De olympiska kränkningarna i Sotji

avatar

Det är med bitter bismak jag följt vinter-OS i Sotji i helgen. Trots fina svenska prestationer i skidspåren, känns det svårt att njuta av segrar på arenor som byggts på lidande, blod och död. Byggandet av de olympiska anläggningarna i Sotji har krävt ett 60-tal byggnadsarbetares liv.  Obetalda löner, hot och misshandel har varit vardag för många av dem som möjliggjort OS. Human Rights Watch rapporterar om vidriga levnadsförhållanden, 12-timmarsskift med en ledig dag i månaden, konfiskerade pass, urusel arbetsmiljö och utvisningar.

Uppdrag Granskning satte nyligen sökarljuset på kränkningarna i en intervju med elektrikern Mardiros Demirtjan, som våldtogs med ett järnspett av den ryska polisen. För att han krävt lön för sitt arbete.

Måste verkligen stora internationella idrottsevenemang innebära att mänskliga rättigheter i arbetslivet kränks som nu i Sotji eller i Peking 2008? Vi kan bättre! Den internationella idrottsrörelsen, med Internationella Olympiska Kommittén (IOK) i spetsen, kan bättre!

Bara några veckor före OS i Sotji förklarade Gunilla Lindberg, Sveriges IOK-ledamot, att idrotten ”är den största mänskliga rättighetsorganisationen i hela världen”.  I en granskning av de olympiska kränkningarna visar dock Swedwatch att, trots den olympiska stadgans stolta värden om fred och mänsklig värdighet, har rörelsen inte någon policy om mänskliga rättigheter. IOK ställer helt enkelt inga krav på de städer och länder som är värdar för de olympiska spelen, eller på de företag som levererar produkter och tjänster till evenemangen.

Det går att anordna mästerskap på ett hållbart sätt, både etiskt, socialt, ekonomiskt och miljömässigt genom att man ställer krav på arrangörsländerna när det gäller respekten för mänskliga rättigheter. Detta krav driver Världsfacket ITUC och LO gentemot IOK. Då kan vi få rena spel och bra arbetsförhållanden för alla som är med och gör de stora mästerskapen möjliga: De som syr sportkläderna i textilfabrikerna i Bangladesh. De som bygger arenorna. Och de som städar idrottsanläggningarna.

I januari slöt LO och Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) ett unikt avtal som kan tjäna som en global modell för alla framtida internationella idrottsevenemang – ett vägledande exempel på hur ett stort evenemang kan byggas upp i alla delar baserat på mänskliga rättigheter och schyssta villkor.

Rena spel är möjliga!

Och visst skulle de svenska silvren i Sotji kännas bättre om vi inte samtidigt gick och tänkte på den torterade OS-arbetaren Mardiros Demirtjan?

Etiketter: , ,