Gemensamma långsiktiga mål för tre kongressperioder

avatar

Idag presenterar LO och förbunden tillsammans gemensamma långsiktiga mål för tre kongressperioder. Vill du veta mer om målen kan du läsa på denna sidan.

Nedan har vi sammanställt ett antal frågor och svar som vi tror kan vara intressanta för den som läst om målen och kanske har sett webbsändningen av presentationen.

Varför har förbunden tillsammans tagit fram långsiktiga mål för löne- och anställningsvillkor?
Långvarig samverkan förutsätter en gemensam uppfattning om organisationens målsättningar. Gemensamma långsiktiga mål kan även bidra med större uthållighet i samordningen mellan LO-förbunden samt möjliggöra mer långsiktiga uppgörelser. Med gemensamma mål lägger förbunden grunden för mer förtroendefulla relationer.

Är målen realistiska?
Ja, målen är realistiska. Sedan ska de naturligtvis uppnås genom förhandlingar med arbetsgivarna vilka nödvändigtvis inte har samma mål vilket kommer att bjuda motstånd. Men förbunden har inte satt upp målen för att de är lätta att nå. Förbunden har satt upp dem för att de har fått i uppdrag av medlemmarna att företräda dem och är förvissade om att de kan nå dem om de är samlade. Det är viktiga mål.

Kommer alla förbunden att nå målen?
Det är målsättningen. De långsiktiga målen avser i regel arbetarkollektivet som helhet. Målen är således gemensamma och bärs kollektivt. I vissa fall kan målen uppnås av enskilda förbund i förtid. I några fall kan förbund redan ha uppfyllt målsättningarna för år 2028. Målen förhindrar inget förbund från att i förtid uppnå målen. Inte heller ska målen, för de förbund som i dagsläget har mer förmånliga villkor, förstås som en anledning att minska ambitionerna.

Ställer SACO, TCO och deras medlemsorganisationer också upp på målen?
Detta är mål som LOs medlemsorganisationer tillsammans formulerat och SACO, TCO och deras medlemsorganisationer har inte varit involverade i arbetet. Däremot, för att i praktiken genomföra varaktiga förändringar utöver lönekostnadsnormen, som accepterats inom LO, bör samverkan med TCO- och SACO-förbunden utvecklas. Denna samverkan behöver dock vara ömsesidig då bl.a. framväxten av sifferlösa avtal utgör ett hot mot lönenormeringen på hela arbetsmarknaden.

Varför är vissa mål satta i procent och andra mer allmänt hållna?
Varje målsättning är individuell och förbunden har gjort en bedömning av var man kunnat sätta mål i procent och var man inte kunnat det. Det viktiga i arbetet med målsättningarna har varit att när man kommer fram till 2028 så kommer man att kunna mäta om man har lyckats.

När det gäller löneskillnader mellan arbetare och tjänstemän är målsättningen satt att minska med 5 procent vilket innebär att en skillnad på 40 procent består. Varför accepterar LO och förbunden att skillnaderna gentemot tjänstemännen består?
De uppsatta målen sträcker sig över tre kongresser fram till 2028. När vi kommer dit ser vi fram emot att målet är uppnått och kan ta nya tag. Men ett första steg om 5 procent är rimligt.

När det gäller jämställda löner så är målsättningen att löneskillnaderna mellan kvinnor och män ska reduceras med 6 procent. Borde inte målet vara att ta bort skillnaderna helt?
De uppsatta målen sträcker sig över tre kongresser fram till 2028. När vi kommer dit ser vi fram emot att målet är uppnått och kan ta nya tag. Man ska komma ihåg att målet på 6 procent innebär en halvering av gapet och det är djärvt men vi måste göra mer för att minska klyftorna mellan kvinnor och män.

Innebär målet om att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män med 6 procent att männen ska minska sina löner med 6 procent?
Vi har i kollektivavtalen inga kvinnolöner däremot är lönerna inom kvinnodominerade yrken lägre än i mansdominerade yrken och det måste åtgärdas. Detta innebär att män inom kvinnodominerade yrke också får en höjning. Däremot får män och kvinnor inom mansdominerade yrken vara beredda att avstå från löneutrymme för att lönerna ska bli mer jämställda. Samtidigt fortsätter naturligtvis arbetet inom respektive kollektivavtalsområde med att åtgärda skillnaderna mellan män och kvinnor. Detta gäller oavsett vilket kollektivavtalsområde det gäller.

Varför är det viktigt att lägstalönerna i genomsnitt ökar procentuellt mer än medellönen för arbetare?
LO och förbunden vill minska inkomstklyftorna i samhället och för att man ska komma tillrätta med det räcker det inte att alla får samma procentsats. Det skulle innebära att den som tjänar mer får mer i kronor och ören än den som tjänar mindre. För att börja komma i fatt måste därför de som tjänar mindre få mer procentuellt.

