Vilken sida står du på?

avatar

Det är en hel del diskussioner om vad som kunde ha gjorts under hösten för att ha undvikt en regeringskris. Alla skyller på alla. Vad jag tycker är uppenbart. Den rödgröna regeringen har försökt att hitta överenskommelser med den demokratiska oppositionen, men har avvisats. De borgerliga partierna har inte ens velat pratat.

Men det kan ju också vara klokt att även lyssna på andra människor med måhända mindre oförutsägbara åsikter.

Jag fastnade särskilt för vad Mikael Odenberg (fd försvarsminister) sa i Sveriges radio Studio Ett i veckan. Han kan inte anklagas för att gå socialdemokraternas ärenden. Mikael Odenberg var GRUPPLEDARE i riksdagen 2003-2006 och hans budskap har därför särskild tyngd. Han konstaterade förvisso ”att det nu blir ett fånigt blame-game”, men analyserar också de gångna månadernas agerande från oppositionen så här:
”… givet det parlamentariska läget och att den omständigheten att alliansen inte har velat gå in en diskussion om vilka villkor de kunde tolerera en s-mp regering, så är extravalet är en logisk konsekvens. ”

Sacos ordförande Göran Arrius, kritiserar regeringen men konstaterar också
När alliansledarna styvnackat stod fast vid sitt nej och därmed lät Sverigedemokraterna avgöra vilken budget som ska gälla nästa år var måttet rågat för regeringen. Därmed vilar ansvaret tungt även på de borgerliga.”

När det gäller själva omröstningen i onsdags är det förstås förståeligt att utgångspunkter är att partierna rösta på sitt egen budget. Men när allianspartierna hörde Sverigedemokraternas ogenerade hat mot flyktingar och deras politiska villkor för att ställa upp för att stödja en budget, hade de ett annat alternativ. I den slutliga omröstningen de man kunnat lägga ner ett antal röster för att undvika regeringskris. Då hade man visat enighet, men inte till vilket pris som helst. Tisdagens presskonferens från SD och villkor hade räckt som argument!

NU vill Jan Björklund ta upp en diskussion om praxis för att undvika detta i framtiden. Det är så dags…

Kloka Ann-Marie Lindgren (s) skriver så här om de borgerliga partiernas ställningstagande. ”I valet mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna väljer borgerligheten Sverigedemokraterna. I valet mellan att bryta blockgränsen och att bryta gränsen mot extremhögen väljer de extremhögern. Och jag undrar, med en blandning av ilska, oro och uppgivenhet, om de egentligen förstår vilka krafter det är de just nu legitimerar.”

Författaren Ola larsmo skriver i Dagens Nyheter också om den nya gränsen i svensk politik
”Till de vanliga gränsdragningarna i svensk politik läggs nu ännu en. Mellan de som ser Sverigedemokraternas öppna hot om att fälla regering på regering som ett helt nytt läge. Och de som ser allt som business as usual, som fortsätter att betrakta SD som svartepetter i ett parlamentariskt kortspel som pågår som vanligt. Men jag tror att vi oberoende av våra politiska preferenser ändå måste slå fast vad som hänt: ett nyfascistiskt parti fäller en socialdemokratisk regering.

Han avslutar med

”Jag vet: beroende på våra preferenser tolkar vi situationen olika. Det är okej och till och med som det ska vara. Men det viktigaste är inte vilken sida som har målat in sig i hörnet. Utan vilket inflytande nyfascismen får över svensk demokrati under de kommande åren.”

—-

Fackföreningsrörelsen har alltid tagit strid mot dessa rörelsen. Nu fortsätter vi med det arbetet.

Och ni som bor i och runt Stockholm har en chans att visa detta redan nästa lördag.
Samling lördagen den 13 december kl 15. Samling vid Slussen för att gå fackeltåg till Medborgarplatsen. Där tal av bla LOs vice ordförande Tobias Baudin.

Du vill väl visa de mörka krafterna vem sida du står på?
Och du är inte ensam!

——-

Läs också
Per Wirtén i Expressen
Anna-Lena Lodenius i Dagens Arena
Anders Lindbergs ledare i Aftonbladet

4 reaktion på “Vilken sida står du på?

  1. avatarSkåning

    Om vi skall stärka minoritetsregeringars möjligheter att få igenom sina budgetar skulle jag kunna tänka mig att regeringsledamöter får rösta i riksdagen vid omröstning om budgeten som helhet. Men då måste vi begränsa antalet möjliga regeringsledamöter så att ”förstärkningen” blir rimlig, drygt 20 extra roster vid budgetomröstningen. Detta skulle kanske inte ha hjälpt Löfven idag, men det kan vara en möjlig lösning inför framtiden.
    Idag bör vi satsa på samarbete mellan alliansen och socialdemokraterna och jag anser att både socialdemokraterna och alliansen gemensamt är skyldiga till det dödläge vi har idag.

  2. avatarhalez Al-kassab

    Hej .
    Socialdemokraterna så klart kommer vi rösta för och vara på deras sidan för att behålla båran identiteter som invandrare och att bli behandlade
    Enligt.medmänsklighet och mänskliga rättigheter.

  3. avatarLuis Sobrino

    Hantering av den nuvarande politiska krisen påminner mig det som Karthago politikerna gjorde under puniska krigen. Dvs. mellan Karthago och Rom runt år 220-200 f Kr.

    Den Karthago generalen Hannibal hade besegrat de romerska arméer på tre på varandra följande tillfällen med hans mindre arme. Rom hade ingenting mer att motsätta honom, men i sin tur hade också Hannibal förlorat för mycket för att erövra denna stad och sluta kriget.

    Den Karthago generalen (som då omringade Rom) begärde förstärkningar av sin huvudstad, men senaten dominerades av oppositionen och nekades. Jag drar slutsatsen att av ren småaktighet, eftersom oppositionsledaren inte kunde tolerera att hans politiska motståndare hade många framgångar medan han bara hade ledning av parlamentet.

    Efter några år Roma återhämtade sig. Den romerske generalen Scipio lärde sig av Hannibal magnifika taktik och av Karthago finns idag bara namnet kvar efter att vara jämnade med marken av romerska soldater.
    Jag fokuserar på samverkan av denna tarvlighet i politiska ärende samtidigt med mål litenhet, orsakade vid tidpunkten att de som delade Medelhavet med Rom till slut försvann från planeten till den grad att varken ruinerna finns kvar.
    När det gäller den politiska krisen ser vi att, för att inte låta styra den rödgröna koalitionen Alliansen föredrar att lämna landet i en enorm ovisshet.
    Denna situation drabbar logiskt utbildning, som under valkampanjen sågs intresserade förbättra mycket bland många andra frågor. Är det tillåtet att chansa att efter mars val kommer att förbättra relationen i riksdagen?
    Sverige behöver en regering och riksdagen en ansvarsfull opposition. Att föreställa sig att i nästa val kommer att lösas problemet, kan det vara en illusion av en desperat, ingenting tyder på att verkligen blir så.
    Enligt min mening alliansen måste kliva av hästen och båda sidor måste kompromissa med ödmjukhet och ansvar.
    Eller föredrar någon för Sverige, Karthago alternativet.

Kommentarer inaktiverade.