Staten och kapitalet sitter i samma båt

avatar

”Staten och kapitalet sitter i samma båt… ” – en känd strof ur en Ebba Grön- låt (dock skriven av Blå Tåget) .

Det gäller också idag. Det är faktiskt så att staten och kapitalet sitter i samma båt även när det gäller en sådan fråga som mänskliga rättigheter. När FNs deklaration för mänskliga rättigheter antogs 1948 var det för att poängtera staters och regeringars ansvar för sina och andra medborgare. Sedan dess har mycket hänt. Världen ser annorlunda ut idag. Nu finns stora multinationella företag som många gånger har större ekonomier och inflytande än många länder. Det ställer ökade krav på deras ansvar.

2011 antog FNs råd för mänskliga rättigheter ett ”ramverk” med vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Mycket kort handlar det om att det är staters grundläggande ansvar att skydda människor, företags ansvar att se till att deras verksamhet respekterar de mänskliga rättigheterna och att det finns effektiva system för att åtgärda kränkningar. FN har uppmanat världens länder att göra nationella handlingsplaner för att se till att allt detta inte bara blir fina ord. Professor John Ruggie, som var ansvarig för allt detta arbete inom FN, betonade på en konferens i Stockholm vikten av social dialog för att skydda mänskliga rättigheter och sa ”fungerande fackliga organisationer är det bästa övervakningsmekanismen som finns”.

Men den borgerliga regeringen slog dövörat till. Allt drogs i långbänk, trots att EU också uppmanade alla medlemsländer att gå från ord till handling och ta fram nationella handlingsplaner. Ansvariga minister Ewa Björling tyckte att företagens ansvar var ”frivilligt” och att staten skulle göra så lite som möjligt. Hon och hennes kollegor förstod inte att världen har förändrats. De förstod inte heller att företagen har anställda och fackliga företrädare.

Men nu, 2015, blev det äntligen dags. I veckan presenterade den socialdemokratiskt ledda regeringen en nationell handlingsplan för FN ramverk för företag och mänskliga rättigheter. Det ett stort och viktig steg. Så här står det bla.

” För ett företags anställda är mänskliga rättigheter i arbetslivet av särskild stor vikt. Rätten att delta i kollektiva förhandlingar och rätten att bilda eller ansluta sig till fria fackföreningar är exempel på sådana rättigheter. Särskilda åtgärder bör vidtas för att identifiera och förhindra anti-fackliga policyer eller åtgärder. Detta gäller såväl i Sverige som utomlands. I vissa länder kan det vara svårt för anställda att hävda sina mänskliga rättigheter i arbetslivet. Regeringen uppmuntrar företagen att föra en dialog kring dessa frågor med intressenter, fackliga organisationer och organisationer i det civila samhället för att identifiera problem och arbeta konstruktivt för att finna gemensamma lösningar. Det är av särskild vikt att försäkra sig om att dialogen förs med fria fackföreningar.”

Handlingsplanen< är bra, men kunde vara ännu bättre. Regeringen kunde ha t.ex gått mycket längre när det gäller hur den offentliga upphandlingen kan användas för att bidra till mänskliga rättigheter,( men också sund konkurrens mellan företag!). Likaså lyser perspektivet hur investerare kan delta i arbetet. Det har hänt mycket på finansmarknaden när det gäller hållbart företagande och ansvarsfulla investeringar.

Handlingsplanen är ett första steg framåt. Eller kanske ett första roddtag.
För nu är det dags att börja ro så svetten lackar, både staten och kapitalet. Ni har årorna.

—-
läs också vad Näringsminister Mikael Damberg och Karl-Petter Thorwaldsson skriver om handel och mänskliga rättigheter
Tidningen Omvärlden skriver om handlingplanen

Etiketter: , , , ,