En regering som strösslar med uttrycket ”enskilda fall” och vägrar se systemfelen

avatar

De flesta av oss som arbetar med sjukförsäkringsfrågor kan vittna om ett stort antal samtal med personer som helt uppenbart blivit offer för de orimliga och rättsosäkra sjukreglerna som infördes sommaren 2008. Då fick Sverige exempelvis en sjukersättning (förtidspension) som, enligt regeringens egen utredare, var västvärldens hårdaste. Detta har inneburit att många långvarigt och svårt sjuka ställts utan trygghet och försörjning.

En av dem som nyligen kontaktade mig berättar att han varit sjukskriven i 16 år och har tre olika kroniska sjukdomar. Hans läkare bedömer att han inte kommer att kunna jobba ”inom överskådlig framtid”. I 16 år har detta också varit Försäkringskassans uppfattning. Men idag, till följd av de nya reglerna som infördes 2008, gäller inte detta längre. Detta trots att hans hälsa försämrats och fortsätter att göra det. Idag står han efter att ha utförsäkrats helt utan inkomst och funderar över hur han, som bara har några år kvar till pensionen, ska klara av att försörja sig och sin familj. Denne man, liksom många andra som jag varit i kontakt med, har helt uppenbart blivit offer för de orimliga tidsgränser som också infördes sommaren 2008.

Dessa tidsgränser innebär bland annat att den försäkrade redan efter ett halvt år ska bli av med sjukpenningen om Försäkringskassan (FK) bedömer att hen har kvar någon arbetsförmåga. Efter ytterligare två år överförs hen från sjukförsäkringen till Arbetsförmedlingen och anmodas delta i en s.k. arbetslivsintroduktion (ALI), där den eventuellt återstående arbetsförmågan mäts och utvärderas.

Men trots regelskärpningarna tycks de långtidssjuka som återvänder till arbetsmarknaden vara ungefär lika många som innan reglerna ändrades. Ett år efter att ha utförsäkrats, vid den bortre tidsgränsen, visar det sig att ca 65 procent är tillbaks på ruta ett – dvs. de är tillbaks till sjukförsäkringen. De flesta andra är parkerade i någon form av lågkvalitativ arbetsmarknadsåtgärd (läs en tänkvärt och träffande beskrivning av denna tillvaro i DN). Några större ”jobbeffekter” har inte kunna uppmätas, däremot är det klarlaggt att de flesta som slussas igenom ”rehabiliteringskedjan” successivt fattiggörs.

Nyligen avslöjade exempelvis Dagens Eko att ett år efter utförsäkringen är endast 17 procent i någon form av sysselsättning. Då räknas alla former av anställningar (exemeplvis lönebidrag och Samhallsanställningar) samt alla olika typer av aktivtetsgrad (dvs såväl springvikariat som kortare timanställningar). Då ska man samtidigt veta att ungefär en tredjedel av dem som utförsäkrats faktiskt arbetade på halv- eller deltid redan när de utförsäkrades…

Vid ett antal olika tillfällen hittills, när samhällsdebatten riktat sitt fokus mot de i grunden uppenbart orimliga sjukreglerna, har ett och samma mönster upprepat sig. Först har regeringen valt att hävda att problemen enbart handlar om några ”enskilda fall”. Efter ett tag, när medietrycket blivit allt för hårt, har man ändå tvingats backa. Men man har gjort detta ytterst motvilligt och endast i mycket små steg. Man har småputsat lite på regelverket och sedan hävdat att nu är allt mycket bättre. Och så börjar det hela om igen, ungefär som det gör för de flesta av dem som utförsäkrats och återvänt till sjukförsäkringen. Det går ett tag och så dyker återigen ett växande antal ”enskilda fall” upp…

Ett av de senaste exemplen är Sigvard Kyrö i Luleå, som utförsäkrades när han nådde den bortre tidsgränsen. Detta skedde när Sigvard endast hade ett halvt år kvar till sin pensionering. Han ansökte då om att få förlängd sjukpenning fram till sin 65-årsdag. Men Försäkringskassan sa nej och hänvisade ­honom istället till Arbetsförmedlingen – tre månader före pensionen. När socialförsäkringsministern i riksdagen ställs inför frågan om det rimliga i att hänvisa Sigvard Kyrö till Arbetsförmedlingen ekar förmodligen uttrycket ”enskilt fall” återigen i riksdagshuset. För vilken gång i ordningen är dock omöjligt att säga…

**********************************

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, SVD1, SvD2, SvD3,

Bloggat:  Leine Johansson om Läkerol, Alliansfritt Sverige om Alliansen, Annarkia om Annie L och c, Martin Moberg om att leva fattigt året om, Röda Berget om Annie L, Ett Hjärta Rött om hur stockholmarna blivit blåsta på sina skattepengar,  Kaj Raving om vinstfri välfärd, Nemokrati om Granskningen, Jämlikhetstanken om empati, Pepprat Rödgrönt om välfärden.

2 reaktion på “En regering som strösslar med uttrycket ”enskilda fall” och vägrar se systemfelen

  1. avatarLeif Högberg

    Helt fantastiskt. Man blir ju mörkrädd inför framtiden. Nu är jag inte riktigt där än, Har fortfarande A-Kassa men dagarna försvinner fort, och inga jobb finns i sikte, Speciellt inte för någon som saknar utbildning, För någon som enbart har grundskolan i ryggen, 35 års arbetslivserfarenhet väger tydligen inte mycket nu för tiden, Jag förstår inte heller hur alla kan mena på att fler utbildningar behövs?? Dom som redan har utbildning får ju heller inga jobb, så vad hjälper då med fler utbildningar? Nej börja offentlighets anställ folk, dom behövs i vården, skolan ja för vår välfärd helt enkelt.

  2. avatarPeter

    Hej

    Alliansen applåderade när de nya reglerna klubbades igenom i riksdagen , nu skulle alla sjuka rehabiliteras och börja jobba igen , men fakta idag är ju att bara någon % har kunnat börja jobba igen .

    Frågan är var ska de omförsäkrade jobba i dagens konkurrens utsatta samhälle.

    mest troligt kommer många hamna i fas 3 när A-kasse dagarna är slut men det är väl hemligstämplat av Alliansen.

    Bara att vara sjuk är en stor press , att förlora inkomsten gör ju att pressen blir ändå större.

Kommentarer inaktiverade.