Hoten mot fackliga rättigheter kryper närmare våra gränser

avatar

Idag lamslås hela Finland när de tre finska facken genomför en gigantisk protestaktion mot regeringens förslag om sämre arbetsvillkor och strypt avtalsfrihet. Hoten mot facklig verksamhet kryper allt närmare våra gränser. Finland är tyvärr bara ett av flera exempel. I Storbritannien och Litauen föreslås än värre åtgärdspaket.

Vi ser en hårdare attityd till facken i stora delar av Europa, även i länder där arbetsmarknaden fram till nu har präglats av dialog och samverkan mellan fack och arbetsgivare. Men att försöka lösa ekonomiska kriser med att begränsa facklig verksamhet är inte en hållbar lösning.

Regeringen i Finland föreslår en rad kraftiga försämringar för löntagarna, till exempel kortare semester och lägre ersättning på helger. Förslaget innebär långtgående ingrepp i gällande kollektivavtal och riskerar att skrota avtalsfriheten. LO har, tillsammans med ordförandena i samtliga nordiska centralorganisationer inom NFS, tagit avstånd från de föreslagna åtgärderna och anser att den finska regeringen äventyrar den nordiska modellen och den fria avtalsrätten.

Ett par dagar efter att den finska regeringen lagt fram sina planer demonstrerade fackföreningarna i Litauen mot sin regerings förslag till ny arbetsrättslig lagstiftning. Där föreslår regeringen att uppsägning utan saklig grund ska tillåtas, att den maximala arbetstiden ska öka till 60 timmar i veckan, och att rätten till övertidsersättning dras in. Dessutom ska lönerna, som redan är bland de lägsta i Europa, sänkas ytterligare. Från LOs sida har vi, liksom Europafacket, protesterat mot kränkningarna av fackliga rättigheter i ett brev till Litauens president.

I Storbritannien riktar regeringens nya förslag – Trade Union Bill – främst in sig på strejkrätten. Regeringen vill ytterligare begränsa den redan kringskurna strejkrätten, genom att kräva miniminivåer för hur många som måste delta i en strejkomröstning för att strejken ska vara giltig. Om facken ändå lyckas utlysa strejk, får den med största sannolikhet begränsad verkan då det blir fritt fram för företagen att hyra in strejkbrytare från bemanningsföretag, samtidigt som rätten till strejkvakter begränsas. LO har skrivit till brittiska myndigheter, till stöd för brittiska facket TUC, vars generalsekreterare Frances O’Grady, säger så här: ”Förslagen är en del av en global agenda för att begränsa strejkrätten och underminera fackets möjligheter att försvara arbetstagarnas rättigheter”. LOs ordförande har skrivit ett protestbrev till Storbritanniens premiärminister till stöd för brittiska facket.

Dessa tre aktuella exempel från Finland, Litauen och Storbritannien, visar att hoten mot de fackliga rättigheterna och försöken att försämra arbetsvillkoren nu finns alldeles in på våra knutar.

Vanligen brukar vi från fackligt håll skriva protestbrev mot regeringar i Colombia, Guatemala, Kambodja och andra avlägsna länder som kränker fackliga rättigheter och bryter mot organisationsfriheten. När vi nu ser samma sak hända i vår omedelbara närhet måste vi givetvis säga ifrån på skarpen. Det är starkt oroande att se detta i länder där vi trott att det funnits en grundmurad förståelse för värdet av spelreglerna på arbetsmarknaden.

Det mest tragiska är att man i en del länder gått på myten om att en försvagning av facken och arbetsvillkoren skulle stärka konkurrenskraften, när all forskning pekar åt det motsatta hållet, nämligen att välfungerande partssamverkan bidrar till tillväxt. Att försvaga facklig verksamhet kan aldrig bli en hållbar lösning på djupa strukturella problem. Tvärtom leder det snarare till motsättningar och ännu djupare utmaningar på sikt. Ett välgrundat och gott samarbete mellan fack och arbetsgivare är en arbetsmodell som har visat sig fungera i många krissituationer och leder till långsiktigt hållbar tillväxt.