Föräldraförsäkringsutredningens förslag om begränsad rätt till föräldrapenning landar rätt. Och bör gå längre.

avatar

På fredagen överlämnade Utredningen om en modern föräldraförsäkring delbetänkandet ”Begränsningar i föräldrapenningen för föräldrar som kommer till Sverige med barn” till Socialminister Annika Strandhäll. Utredningen som ska göra en översyn av hela föräldraförsäkringen fick som en konsekvens av förra höstens migrationsuppgörelse uppdraget att på kort tid presentera ett förslag som begränsade möjligheten att ta ut föräldrapenning för föräldrar till barn som är över två år när de kommer till Sverige. Det aktuella förslaget är att föräldrar som blir bosatta i Sverige efter barnets två-årsdag ska få tillgång till 100 föräldrapenningdagar, istället för 480 dagar (hela försäkringen) som nu är fallet. 100 dagar motsvarar genomsnittet dagar som föräldrar har kvar att använda efter barnet har fyllt två år. Barn som blir bosatta i Sverige mellan ett och två års ålder får tillgång till 200 dagar.

Möjligheten att använda sig av föräldrapenning har begränsats tidigare. LO var positiv till den fyraårsregel som infördes i föräldraförsäkringen 2014, som innebar att föräldrar endast kunde spara 20 procent av föräldrapenningsdagarna efter barnets fyraårsdag. Efter en diskussion om möjligheten att begränsa utlandsfödda kvinnors tillgång till välfärdssystemet landade den dåvarande regeringen i att föreslå en generell begränsning av användning av dagar. Det var både rimligt och välbehövligt. Däremot var LO mycket kritiskt till att enbart utlandsfödda kvinnors användning stod i fokus och att särlösningar inom de generella välfärdssystemen sågs som ett sätt att skapa bättre förutsättningar för grupper som stod långt bort från arbetsmarknaden. Dessutom kidnappades gärna frågan av debattörer som ville teckna bilden av ”de andras” missbruk av våra svenska system.

Därför fanns det i samband med att utredningen fick sitt extrauppdrag – att lägga förslag om ”att kraftigt begränsa” antalet dagar som föräldrar som kommer till Sverige med barn  –  anledning att vara vaksam på vilken lösning som förväntades; en särlösning för specifika grupper eller reformer som överlag minskar risken för att kvinnor är borta långa perioder från arbetsmarknaden.

Med dagens förslag visar utredningen att man ändå landat rätt. Som försäkringen fungerar idag överkompenseras föräldrar som kommer till Sverige med äldre barn. Det är främst under barnets tidiga år som försäkringen ska ge möjlighet att vara hemma på heltid. Därför är det rimligt att antalet dagar begränsas. Utredningen gör också rätt som föreslår en generell regel för alla föräldrar som kommer till Sverige med barn, oavsett om de kommer till Sverige för att arbeta, som flyktingar eller är hemvändande svenska medborgare.[1] Man pekar inte ut särskilda grupper, utan öppnar upp för fortsatt generell reformering av föräldraförsäkringen. Trots den nya begränsningen torde inte föräldrar till utlandsfödda barn inte missgynnas; den avräkning av dagar som sker ger ändå möjlighet till ledighet och flexibilitet i paritet med den som föräldrar som fått barn i Sverige har.

Som en del i en översyn av föräldraförsäkringen fyller tvåårsregeln sin funktion. Men som metod för att stärka etableringen av utlandsfödda kvinnor med kort utbildningsbakgrund så kommer effekten att vara begränsad. Trots de exempel på politiska utspel för att begränsa flyktingars rätt till det svenska välfärdsystemet som vi sett den senaste tiden så är det inte rätt väg att gå. Kapad välfärd skapar varken jobb eller möjligheten att ta dem för de som saknar den utbildning och de språkkunskaper som krävs. Där behövs istället satsningar på grund- och vuxenutbildningar, och innovativa sätt att så tidigt som möjligt få möjlighet att lära sig svenska. Och här har insatserna brustit, i synnerhet för kvinnor.

Nu väntar utredningens fortsatta arbete med översynen av föräldraförsäkringen. Nästa steg bör vara att överväga en tvåårsregel för alla föräldrar, liksom att se över de generösa möjligheterna att sprida ut och spara dagar. Försäkringen bör individualiseras i linje med alla andra socialförsäkringar. Det finns mycket kvar att göra för att stärka jämställdheten i försäkringen oavsett föräldrarnas bakgrund.

[1] För föräldrar från EU/EES-land görs redan idag en avräkning av ersättningsdagar baserat på de system som finns i respektive land.