De marknadsliberala såpbubblorna spricker en efter en…

avatar

De som för något år sedan stolt kallade sig själva för nyliberaler eller ”liberala förnyare” har det inte lätt idag. Den ena marknadsmyten efter den andra har krossats när den mött verkligheten. Idag rapporterar exempelvis DN om att även privatiseringen av bilprovningen dras med stora problem. Det visar sig nu att det har blivit både dyrare och krångligare att besiktiga bilen.

I förra veckan fick vi se ett annat exempel på vad som händer när det kortsiktiga marknadstänkandet tillåts dominera. Den gången handlade det om järnvägssektorn. Ett posttåg spårade ur strax söder om Stockholm. Bristande underhåll sägs vara orsaken. Läser man Riksrevisionens nyligen publicerade utvärdering av vad som ligger bakom alla tågförseningar blir bilden ännu tydligare. Samhället har förlorat miljarder på marknadiseringen är den bistra slutsatsen. Tidigare har vi fått liknande rapporter rörande avregleringarna av Apoteken och El-systemet.

En rad olika debattörer och forskare har dessutom vittnat om hur New Public Management (NPM) ställer till det i den svenska välfärdssektorn. De handlar om de absurda konsekvenser som uppstår när det offentliga kritiklöst importerar organisationsteorier och styrmodeller från den privata marknaden och låter diverse nyliberala tankesmedjor diktera välfärdspolitiska reformplaner. I Sverige har vi hittills varit ”världsledande” när det gäller marknadiseringen av välfärden.

skolområdet var det exempelvis bara vi och militärdiktaturens Chile som valde att införa den nyliberala gurun Milton Friedmans modell för hur skolsektorn ska organiseras. Men efter vänsterns seger i Chile förra året kommer Friedmans skolmodell där att avvecklas. Det finns idag mycket som tyder på att också vi så småningom kommer att beträda denna väg…

Helt uppenbart utmanar den marknadiseringsvåg, som i valfrihetens namn sköljt över vår offentligt finansierade välfärd i ett par decennier, de breda tjänstemannagruppernas yrkesprofessionalitet. Läkare, lärare, förskolepersonal, poliser och vårdbiträden m.fl. upplever allt oftare att deras yrkeskunskaper och professionalitet blir satt på undantag när administratörer och politiker ”leker affär med våra gemensamma skattepengar.”

Idag finns gott om exempel på att tron på marknadens allena saliggörande förmåga håller på att pressas tillbaka. Ett av de tydligaste exemplen är kanske sjukvården i Skottland, som i början av 1990-talet privatiserades och ledare från det privata näringslivet hämtades in för att ”styra upp verksamheten”. Det tillskapades snabbt små resultatenheter som sedan fick konkurrera med varandra på en ”kvasimarknad”. Olika ekonomiska styckeprismodeller och diverse New Public Management-metoder sattes i högsätet. Detta experiment pågick i ca 10 år.

När Skottland i början av 2000-talet fick ökat självstyre var en av de första och största förändringarna att man återtog sjukvården från marknaden och förde över ansvar för driften och verksamheten till demokratin och politiken. När denna åtgärd nu utvärderas rapporteras det om förbättrad budgetdisciplin, betydande effektiviseringsvinster och kvalitetsförbättringar. Men det är inte bara i Skottland som privatiseringsivern stött på motstånd. I en rapport från 2012 – presenterad av EPSU som är en europeisk facklig samarbetsorganisation för offentligt anställda – visas att trenden med privatiseringar och utförsäljningar av kommunala verksamheter generellt sett håller på att vända ute i Europa.

Den växande insikten om marknadens begränsningar är på inget sätt ny. Den fragmentisering och brist på helhetsansvar som vi ser i storstädernas kollektivtrafik och i delar av dagens välfärdssektor var utgångspunkten redan på 1800-talet när John Stuart Mill, socialliberalismens grundare, myntade uttrycket ”naturligt monopol”. Han såg vid denna tid hur gasbolagens konkurrens i London ledde till att staden periodvis låg försänkt i mörker och hur det bristande underhålls- och säkerhetsarbetet riskerade många människoliv. Det handlade alltså om en fri konkurrens, som i praktiken blev en ”konkurrens till döds” i dubbel bemärkelse. Gasens explosivitet skördade sina offer.

John Stuart Mill ansåg också att det var ett gigantiskt resursslöseri – såväl för samhället, företagen som för medborgarna – att ha överlappande gasverk med ledningar som slingrade sig kring varandra. Den ”fria konkurrensen” och marknaden har otvivelaktigt sina tydliga begränsningar, inte minst när det gäller långsiktigt ansvarstagande. Mill menade att politikerna i stat och kommun här har en skyldighet gentemot medborgarna att i dessa lägen gå in och skydda dem mot marknadens uppenbart negativa sidor.

Många paralleller kan naturligtvis dras såväl till dagens debatt om vinstuttag ur välfärden som till vårt ”avreglerade” järnvägssystem, med dess myller av olika utförare och aktörer som i krislägen mest tycks sitta stilla och peka på varandra. Marknadsmekanismer behövs visserligen i vår ekonomi, men i välfärdssektorn och stora delar av infrastruktursektorn bör en annan logik gälla. När medborgarna möter dessa, i huvudsak skattefinansierade, verksamheter ska de vara förvissade om att det är deras bästa som står i centrum, inte siffror i någon internbudget/resultaträkning eller storleken på privata vinstuttag/värdeöverföringar.

En bärande grundtanke bör vara att det som skattevägen avsätts till välfärden också ska gå dit. Något som också verkar vara vad en bred majoritet av svenskarna anser. För såväl välfärdens, infrastrukturens som demokratins skull är det viktigt att det politiska systemet visar lyhördhet i dessa centrala frågor. För, oavsett vad de privata marknadslobbyisterna säger, handlar det ju inte om en ödesbestämd utveckling som vi inte råder över. Det handlar ytterst om politisk vilja och demokrati.

*******************************

Läs också:  Martin G Moberg, Isobel Hadley-Kamptz, Ann Heberlein, Anna Vikström, Peter Akinder, SR P1 Studio Ett, Conny Forsström, Martin Moberg, Sodton, Lena Mellin, Peter Högberg, Lisbeth Lippe Forsberg, Alliansfritt Sverige, Olle Ludvigsson, Anne Skånér, Annarkia, SvD, Olov Abrahamsson, Ali Esbati, Yonna Waltersson, Lena Sommestad, Jonas Sjöstedt och Aftonbladet