Global utveckling – hur funkar det?

avatar

Jag var för LOs räkning på en konferens häromveckan. Biståndsminister Gunilla Carlsson var värd och temat var Politik för Global Utveckling – PGU på ”nördspråk”.

Politik för global utveckling är ett intressant och viktigt begrepp som lanserades för 10 år sedan av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Utgångspunkten var att flera olika politikområden bör bidra till utveckling i den fattigare delen av världen. Hur kan handelspolitiken, säkerhetspolitiken o.s.v. bidra? Propositionen om en Politik för Global Utveckling antogs, efter en omfattande och öppen debatt med det civila samhället, i bred enighet i riksdagen 2003.

Syftet med förra veckans konferens var att diskutera dessa frågor inför den biståndspolitiska plattform regeringen kommer att avlämna till riksdagen detta år. (Socialdemokraternas biståndspolitiska talesperson Kenneth G Forslund skriver på SvD Brännpunkt om problemet med regeringens plattform.)

Inför konferensen läste jag in mig på regeringens skrivelse om politik för global utveckling som hade temat Ekonomiska utanförskap. Jag hade hoppats på en gedigen analys om situation för världens arbetare i krisens spår; alla arbetslösa, alla de som har ett arbete men inte kan försörja sig och sin familj på det, alla de barn som måste jobba istället för att gå i skola, den ojämlika fördelningen mellan kvinnor och män och så vidare.

Men icke.

Temat var alltså ekonomisk utanförskap, men skrivelse var kliniskt fri från ett arbetsmarknadsperspektiv. Utveckling ska åstadkommas genom att stödja tillväxt i privat sektor genom väl fungerande institutioner och regelverk, t.ex. skydd av äganderätt, fri konkurrens, anti-korruption, tillgång till lånemöjligheter. Visst är detta mer eller mindre viktiga delar, inte minst korruptionsfrågan som under de senaste åren med rätta kommit i fokus.

Men varför belyser man inte behovet av lagar och regler på arbetsmarknaden? T.ex. ett resonemang om bra förutsättningar för att enskilda individer ska försörja sig i en alltmer informaliserad ekonomi?
Rimliga frågor att besvara hade varit exempelvis:
Vilken roll har företagen, däribland de svenska, vid investeringar?
Vilken roll har de olika staterna för att se till att arbetare kan arbeta utan att vara rädda för att skadas eller förolyckas?
Vilken politik behövs för att vanligt folk ska känna sig trygga även om de blir sjuka och inte kan jobba?
En tänkbar slutsats hade kunnat vara att vi har en del erfarenheter i Sverige, som vi kan dela med oss med.

Då hade regeringen på allvar kunna snacka om politik för global utveckling.