Ett stort renoveringsarbete återstår

avatar

Den som tror att LO anser att man löst problemen i sjukförsäkringen genom att sparka Ann-Marie Begler har inte följt med i sjukförsäkringsdebatten. Den som gjort det vet däremot att LO vill se betydligt större förändringar än så. Dagens lagstiftning (rehabiliteringskedjan) är ohållbar och måste förändras i grunden.

Tyvärr har de som stödjer denna lagstiftning, dvs allianspartierna och SD, idag majoritet i riksdagen. Regeringen kan därför inte enkelt ändra i lagstiftningen. Det är inte förvånande att högerpartierna försvarar och vårdar sitt systemskifte. Detta är grundproblemet bakom de larmrapporter vi den senaste tiden tvingats ta del av. Bortsett från att regeringen tagit bort den bortre tidsgränsen (stupstocken) är det alltså i princip samma regelverk som borgarna införde 2008 (rehabkedjan) som gäller än idag.

Detta är också bakgrunden till att LO sedan lång tid tillbaks krävt är att regeringen ska ta bort det siffersatta sjukpenningmålet i Försäkringskassans regleringsbrev (sjukpenningtal 9,0 år 2020). Detta siffermål förstärker bara de brister i lagstiftningen som gör att sjuka på orimliga grunder blir av med sitt försäkringsskydd och tvingas till Arbetsförmedlingen (AF), trots att de helt uppenbart inte kan arbeta. Att det på Försäkringskassan (FK) som SVT:s Agenda och tidningen ETC visat utvecklats vad som kan betecknas som en avslagskultur, som till och med på vissa FK-kontor påverkar handläggarnas lönesättning, skadar naturligtvis tilltron till sjukförsäkringen som trygghetssystem.

Så som det fungerat de senaste åren, där FK allt för ofta avslagit sjukpenningansökningar pga att de anser att den försäkrade kan ta ett teoretiskt ”hitte-på-jobb”, är fullständigt oacceptabelt. Att FK samtidigt dragit ner på sin samverkan med såväl arbetsgivarna som AF gör situationen ännu mer ohållbar. Detta har lett till att allt för många, inte minst medlemmar i olika LO-förbund, blivit av med sin ekonomiska trygghet och ”ramlat mellan myndighetsstolarna”.

Det regeringen gjorde förra veckans fredag (27 april) var att ta steg i rätt riktning. Det är bra att man justerar FKs regleringsbrev så att vikten av den försäkrades ekonomiska trygghet och FKs ansvar att samverka med andra myndigheter och aktörer betonas starkare. Att regeringen dessutom markerar att sjukförsäkringspolitiken behöver en nystart, eller ”gå in i en ny fas” som socialministern uttryckte det, är också välkommet. Det behövs en förskjutning bort från fixeringen vid att ensidigt pressa ner sjukpenningtalet till att istället motverka sjukfrånvarons orsaker och förstärka de system som underlättar återgången i arbete.

Positivt är även att regeringen nyligen tillsatt den kompetente juristen Claes Jansson att leda en utredning som ska se över den bristfälliga lagstiftningen rörande den arbetsförmågeprövning som FK gör mot ett ”normalt förekommande arbete” samt hur regelverket kan göras mindre stelbent och mer utformas utifrån att vi har individuellt varierande omställningsförmåga (”särskilda skäl”). Samtidigt meddelar Socialdepartementet att de håller på att se över reglerna så att fler kan bli beviljade sjukersättning (förtidspension). Det är ohållbart att vi ska ha vad som sedan 2008 sannolikt är OECDs hårdaste kvalifikationsregler för sjukersättning. Sammantaget är dessa två utredningar mycket viktiga och leder förhoppningsvis fram till att lagstiftningen förändras.

Utöver detta har regeringen aviserat att man ska fortsätta att höja inkomsttaket i sjukförsäkringen så att fler får hela sin inkomst försäkrad. Detta är viktigt för att upprätthålla den allmänna försäkringens legitimitet. Regeringen ska också mildra karensens negativa effekter genom att införa ett karensavdrag. Detta är bra inte minst för att mildra de orättvisor som karensdagen skapar, vilket framför allt drabbar arbetarkvinnor som ofta har långa arbetspass och oregelbunden arbetstid, deltid osv.

Ska vi få en långsiktigt stabil, rimlig och trygg sjukförsäkring krävs alltså betydligt mer än de åtgärder som hittills presenterats. Det är borgarnas lagstiftning (rehabkedjan), inte Anne-Marie Begler eller någon annan generaldirektör på FK, som varit och fortfarande är det stora problemet i sjukförsäkringen.

Får högern möjlighet kommer de att gå vidare i sitt systemskifte – med ytterligare en karensdag, ännu snävare tidsgränser och sänkta ersättningsnivåer. De vill också återinföra den kontraproduktiva  stupstocken (bortre tidsgränsen) i sjukförsäkringen. Detta har Ulf Kristersson och hans vänner på högerkanten varit mycket tydliga med. Med dem får vi en ännu stramare och otryggare sjukförsäkring än vi har idag.