När det gäller full sysselsättning och lönebildning så skriver ni att för att betraktas som sysselsatt bör lönen minst uppgå till en miniminivå som är möjlig att försörja sig på. Vad ligger den miniminivån på idag?
Det LO och förbunden vill säga är att vi ska inte ha arbetande fattiga och har i detta målet inte fastställt något mått på kronor och ören.

Vad menar ni med att återupprätta balansen mellan löne- och vinstandelen?
Med det menar LO och förbunden att av det mervärde som medlemmarnas arbete skapar så ska en större andel gå tillbaka till arbetarna i form av lön.

När det gäller visstiderna så menar ni att de ska uppgå till högst 10 procent. Varför kan man inte förbjuda visstidsanställningar?
Det är rimligt att det finns utrymme för visstidsanställningar på arbetsmarknaden. Däremot måste man ta itu med missbruket av visstidsanställningar. Det måste finnas utrymme för till exempel vikariat och säsongsanställningar och för att stävja missbruk så ska det finnas en saklig grund för en visstidsanställning eller finnas en överenskommelse med ett fackförbund om användning av visstidsanställning.
Stapling av visstider ska inte heller vara tillåten.

Varför ska heltid vara en norm? Vissa vill kanske bara arbeta deltid.
För den som vill arbeta deltid så är det inget problem idag. Däremot är det många arbetare, framför allt kvinnor, som vill arbeta heltid men som inte får det.

Varför vill ni bara begränsa in/uthyrningen av arbetskraft när det gäller arbetskraftsbehov av mer permanent karaktär? Borde man inte förbjuda användningen av bemanningsföretag?
LO är inte av uppfattningen av att man ska förbjuda bemanningsföretag. De har en funktion att fylla på arbetsmarknaden. Däremot finns det anledning att se över hur de används. På LO-kongressen 2012 behandlades denna fråga och förbunden beslutade då att LO tydligt ska agera för att bemanningsföretag bara kan vara ett komplement för att hantera tillfälliga arbetstoppar, att LO ska arbeta för att arbetsgivaren som huvudregel bedriver verksamhet i egen regi och inte accepterar att bemanningsföretag blir en permanent del av en verksamhet eller utgör totalbemanning och att LO centralt såväl som lokalt arbetar för och ser till att all verksamhet som omfattas av kollektivavtalet utförs av de egna anställda, LO-styrelsen anförde i sitt yttrande över att-satserna att bemanningsbranschen inte ska användas för att tillgodose ett arbetskraftsbehov av mer permanent karaktär. Denna målsättning tydliggör att LO och förbunden arbetar i den riktningen men något arbete förbud är alltså inte aktuellt.

När det gäller pensionen så föreslår ni att den sammanlagda pensionsnivån för arbetare ska vara lägst 72 procent av slutlönen. Varför just 72 procent och borde det inte vara högre?
När man införde det nya pensionssystemet så var 1995 så var förutsättningarna för beräkningar att man skulle komma upp i en pension på 72 procent. Idag är det många som inte når upp till det. Dels på grund av dålig arbetsmiljö vilket gör att man inte orkar arbeta så länge så man tjänar ihop så mycket i pension. Dels har vi idag en del av pensionen, avtalspensionen, som är premiebestämd. Hur stor den delen av pensionen blir är svårt att förutse eftersom det beror på hur pensionskapitalet har förvaltats.

Sedan är naturligtvis en diskussion om hur hög pension ska vara välkommen. Den bör lyfta såväl frågan om hur stor del av pensionen individen själv ska ansvara för genom eget sparande och hur man ska närma sig det faktum att vi lever allt längre, ska ha en viss pensionsnivå och hitintills inte arbetar längre.

När det gäller avtalsförsäkringarna så skriver ni att fram till år 2028 ska tryggheten i arbetslivet för arbetare öka genom att skyddet vid arbetsskada, sjukdom och omställning stärks. Borde ni inte vara mer tydliga med hur avtalsförsäkringarna ska stärkas?
Läser man igenom målsättningarna så kan man se att de olika delarna i avtalsförsäkringarna så kan man se att det specificerats vad som behöver stärkas och hur mycket. Sedan kan man alltid diskutera om det är tillräckliga förstärkningar men man ska komma ihåg att detta mål som sätts upp för att nås fram till senast 2028. Naturligtvis kommer LO och förbunden att fortsätta att arbeta för att stärka försäkringarna efter det.

Gemensamma långsiktiga mål över tre kongressperioder