En ohälsosam statistikrelaterad politisk panikångest!

avatar

Kristina Glise, överläkare och chef för patientmottagningen vid Institutet för stressmedicin i Göteborg, sågar Ulf Kristerssons hemsnickrade teorier om hur man bör agera för att fler med psykisk ohälsa ska kunna komma tillbaks i arbete: ”Jag blir så upprörd. Man försöker göra om verkligheten för att det ska passa systemet…Om man jagar stackars redan utmattade människor tillbaka i arbete för tidigt så blir de ännu sjukare. Vi har goda möjligheter att slå ut dem för all framtid om vi håller på det viset”. Detta säger Kristina Glise till Sydsvenskan.

Glise uttrycker sig dessutom i nästan ännu tuffare ordalag i Aftonbladet. Vägen tillbaka till arbete är ofta lång berättar Glise. En uppföljning av institutets patienter – ofta unga, högutbildade personer – visade att 84 procent var tillbaka på jobbet på heltid efter tre år. Av hennes patienter hinner många utförsäkras och sjukskrivas igen innan de blir friska, och hon önskar att tidsgränserna togs bort.

Att göra om sjukreglerna är något som är nödvändigt, bland annat att ta bort de snäva tidsgränserna. LO, arbetsmiljöforskare och andra har länge krävt just detta. Dagens hårda regler och snäva tidsgränser konstruerades i allt för stor utsträckning för att politikerna kortsiktigt ville pressa ned sjuktalen. De höga sjuktalen från mitten av 1990-talet och fram till ca 2002 gjorde att många politiker drabbades av vad som skulle kunnat kallas för statistikrelaterad politisk panikångest. Det har visat sig att detta inte var ett bra reformmotiv. Sjukreglernas har därför redan vid ett flertal tillfällen justerats, inte minst har det handlat om att försöka undvika att personer med allvarlig och långvarig ohälsa ska drabbas på ett orimligt och omänskligt sätt.

En del personer med lättare psykiska besvär kan må bättre av att vara kvar på deltid på jobbet. Men de allra sjukaste patienterna riskerar att bli ännu sjukare om de tvingas till detta, menar Kristina Glise och andra som arbetar med stressrelaterad ohälsa. Att stressa fram regelskärpningar på det sätt som Ulf Kristersson är ute efter är då direkt kontraproduktivt. Ulf Kristersson är faktiskt inte särskilt bevandrad i dessa frågor. Det blir bara pinsamt när han, som i gårdagens DN-intervju, försöker ta på sig läkarrocken och underkänna såväl behandlande läkares intyg som försäkringskassepersonalens beslut.

Istället för att på lekmannamässiga grunder i panik trampa på gaspedalen borde socialförsäkringsministern bli bättre på att lyssna in sakkunskapen. Vad som nu krävs är en fördjupad orsaksanalys, som sedan ligger till grund för eventuella regel- och lagförändringar på området. Det var detta jag i en artikel i Dagens Arena igår försökte lyfta fram.

Att ha en socialförsäkringsminister som med jämna mellanrum drabbas av statistikrelaterad politisk panikångest och sedan bara har ett recept att skriva ut (dvs hårdare regler) känns minst sagt oroande. Ja, det är av allt att döma till och med skadligt för folkhälsan.

***********************************

Bloggat: Olov Abrahamsson om sjukförsäkringen, Markus Mattila om RUT och lögner, Eric Sundström (Dagens Arenas redaktionsblogg) om DN, jämlikhet och klassklyftor, Martin Klepke (Arbetets ledarblogg) om att ROT-avdraget ökar orättvisan mot hyresgäster, Martin G Moberg om strejken i Fränsta, Bengt Silfverstrand om att privatiseringarna drar isär skolan, Alliansfritt Sverige om att M anklagar V-politiker för judehat, Jonas Sjöstedt om de strejkande i Fränsta, Ingvar Persson (AB:s ledarblogg) om att Kristersson skulle passa i Nordkorea