Även om LO vill gå längre pekar ändå de justeringar som regeringen gjort den senaste tiden i rätt riktning. Fortfarande återstår dock ett omfattande renoveringsarbete innan vi kan säga att vi har en rimlig och trygg sjukförsäkring. Hur det går i höstens riksdagsval kommer att vara avgörande. Den som vill se en rimligare och tryggare sjukförsäkring bör inte rösta på SD eller något av allianspartierna.

4 reaktion på “Ett stort renoveringsarbete återstår

  1. avatarMaj-Britt B

    Det skall inte finnas krav på hur många dagar som tillåts i sjukförsäkringen. Pengarna som stulits från sjukföräkringen skall återbetalades. En sjukförsäkring skall inte ha gränser. Om det behövs mer pengar skall premierna höjas. Att ta hand om sjuka och ge dem tid att läka ger trygghet och en frisk befolkning. Man måste bygga upp sjukas självförtroende och ta hand om dem så de blir de friska och förblir friska. Att behandlas som förbrukade slavar ger ett folk som som hatar och misstror politiker och som stressas in i ekonomisk vanmakt.
    Att moderaterna har den målsättningen förstår jag men att socialdemokraterna har samma mål är ett enormt svek mot väljarna. Man märker på sociala medier hur fattiggjorda människor hatar sossarna som krossat deras liv.

    Att avskeda Begler gör ingen skillnad om man inte samtidigt avskedar de som mutat och de som mutats och ser till att lagstiftning och läkarintygen följs. Detta system har man sedan minst 20 år tillbaka använt i utredningarna om arbetsskadeförsäkringen. Man har krossat arbetsskadade genom att gömma undan bevisning och förvanska intyg . Allt för att kunna avslå. Men detta känner ni väl till. Gör något radikalt så rättssäkerheten återställs och försäkringarna återuppstår. Allat annat är ett stort svek.

    Svara
  2. avatarNollan

    Sjukförsäkringen där bör sparkravet skippas, så människor får sitt inkomst bortfall ersätts, , många hamnade mellan stolarna, ,, 2003,,, 2008 lika så ,, läste en siffra om försäkringen så har man minskat på allt i försäkringarna emot så har skett ubder mkt långtid oavsett regering, ,
    Så nu önkar nog många ,, politikerna gör redigt pudel,, låter drabbade gå skadelösa ur detta elände oavsett vad skett inom fl väggar från 1997,,,,

    Sjukförsäkringen är en rättighets försäkring .. man måste kunna lita på den,, hederkodex etik, rätt,
    Vi många som pga detta elände står utför rullarna, förtidspension är ingen lösning,, vore önskvärt med sjukpenning och sgi ,,följa löneutvecklingen inom sitt respektive yrkes område ,
    Ett helt annan syn på sjukdoms drabbade som ratats totalt. Av systemet,,
    Laga hålen i systemet,, borde vara högst upp på agendan

    Svara
  3. avatarTobias

    Man måste angripa detta från 2 håll. Dels från en s-ledd regering och från LO-TCO för att värna medlemmarnas försäkringar inom arbetsskadeförsäkringen och inom socialförsäkringen. Man borde ta strid för att avskaffa taleförbudet.

    Med ett LO som hamnat i knät på motparten behöver arbetsskadade få tillbaka möjligheten att stämma arbetsgivaren. Därför måste taleförbudet bort.

    Detta taleförbud måste bort, skälen att ha det kvar finns inte längre. Försäkringen fungerar inte som det var tänkt när taleförbudet kom till, utan är nu snarare ett hån mot dem som blir sjuka av jobbet. 2014 fick endast 31 personer livränta för arbetssjukdom. 1990 godkändes 72 procent av arbetssjukdomarna, 2014 är det endast 3 procent. Filosofin tycks nu vara att är du så dum så du väljer fel jobb och blir skadad eller sjuk, då får du skylla dig själv.

    I England finns inget taleförbud. Där driver duktiga advokater skadeståndsprocesser som ger fackets medlemmar ett mycket bättre resultat än vad svenska arbetare kan räkna med.

    Arbetsgivarna vill inte betala för de arbetssjuka och LO vill inte strida för dem. Det som också hände 2013, var att LO träffade en uppgörelse om en helt ny försäkring; en utfyllnad i den statliga föräldraförsäkringen. Medlemmar som är barnlediga kan ansöka om extra ersättning. Och till den nya försäkringen har arbetsgivarna hittills inte behövt betala in någon premie, för den betalas med pengar ur Afa Sjukförsäkring. Pengar som var tänkta för sjuka, har alltså gått till föräldralediga.

    Vi måste hitta ett system där folk inte ramlar mellan stolarna. Och det måste man jobba långsiktigt för. Och det kommer vi att göra politiskt, och vi kommer att jobba för ett system där vi kommer åt de här frågorna. Vi måste få en majoritet av fackförbunden att tycka att det är värt att gå i konflikt, för arbetsgivarna säger nej tills de ser att vi är beredda att slåss för detta, säger Torbjörn Johansson.

    Man vill inte höra detta igen: Försäkringen inte värd att gå i konflikt för

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *