Där marknaden är herre görs samhällsnyttan till dräng…

avatar

Jag är en av dem som drabbats av att lågprisföretaget Arriva tagit över kollektivtrafiken (buss o Roslagsbana) i norrort. Detta har Arriva kunnat göra pga att man lagt sig ungefär 30 procent under övriga konkurrenter i anbudsförfarandet. Förklaringen till att Arriva kan lägga sig så lågt är att man struntat i att ta hänsyn till anständiga arbetsförhållanden för personalen samt i rimliga nivåer på drift och underhåll.

Hittills har detta inneburit ökat antal inställda bussar och dagliga förseningar. Förra veckan var ungefär varannan buss försenad och många andra helt inställda. I mitt fall innebär det att jag numera i genomsnitt står och väntar på buss i två timmar per vecka.

Professor Jonas Eliasson vid KTH har räknat ut att samhällskostnaden per resenär och förseningstimme ligger på ca 400 kr i genomsnitt. I norrort finns det dagligen ca 20 000 busspendlare. Om dessa stod och väntade på bussen lika länge som jag gör skulle detta innebära ökade samhällskostnader på ca 80 miljoner kronor bara under en vecka. Under ett år (ceteris paribus) skulle det handla om totalt 4,2 miljarder kronor i ökade samhällskostnader. Är detta rimligt?

Man undrar vad Christer G Wennerholm (m), som är ytterst ansvarig för upphandlingen i norrort, anser om detta? Hittills har det knappast märkts något större intresse från Wennerholms sida att lösa problemen. Beror Wennerholms ointresse i frågan möjligen på att de ökade kostnader som bussförseningarna ställer till med inte belastar just den budget han ansvarar för?

Den fragmentisering och den bist på helhetsansvar som vi ser i storstädernas kollektivtrafik idag var utgångspunkten redan på 1800-talet när John Stuart Mill, socialliberlismens grundare, myntade uttrycket ”naturligt monopol”. Han såg vid denna tid hur gasbolagens konkurrens i London ledde till att staden periodvis låg försänkt i mörker och hur det bristande underhålls- och säkerhetsarbetet riskerade många människoliv. Det handlade alltså om en fri konkurrens, som i praktiken blev en ”konkurrens till döds” i dubbel bemärkelse. Gasens explosivitet skördade sina offer.

John Stuart Mill ansåg också att det var ett gigantiskt resursslöseri – såväl för samhället, företagen som för medborgarna – att ha överlappande gasverk med ledningar som slingrade sig kring varandra. Den ”fria konkurrensen” och marknaden har otvivelaktigt sina tydliga begränsningar, inte minst när det gäller långsiktigt ansvarstagande. Mill menade att politikerna i stat och kommun här har en skyldighet gentemot medborgarna att i dessa lägen gå in och skydda dem mot marknadens uppenbart negativa sidor.

Många paralleller kan naturligtvis dras såväl till dagens debatt om vinstuttag ur välfärden som till vårt ”avreglerade” järnvägssystem, med dess myller av olika utförare och aktörer som i krislägen mest tycks sitta stilla och peka på varandra. I inget annat jämförbart land har det sedan 90-talet avreglerats och privatiserats i sådan takt som hos oss. Det gäller inte enbart på infrastrukturområdet, utan kanske till och med i än större omfattning inom välfärdssektorn. Idag är det exempelvis, vid sidan av Sverige, enbart Chile som tillåter vinstdrivna skolor. I alla andra jämförbara länder finns någon form av reglering eller begränsning av vinsuttaget.

Den ståndpunkt som Almega och diverse borgerliga ledarsidor idag försvarar är sett ur ett europeiskt perspektiv extrem. Socialliberlismens fader, J. S. Mill, skulle dessutom rotera i sin grav om han hörde hur särintresset Almega försöker göra sig själv till opartisk uttolkare av EU-rätten. Enligt Almegas logik verkar det endast vara Sverige, med den mest avreglerade välfärdssektorn i Europa, som idag inte bryter mot EU-rätten. I nästan alla andra europeiska länder råder idag ofta någon form av vinstbegränsing eller non-profit-princip i välfärden, ungefär i enlighet med det förslag som LO fört fram.

Sällan har väl uttrycket om ”att göra bocken till trädgårdsmästare” varit mer relevant än när Almega försökte uttolka EU-rätten på DN-debatt igår

**********************************

Bloggat: Leine Johansson om att ta död på arbetare, Martin Moberg om jobbskapande, Ann-Sofie Wågström om s-kravet på förskola för alla från två år, Göran Johansson om sina egna inlägg, Olov Abrahamsson om män som hatar kvinnor, Hanna Wallinder om EU:s långtidsbudget, Bengt Silfverstrand om Almega och Kerstin Holm

Nyhetstips: Maria Ludvigsson i SvD och Claes-Mikael Jonsson på DN-debatt om vinster i välfärden

7 reaktion på “Där marknaden är herre görs samhällsnyttan till dräng…

  1. avatarNidskrivare

    Bra att du hjälper till att hålla liv i den centrala frågan om marknadsmodellens begränsningar. Men varför tar inte LO steget fullt ut i debatten om vinster i välfärden. En grundläggande politisk och ideologisk fråga är om utsikterna till privat kapitalavkastning skall styra fördelningen av resurser till och inom välfärdssektorn. Detta är en fråga som vinstintressets försvarare inte vill höra talas om, men som borde vara avgörande för arbetarrörelsen.
    Frågan om vinstbegränsning handlar inte om valfrihet, utan om privat kapitalavkastning. Vinstens försvarare säger i princip, att om det inte går att få hög avkastning på kapital, så blir det inge resurser. Arbetarrörelsen borde kunna ta strid på denna punkt och säga att vi anser att andra överväganden skall styra fördelningen av resurser inom skola. vård och omsorg. Så länge inte arbetarrörelsen väcker den frågan hamnar man i underläge. LO och SAP tvingas in i en debatt om valfrihet, där borgarna har hjälp schablonbilden av vänster-höger-skalan. På ena sidan sidan offentliga monopol och cenraldirigering, på andra sidan privata alternativ och valfrihet. Ni kommer att förlora debatten om ni inte väcker de grundläggande politiska och ideologiska frågorna. Jag har försökt lägga ut texten om detta här http://bit.ly/Wwf7Pb och här http://bit.ly/WLlCiJ.

    1. avatarKjell Rautio Inläggsförfattare

      Nidskrivare, tack för de intressanta länkarna. Du berör en aspekt med vinstdriven verksamhet som är mycket viktig, dvs att vinstdrift i skattefiansierad välfärd är en dålig styråra. Inte minst uppstår lätt en målkonflikt mellan vinstdriften och arbetarrörelsens värdegrund rörande insatser efter behov och den s.k. likvärdighetsprincipen.

      I underlagsrapporten (s.47) skriver vi exempelvis: ”Ett annat problem är så kallad ”cream skimming”. Detta handlar om verksamheter som etablerar sig i områden och regioner där de socioekonomiska förutsättningarna är goda och där få brukare kräver särskilda insatser som inte täcks av ersättningssystemet. Här finns ett intrikat samspel mellan marknadsmekanismens selekterande effekter och det socialt segregerande boendet. Ett tydligt uttryck för detta är exempelvis att stockholmarna, trots att de är både yngre och friskare än genomsnittsbefolkningen i övrigt, ändå är de största ”konsumenterna” av vård i form av antalet läkarbesök per innevånare. Utbudet av vinstsyftande vårdverksamheter tenderar exempelvis att styras till områden med stor efterfrågan och därefter också påverka denna. Denna växelverkan medverkar onekligen till ökad social segregation.”

      Jag tror liksom du att vi måste vara tydliga med att lyfta fram vinstdriftens samhällsekonomiskt och välfärdspolitiskt destruktiva sidor och inte göra oss själva till valfrihetens motståndare. Gör vi detta har borgerligheten fått oss dit de vill. Istället bör vi tydligare argumentera för brukarnas och medborgarnas valfrihet, inte bolagens.

      På denna punkt tycker jag nog att du dömer ut vår underlagsrapport lite väl hårt. Där finns ett ju faktiskt ett antal exempel på det du efterfrågar. Visst kan texten säkert slipas till ytterligare och analysen vässas några varv till. Men jag skulle uppskatta om du tog dig en ny titt på texten och då exempelvis tittade lite extra på kapitlen 4, 5 och framför allt 6.

      Tack för dina tänkvärda och kloka synpunkter!

      1. avatarNidskrivare

        Förlåt om jag var orättvis mot underlagsrapporten. Jag skall skriva ut den och läsa den på papper. Läsningen blir lite slarvig när den görs på datorskärm. Hoppas att ni lyckas med den svåra uppgiften att göra effektiv politik av lite mer komplicerade resonemang. Det är mycket som står på spel.

  2. avatarNidskrivare

    Ursäkta kommentarbombningen, men det slog mig nu vad min invändning (vid erkänt slarvig läsning) mot underlagsrapporten gick ut på. Fördelningseffekterna diskuterades med startpunkt i efterfrågesidan, inte i utbudssidan. Vinstbegränsningsförslagen knyter an till utbudssidan. Därför blev det ingen direkt koppling mellan de i sig bra resonemangen om fördelningseffekterna och det aktuella förslaget om vinstbegränsning. Men som sagt, jag skall ta mig an rapporten i lugn och ro på papper.

  3. Pingback: Bojkotta Arriva | skvitts

  4. Pingback: Ghost:/Allmänt upprop: Bojkotta skandalbolaget Arriva! | ghostalive

  5. Pingback: Arriva, ett typiskt ”modernt” svenskt företag? | Varghjärta

Kommentarer inaktiverade.