Federley far med osanning i debatten!

avatar

Fredrick Federley går på Di Debatt till storms mot den så kallade sociala pelaren som EU-kommissionen presenterade den 26 april.

I artikeln för han ett viktigt resonemang om grunderna till vår framgångsrika arbetsmarknadsmodell.

Federley konstaterar bland annat att ”för den som ville ta efter den svenska modellen skulle jag förklara att man måste ge förhandlingsmakten åt fackförbunden och arbetsgivarorganisationerna. De flesta skulle behöva höja skatterna kraftigt för att matcha Sveriges höga nivåer för den sociala tryggheten”.

Det är inte svårt att skriva under på denna beskrivning. Men sedan spårar det ur. Det verkar som att Federley struntat i att ta del av det slutgiltiga förslaget från EU-kommissionen och istället skrivit en debattartikel baserat på sina egna värsta farhågor.

Federley menar att den framgångsrika svenska modellen nu hotas då pelaren introducerar minimilöner på 60 procent av medianinkomsten och att detta skulle innebära sänkta löner i Sverige. Vid sidan av detta utvidgar pelaren enligt Federley EUs befogenheter kring välfärd och arbetsmarknad. Om detta varit sant hade det varit enkelt att stämma in i kritiken. Problemet är att påståendena inte överensstämmer med verkligheten.

Den sociala pelaren antas som en rekommendation från kommissionen och föreslås antas som en icke-bindande deklaration från europeiska rådet och europaparlamentet. Den förändrar inte den kompetensfördelning som idag finns mellan EU och medlemsstaterna. I frågan om löner så är det som skrivs med andra ord inte bindande. I dessa icke-bindande texter finns det dessutom inte heller någon referens till en specifik nivå. Ambitionen som uttalas är att alla ska ha rätt till en skälig lön och att människor som arbetar inte ska behöva leva i fattigdom. Lönerna bör dessutom sättas med respekt för nationella arbetsmarknadsmodeller och partsautonomin.

Allt detta vet naturligtvis Federley och varför han väljer att fara med osanning vet han bäst själv. Men det är svårt att bortse från möjligheten att borgerligheten ser detta som ännu en möjlighet att förvandla EU-politiken till en politisk ankdamm där man tar varje tillfälle att försvåra regeringen och statsministerns arbete.

Problemet är att dessa pajaskonster försvårar den viktiga debatt som Federley snuddar vid. Frågan om vad EU ska ha för befogenheter. LO har sedan vår kongress 2012 ett tydligt uppdrag att arbeta för en bredare översyn av EUs fördrag i syfte att skapa tydligare gränser mellan EUs och medlemsstaternas kompetenser.

För LO är det prioriterat att stärka medlemsstaternas kontroll över arbetsmarknaden. Vi föreslår att detta ska ske genom ett socialt protokoll som fogas till EUs fördrag. I grunden handlar det om att reglera vad som ska anses vara acceptabla hinder för EUs fria rörlighet av tjänster. Vårt krav är att likabehandling ska gälla för alla som arbetar på svensk arbetsmarknad, även de som tillfälligt skickas till Sverige. Ett sådant krav är ett hinder för de företag som vill konkurrera med usla löner och arbetsvillkor. Men det är ett hinder som måste vara tillåtet om EU-samarbetet ska vara socialt acceptabelt.

Men konflikten mellan EUs ekonomiska friheter och medlemsstaternas rätt att reglera kan uppstå på andra områden än arbetsmarknaden. Vilka begräsningar gällande skattefinansierad sjukvård, offentliga bostäder och alkoholförsäljning kan anses vara acceptabla hinder? För att undvika att EU-domstolen begränsar politikens handlingsutrymme på fler områden vore det därför från LOs perspektiv rimligt med en bredare översyn av fördraget med syfte att skapa tydligare gränser för EUs respektive medlemsstaternas kompetenser.

Kritiken mot pelaren bör snarast vara att den tar fokus från denna för EUs framtid avgörande diskussion. EU är redan idag en gemensam marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och arbetskraft. Hur vi reglerar denna marknad påverkar vilka grupper i samhället som blir vinnare och förlorare. Detta avgör också om samarbetet blir socialt acceptabelt eller inte. Om EUs regelverk underlättar eller i värsta fall tvingar fram konkurrens med löner och arbetsvillkor har EU ingen framtid. Det är om detta debatten om det sociala Europa bör fokusera på. Fastnar vi i diskussioner om icke-bindande listor är vi illa ute.

Etiketter: , , , ,