Nej till gräddfil för amerikanska företag i Sverige

avatar

Tänk dig två hus med stor gräsmatta och skog, mitt i Småland någonstans. Det ena huset, det gula, ägs av en svensk familj och det röda huset ägs av ett amerikanskt par med svenska rötter.

Nu planeras nya tågbanor från Stockholm-Malmö. Det innebär förstås att viss mark kommer att behövas för att bygga dessa. Vi tänker oss att det röda och det gula huset ligger nära den framtida banvallen och att det i snart kommer att susa fram tåg på deras vältilltagna trädgård. Det gillas förstås inte av ägarna till det gula och det röda huset.

Det amerikanska paret, vi kan kalla dem Linda och Ted, är mycket arga. De hade tänkt sig att tillbringa många år i sitt röda småländska hus och nu äventyras deras framtidsutsikter av en lugn och behaglig ålderdom. Deras grannar i det gula huset, vi kan kalla dem familjen Andersson, är oroliga för buller och att värdet på huset kommer att minska.

Den svenska familjen kan använda det svenska rättsystemet för att få sin sak prövad om ekonomisk ersättning. Men tänk om det var så att det amerikanska paret också hade möjlighet att använda sig av internationell tvistlösning för att få sina ekonomiska intressen prövade? Tänk om det till och med var så att de kunde överpröva ett eventuellt riksdagsbeslut att bygga tågbanor eller att ersättningen skulle bli så kostsam att det skulle bli ”robust olönsamt” att göra det?

Detta tankeexperiment är långsökt, jag vet. Dessutom är jag ingen expert på plan- och bygglagen, expropriering, inlösning osv. Men jag vill med detta tillyxade exempel visa PRINCIPERNA bakom ett förslag som diskuteras inom EU nu och vad det skulle kunna innebära om stugägarna ersattes av företag. Och om det tänkta tågbanan var någon annat som förändrade förutsättningarna för de inblandade.

Jo, så här ligger det till. Sedan förra året pågår förhandling om ett partnerskapsavtal för handel och investeringar mellan EU och USA. Det kallas Transatlantic Trade and Investment Partnership, TTIP. Ökat utbyte över Atlanten ska leda till mer investeringar och handel och därmed högre välstånd och ökad sysselsättning. LO har tillsammans med TCO och Saco välkomnat TTIP, men inte till vilket pris som helst. TTIP facklig policy PDF. (Mer om det i tidigare blogginlägg)

En av delarna i förslaget till TTIP är ett skydd för investeringar och system för att lösa eventuella tvister. På engelska kallas det Investor State Dispute Settlement, ISDS. En tvistelösningsmekanism mellan investerare och stat innebär en möjlighet för enskilda företag att stämma ett land som de upplever har brutit mot avtalet. ISDS är till för att skydda investerare från t.ex. nationaliseringar eller exproprieringar, och är framförallt motiverat som skydd för investerare i länder med korrumperade eller illa fungerande rättsystem.

Det finns idag cirka 3000 bilaterala investeringsavtal och nästan alla innehåller ett ISDS. Men det är inte skäl nog att även TTIP ska innehålla ett ISDS. (Sverige har drygt 60 avtal där ibland med Kina med ett ISDS). Antalet ISDS fall har växt explosionsartat sedan mitten av 1990-talet och är nu uppe drygt 500 kända fall. Denna konfliktlösningsmekanism som i grunden är utformat för att passa affärsuppgörelsen har nu blivit ”big business” för ett fåtal jurister/advokater/domare. Att investerare skall kunna klaga på staters beslut i en särskild ordning utanför det vanliga domstolsväsendet, kan i sig riskera att påverka möjligheterna till demokratiskt beslutsfattande. Flera uppmärksammande fall visar att på svagheterna med systemet. De mest kända är Veolia gentemot Egypten (lagstiftningspaket med höjda minimilöner) och Philip Morris i Australien (cigarettpaket och folkhälsa).

Den 11 juli är sista dag för att lämna in synpunkter på EU kommissionens samråd/konsultation om förslaget till tvistelösningsmekanism, ISDS. Kommissionen föreslår en rad förbättringar, vilket är välkommet och nödvändigt. LOs åsikt om ISDS Vi säger inte bara nej, utan vi kommenterar också enskilda förslag om det nu trots allt skulle bli ett ISDS i TTIP. (Dessa förslag är till stora delar utarbetade av Europafacket ). Men det vore bättre att hoppa över tvistelösningsmekanismen mellan stat och företag helt. Eventuella tvister ska lösas av de som skrivit på avtalet, dvs. EU och USA, liknande det som gäller handelstvister inom ramen för World Trade Organisation.

LO har sagt alltså sagt nej till att ISDS ska vara en del av TTIP. Vi avvisar en ordning där vi riskerar att utländska företag kan överpröva demokratiskt fattade beslut. Eller för den delen att svenska företag ska utmana stränga miljölagar t.ex i Kalifornien.

Personligen har jag svårt att förstå hur delar av det svenska näringslivet är så angeläget om att deras utländska konkurrenter ska få en gräddfil vid sidan av det svenskt rättsväsende.

Jag tycker att företaget Andersson AB respektive Ted och Linda Limited ska ha samma rätt att klaga när höghastighetsbanorna drar fram över Sverige.

———————-

Läs även varför nobelpristagaren Joseph Stiglitz är kritiskt till ISDS.
Läs också varför det marknadsliberala Cato institutet i Washington inte tycker att ISDS hör hemma i TTIP

Etiketter: , , , , ,