostade statskassan 5 miljarder kronor 2013. (4)

Det faktum att vi inte har förmögenhetsskatt längre gör att de med högst inkomster kan tillgodogöra sig ytterligare sisådär 10 miljarder kronor per år. (5)

Sedan den nuvarande regeringen kom till makten har vi mycket riktigt sett ett antal skattehöjningar. Främst handlar det om att man tagit bort nedsättningen av socialavgifterna för unga upp till 25 år. Denna skatterabatt hade redan dömts ut av IFAU som en mycket ineffektiv åtgärd där varje skapat jobb beräknades kosta mellan 1 och 1,6 miljoner kronor. Det är inte vad jag brukar kalla omsorgsfull användning av statliga medel.

Den sittande regeringen har även minskat något på jobbskatteavdraget och skattereduktionen för ROT och RUT samt justerat den förmånliga beskattningen av kapitalförsäkringar och investeringssparkonton något, vilket till viss del förbättrat skattesystemet och dess fördelningsprofil.

Sedan 2014 har skattekvoten stigit med 1,3 procent av BNP. Det bör sättas i relation till att vi har ett gemensamt offentligt åtagande bestående av sjukvård, skolor, äldreomsorg, vägunderhåll, bostadsinvesteringar, universitet och högskolor och mycket mer som också finansieras gemensamt. Totalt omfattar den offentliga konsumtionen cirka 26 procent av BNP. Vi har dessutom gemensamt finansierade inkomstförsäkringar som träder in när människor blir arbetslösa, sjuka eller helt enkelt ska vara föräldralediga som omfattar cirka 14 procent av BNP. Inkomstskillnaderna måste minska och den gemensamma välfärden garanteras – hur ska detta betalas om inte med skatter?

Källor

1.Förändrade skatteregler för delägare i fåmansföretag (utkast till lagrådsremiss), Betänkandet En svensk flygskatt samt promemorian Begränsad uppräkning av skiktgränserna för statlig inkomstskatt 2018.

2. Enligt Budgetpropositionen för 2017, 2016/17:1.

3. Regeringens skrivelse 2015/16:98, Redovisning av skatteutgifter 2016.

4. Enligt Budgetpropositionen för 2017, 2016/17:1.

5. Den totala förmögenhetsskatten var 6 miljarder kronor 2006. Mellan 2006 och 2015 har hushållens totala tillgångar, enligt Finansräkenskaperna, ökat med 74 % medan skulderna har ökat med 71 procent. Nettotillgångarna har då ökat med 75 procent. Om underlaget för förmögenhetsskatt följt samma utveckling som nettotillgångarna beräknas en förmögenhetsskatt 2015 inbringa 6 mdr * 1,75.

Etiketter: , , , ,