Jobbtrafficking – vår tids slaveri

avatar

Att inte få ut sin lön, att inte kunna lämna sin arbetsplats och att inte kunna påverka sin arbetssituation är några definitioner av tvångsarbete. Slaveriet är ingen historisk parentes som är utrotad. Den är en realitet för många även i dag. 2016 befann sig mer än 25 miljoner människor i tvångs- eller slavarbete, och det genererade närmare 150 miljarder dollar per år.

Den senaste tiden har det rapporterats om hur arbetare utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare i Sverige. Gränspolisen, Arbetsmiljöverket och Skatteverket har genomfört razzior som visar hur människor tvingas arbeta under vidriga förhållanden med minimal ersättning och i helt i avsaknad av skydd och rättigheter.

Detta är inget nytt för LO. Redan för tio år sedan uppmärksammade bl.a. Svenska Byggnadsarbetareförbundet problemet med jobbtrafficking, hur människor utnyttjades och hur den svenska byggbranschen snedvreds. Sedan dess har människohandeln eskalerat, inte minst genom den förra alliansregeringens huvudlösa liberalisering av reglerna om arbetskraftsinvandring. Konsekvensen blev att arbetsgivarna gavs i princip fria händer att hämningslöst utnyttja enskilda individer. Hittills har lösningen på den ökade jobbtraffickingen gått ut på att öka pressen och skuldbelägga den enskilde individen. Det krävs nationell reglering, bättre uppföljningsmekanismer och sanktioner mot arbetsgivare som missköter sig. Fokus måste flyttas från den enskilde individen till arbetsgivarna och att stärka fackliga rättigheter.

Människohandeln ökar allt mer i takt med ökade migrationsströmmar och människors flykt från krig, katastrofer och på jakt efter ett bättre liv. Cyniska arbetsgivare och kriminella är inte sena att utnyttja detta och de allra mest utsatta på arbetsmarknaden. På den alltmer globaliserade arbetsmarknaden krävs globala åtgärder. Därför driver LO genom ITUC (Världsfacket) kravet på en ny ILO-konvention för att reglera de globala värdekedjorna med ett tydligare huvudentreprenöransvar. Kampen för att fler länder ska ratificera ILOs protokoll mot slavarbete pågår också. Drygt 20 länder har hittills anslutit sig, varav Sverige är ett, och därmed åtagit sig att införa förebyggande och skyddande åtgärder samt också ge rätt för den enskilde att kräva ut sin lön och andra ersättningar.

Det hänsynslösa utnyttjandet av människor på dagens svenska arbetsmarknad måste stoppas så att vi inte får ett skuggsamhälle och en parallell arbetsmarknad. Människohandel är kriminellt och ska bestraffas. För att stoppa jobbtrafficking krävs modiga politiker som står upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen och för alla dem som dagligen utför viktiga arbeten på byggen, i restauranger, i jordbruket och på många andra arbetsplatser ska ha samma rättigheter och möjligheter som alla andra arbetare.

Det är viktigt att frågan om människohandel inte tystnar, onsdagen den 18 april medverkar LO vid ett seminarium på Sida om hur trafficking kan avskaffas.

Etiketter: , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *