Är kvinnan arbetare? Är medborgaren kvinna?

avatar

Europafackets kongress i Paris som pågår just nu har temat Ett rättvist samhälle – för arbetstagares rättigheter och anständiga arbeten. Frågor om sysselsättning, arbetsvillkor och trygga anställningar står högt på agendan.

Sedan förra kongressen i Paris 2010 har den europeiska åtstramningspolitiken slagit hårt åt såväl välfärdssystem som arbetstagares rättigheter. Den nyliberala agendan har bidragit till att arbetstagare bär allt större del av samhällsekonomins risker.

Inför den kommande kongressperioden 2015-2019 rustar sig nu EFS för att kunna trycka tillbaka kraven på ytterligare nedskärningar och flexibilisering på arbetstagares bekostnad. Kvinnor har drabbats särskilt hårt av framväxten av prekära arbeten och nedskärningarna i välfärdssystemen.

För att vända utvecklingen krävs satsningar på trygga arbetsvillkor, investeringar i utbildning och trygghetssystem som stärker människors arbetsmarknadsdeltagande och möjligheter till omställning. Det krävs investeringar i social infrastruktur som offentligt finansierade omsorgstjänster. Allt detta är man överens om.

I mina ögon är det uppenbart att det handlar om att bygga ett mer jämställt samhälle. Ett samhälle som bygger på att alla, kvinnor som väl som män, bidrar till det gemensamma och har möjlighet att försörja sig själva på goda villkor. Jämställdhet som en av de institutionella grundbultarna för ett socialt hållbart och ekonomiskt robust samhälle. Men som ofta sker i fackliga och politiska sammanhang verkar lika villkor för män och kvinnor handla om nåt annat än kärnfacklig verksamhet och ekonomisk politik.

När jämställdhet diskuteras explicit handlar det istället, något hårddraget, om relationen mellan heterosexuella par, könsstereotyper i media och kvinnorepresentation i bolagsstyrelser snarare än hur vi bygger institutioner för arbete och välfärd. När jämställdhet förstås som något så uppenbart väsensskilt från centrala fackliga intressen är det inte underligt att vi fortfarande har mycket långt kvar att gå till en framgångsrik facklig feministisk strategi.