Det var Bildts moderatregering som grundlade utanförskapet

avatar

När Fredrik Reinfeldt och Anders Borg tar till orda i sjukförsäkringsfrågan brukar det inte dröja länge innan de börjar prata om det så kallade ”utanförskapet”. Detta begrepp är i sig problematiskt och borde egentligen inte användas i en seriös samhällsdebatt, se två tidigare bloggar i detta ämne (här och här). Men när nu ändå moderaterna och statsministern regelmässigt vägrar att prata om ”arbetslöshet” och istället använder sig av utanförskapsbegreppet kan det finnas en poäng i att granska hur de bygger upp sin retorik.

Den bild Reinfeldt och Borg lanserar, när de exempelvis möts av kritik om att sjukreglerna är orimligt hårda och fattiggör sjuka människor, är att det var under den gamla socialdemokratiska tiden som utanförskapet skapades. De säger ungefär så här: ”Vi var tvungen att fatta en rad tuffa beslut och strama upp regelverket och införa spärrar och tidsgränser efter att socialdemokraterna slentrianmässigt före 2006 förtidspensionerande bort människor.”

Oavsett vad som är rätt eller fel rörande ”förtidspensioneringarna” kan vi konstatera att de ledande moderaterna, med Reinfedlt i spetsen, mycket medvetet tecknar bilden av att det egentligen var socialdemokraterna som grundlade eller skapade utanförskapet. Men hur är det egentligen? Stämmer denna bild överens med den faktiska utvecklingen?

Utanförskapsbild, Carl BildtKälla: SCB

Ovanstående diagram sammanfattar utvecklingen rörande det utanförskapsbegrepp som SCB använder sig av för perioden 1990-2012. I rättvisans namn ska väl året 1994 egentligen vara blåfärgat och året 2006 vara rödfärgat i diagrammet, eftersom regeringsskiftena i praktiken sker i oktober och den nya politiken får inte effekt förrän tidigast i början på året efter ett valår. Nåväl, även om vi bortser från detta och granskar utvecklingen framgår tydligt att det varken var under Ingvar Carlssons eller Göran Perssons regeringstid (markerat i diagrammet med röda staplar) som utanförskapet ökade som mest. Det var inte heller de som grundlade eller skapade ”utanförskapet”. Det så kallade ”ökande utanförskapet” är istället en tydlig effekt av den statsfinansiella krisen i början av 1990-talet.

Det var faktiskt under den moderatledda regeringen i börja av 90-talet, med Carl Bildt som statsminister, som utanförskapet grundlades och utanförskapssiffrorna sköt i höjden (se de blå staplarna till vänster i ovanstående diagram). År 1990, året innan Carl Bildt bildade regering och Ingvar Carlsson fortfarande var statsminister, var utanförskapet faktiskt lägre än den någon sin varit – till och med lägre än de lägsta nivåer (2011) som alliansen kommit ned till.

De olika staplarna innehåller naturligtvis en blandning av olika förklarande faktorer. När det gäller utvecklingen under Bildregimen var det främst arbetslöshetsiffrorna som pressade upp utanförskapet. Under Carlsson och Persson var det snarare de ökande sjuk- och ohälsotalen som fortsatt höll utanförskapssifffran uppe på en relativt sett höga nivåer.

Precis som under Reinfeldts regeringstid (markerat med orangea staplar till höger i  diagramet) har utanförskapet varierat under den tid som socialdemokratin regerat. Man kan dock inte bortse ifrån att utanförskapet faktiskt, till skillnad från förhållandet under Bildtregimen, generellt sett till och med minskade något mellan 1994 och 2006. Totalt sett handlar det om drygt 131 000 helårsekvivalenter färre under den socialdemokratiska regeringstiden (1994-2005).

Fortfarande har Fredrik Reinfeldts alliansregering en bit kvar innan man minskat ”utanförskapet” lika mycket som den moderatledda Bildtregeringen ökade det med. Med tanke på att utvecklingen mellan 2008 och 2009 samt mellan 2011 och 2012 gått i motsatt riktning, dvs en ökning med i det senare fallet drygt 3000 helårsekvivalenter, bör man nog inte anta att detta är en ”enkel match”.

Sammanfattingsvis. När exempelvis moderaternas gruppledare i riksdagen Anna Kinberg Batra i början av året skriver ”När Socialdemokraterna förlorade valet 2006 var utanförskapet rekordstort…”, så har hon alltså fel. Hon har ungefär lika fel som Fredik Reinfeldt, som i flera år rest land och rike runt och pratat om att det är socialdemokraterna som skapat eller grundlagt utanförsakapet, samtidigt som han själv plockar in den man (Bildt) som borde ”äras för denna bedrift” i sin egen regering…

Sedan kan man naturligtvis fortfarande på goda grunder fråga sig om utanförskapsbegreppet är rimligt och om det överhuvudtaget bör användas i samhällsdebatten. Vi har ju de senaste åren sett många exempel på hur begreppet (m)issbrukats för att dölja istället för att klargöra viktiga samhällsproblem. Genom att exempelvis skärpa villkoren till sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen har regeringen Reinfeldt samtidigt ökat försäkringslösheten och minskat ”utanförskapet”. Samtidigt som regeringen fattigör allt fler utsatta människor hyfsar man alltså till utanförskapsstatistiken och framställer sig själv som en ”regering som håller ihop landet”. Här kan man verkligen tala om dubbel bokförning.

Inte är det väl konstigt att de flesta seriösa samhällsvetare idag väljer att överhuvudtaget inte använda utanförskapsbegreppet? ”Utanförskapet” föddes i Per Schlingmanns nyspråkliga ordverkstad strax före riksdagsvalet 2006, som ett kampanjord för att medvetet framställa den socialdemokratiska välfärdsstaten i dålig dager. Vad vi har att göra med är alltså ett politisk propagandabegrepp som syftar till att styra våra tankar i en bestämd riktning.

Att utanförskapsbegreppet fortfarande finns kvar, dessutom mitt i centrum för samhällsdebatten, kan nog delvis tolkas som ett av många uttryck för bristen på fristående granskande journalistik i detta land. Samtidigt visar detta också styrkan i den mediala borgerliga hegemonin, som idag allt för ofta tenderar sätta hårdvinklad politisk retorik och kampanjmetoder före evidens och faktagranskning.

****************************

Läs också:

  • Ingela Edlunds inlägg om sjukförsäkringen på SVT Opinion.
  • Lasse Lindgren om ordning och reda i transportsektorn,
  • Peter Leander skriver om att endast 0,7 procent av de inskrivna i fas 3 jobb i mars enligt siffror från Arbetsförmedlingen,
  • Leander skriver också om hur klassklyftorna ökar,
  • Daniel Swedin skriver om hur svensk ekonomi tappar i konkurrenskraft,
  • Precis som Fredrik Reinfeldt ofta gör berättar Karl-Petter Thorwaldsson om sina möten med människor runt om i landet, men det är helt andra berättelser: om arbetslösa, utarbetade och sjuka,
  • Johanna Kronlid i Arbetet skriver om att Alliansen satsar på skrämseltaktik märks inte minst på Fredrik Reinfeldts förändrade attityd. Den milt överseende, lite bussiga statsmannen har förvandlats till en aggressiv, attackerande terrier,
  • Helle Klein skriver om att Reinfeldt försöker göra själva regeringsfrågan till valets viktigaste. Det är en teknokratisk hållning där politiken avideologiseras.
  • Maria-Pia Boethius om att Jesus hade fördömt KDU om han återvänt till jordelivet.