Vilken sida står du på?

avatar

Det är en hel del diskussioner om vad som kunde ha gjorts under hösten för att ha undvikt en regeringskris. Alla skyller på alla. Vad jag tycker är uppenbart. Den rödgröna regeringen har försökt att hitta överenskommelser med den demokratiska oppositionen, men har avvisats. De borgerliga partierna har inte ens velat pratat.

Men det kan ju också vara klokt att även lyssna på andra människor med måhända mindre oförutsägbara åsikter.

Jag fastnade särskilt för vad Mikael Odenberg (fd försvarsminister) sa i Sveriges radio Studio Ett i veckan. Han kan inte anklagas för att gå socialdemokraternas ärenden. Mikael Odenberg var GRUPPLEDARE i riksdagen 2003-2006 och hans budskap har därför särskild tyngd. Han konstaterade förvisso ”att det nu blir ett fånigt blame-game”, men analyserar också de gångna månadernas agerande från oppositionen så här:
”… givet det parlamentariska läget och att den omständigheten att alliansen inte har velat gå in en diskussion om vilka villkor de kunde tolerera en s-mp regering, så är extravalet är en logisk konsekvens. ”

Sacos ordförande Göran Arrius, kritiserar regeringen men konstaterar också
När alliansledarna styvnackat stod fast vid sitt nej och därmed lät Sverigedemokraterna avgöra vilken budget som ska gälla nästa år var måttet rågat för regeringen. Därmed vilar ansvaret tungt även på de borgerliga.”

När det gäller själva omröstningen i onsdags är det förstås förståeligt att utgångspunkter är att partierna rösta på sitt egen budget. Men när allianspartierna hörde Sverigedemokraternas ogenerade hat mot flyktingar och deras politiska villkor för att ställa upp för att stödja en budget, hade de ett annat alternativ. I den slutliga omröstningen de man kunnat lägga ner ett antal röster för att undvika regeringskris. Då hade man visat enighet, men inte till vilket pris som helst. Tisdagens presskonferens från SD och villkor hade räckt som argument!

NU vill Jan Björklund ta upp en diskussion om praxis för att undvika detta i framtiden. Det är så dags…

Kloka Ann-Marie Lindgren (s) skriver så här om de borgerliga partiernas ställningstagande. ”I valet mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna väljer borgerligheten Sverigedemokraterna. I valet mellan att bryta blockgränsen och att bryta gränsen mot extremhögen väljer de extremhögern. Och jag undrar, med en blandning av ilska, oro och uppgivenhet, om de egentligen förstår vilka krafter det är de just nu legitimerar.”

Författaren Ola larsmo skriver i Dagens Nyheter också om den nya gränsen i svensk politik
”Till de vanliga gränsdragningarna i svensk politik läggs nu ännu en. Mellan de som ser Sverigedemokraternas öppna hot om att fälla regering på regering som ett helt nytt läge. Och de som ser allt som business as usual, som fortsätter att betrakta SD som svartepetter i ett parlamentariskt kortspel som pågår som vanligt. Men jag tror att vi oberoende av våra politiska preferenser ändå måste slå fast vad som hänt: ett nyfascistiskt parti fäller en socialdemokratisk regering.

Han avslutar med

”Jag vet: beroende på våra preferenser tolkar vi situationen olika. Det är okej och till och med som det ska vara. Men det viktigaste är inte vilken sida som har målat in sig i hörnet. Utan vilket inflytande nyfascismen får över svensk demokrati under de kommande åren.”

—-

Fackföreningsrörelsen har alltid tagit strid mot dessa rörelsen. Nu fortsätter vi med det arbetet.

Och ni som bor i och runt Stockholm har en chans att visa detta redan nästa lördag.
Samling lördagen den 13 december kl 15. Samling vid Slussen för att gå fackeltåg till Medborgarplatsen. Där tal av bla LOs vice ordförande Tobias Baudin.

Du vill väl visa de mörka krafterna vem sida du står på?
Och du är inte ensam!

——-

Läs också
Per Wirtén i Expressen
Anna-Lena Lodenius i Dagens Arena
Anders Lindbergs ledare i Aftonbladet