Glöm inte de långtidssjuka i sjukförsäkringsdebatten!

avatar

I sjukförsäkringsdebatten sätts ofta fokus enbart på sjukpenningen. Få talar om sjukersättningen (tidigare benämnd ”förtidspension”), som rör dem som har livslånga och kroniska sjukdomar som nedsätter arbetsförmågan. Men ska vi få en samlad bild av den sjukfrånvaro som Försäkringskassan (FK)  finansierar måste vi också ta med sjukersättningen i analysen.

År 2009 konstaterade alliansregeringens egen utredare (SOU 2009:89, s. 277) att Sverige sannolikt hade OECD-världens hårdaste kvalifikationsregler för sjukersättning. Året innan hade alliansregeringen skärpt kraven på ett sätt vi inte sett motsvarighet till tidigare. Lagstiftningen är i praktiken densamma idag. För att beviljas sjukersättning ska arbetsförmågan, enligt Försäkringskassan (FK), vara nedsatt med minst en fjärdedel i alla arbeten på arbetsmarknaden. I begreppet alla arbeten på arbetsmarknaden ingår särskilt anpassade arbeten och anställningar med anställningsstöd.

”Nålsögat” den som ansöker om sjukersättning ska igenom verkar dessutom ha blivit ännu smalare de senaste åren. År 2014 fick ca 53 procent av de som ansökte om sjukersättning avslag på sin ansökan. Förra året (2016) var motsvarande siffra 71 procent (se ISFs rapport 2017:6, s. 24). Färre än en tredjedel av dem som ansöker om sjukersättning, ofta efter rekommendation från läkare, får idag alltså sin ansökan beviljad av Försäkringskassan.

Att det är så få som numera får sjukersättning påverkar naturligtvis också sjukpenningtalet. När dörren till sjukersättningen i princip är stängd är sjukpenning alternativet för den som har en långvarig sjukdom som nedsätter arbetsförmågan. Under de år som vi såg en ökning av sjukpenningtalet (2010-2014) gjorde Försäkringskassan bedömningen att 50 procent av ökningen berodde på de ändrade och hårdare reglerna för att beviljas sjukersättning (Se Försäkringskassans socialförsäkringsrapport 2015:6, s. 6).

När regeringen 2015 tog sin handlingsplan för att minska sjukfrånvaron siffersatte man inte bara ett mål för sjukpenningtalet (9,0 sjukpennigdagar i genomsnitt per försäkrad år 2020), utan också för sjukersättningen (18 000 nybeviljade sjukersättningar per år till 2020). Detta mål har dock underskridits rejält av FK.  År 2015 nybeviljades 11 650 sjukersättningar och förra året endast 8 868, alltså inte ens hälften av den nivå som är regeringens målsättning. Minskningen avspeglar knappast en så drastisk förbättring av folkhälsan, utan beror av allt att döma på en skärpt tillämpning av FK. Här finns också en viktig del av förklaringen till varför andelen långtidssjukskrivna med sjukpenning ökar.

Ser vi till det regeringen kallar den ”totala sjukfrånvaron” (sjuk- och rehabiliteringspenning och sjukersättning) så har den legat på en relativt stabil nivå de senaste åren. Antalet med sjukersättning minskar kontinuerligt och antalet med sjukpenning har tidigare ökat men minskar nu sedan årsskiftet (se nedanstående diagram i regeringens budgetproposition 2017, s. 19). Regeringen konstaterar att under åren 2003–2013 sker ”en kontinuerlig minskning för att därefter öka svagt. Under det senaste året har nivån varit stabil kring 28 dagar (bp 2017, s.19).

Ohälsotalet

De som lever på sjukersättning lever oftast med små ekonomiska marginaler. Ungefär 30 procent av kvinnorna och 20 procent av männen som beviljats sjukersättning (2016) har den inte på heltid, utan har det som kallas partiell sjukersättning. Har man dock blivit beviljad sjukersättning på heltid är den inkomstrelaterade ersättning man får från FK inte särskilt hög, den varierar mellan garantiersättningen på 8 960 kr/mån och maxbeloppet på 18 116 kr/mån.

Frilansjournalisten och ekonomen Micael Kallin har visat hur de långtidssjuka, som trots de hårda kvalifikationskraven beviljats sjukersättning, påverkats ekonomiskt de senaste åren. Bilden är tydlig men samtidigt dyster (se artikel i Ekonomistas). Den inkomstrelaterade sjukersättningen ska enligt lagen ersätta upp till 64,7 procent av förlorad arbetsinkomst men ersätter i praktiken betydligt mindre, skriver Kallin. I december 2003 var hel inkomstrelaterad sjukersättning i genomsnitt 49 procent av arbetsmarknadens genomsnittslön. I december 2016 hade ersättningen sjunkit till knappt 39 procent.

Orsakerna till att de med sjukersättning halkar efter är dels att de sociala ersättningarna indexeras utifrån konsumentpriserna och inte följer löneutvecklingen samt FKs sätt att beräkna sjukersättningen (antagandeinkomsten). Skillnaderna mellan lön respektive sjukersättning förstärks dessutom ytterligare av de ”jobbskatteavdrag” som alliansen införde. Det gör att de med inkomstrelaterad hel sjukersättning i december 2016 i genomsnitt betalade 1 000 kronor mer i skatt i månaden än arbetstagare på samma inkomstnivå.

Att påstå att de som lever på sjukersättning har små ekonomiska marginaler att röra sig med är alltså knappast någon överdrift. Många av dem tvingas idag söka hjälp och stöd hos anhöriga, hos frivillig organisationerna eller på kommunernas socialkontor för att klara sig.

LO har, trots att det varit svårt att få genomslag i mediedebatten, vid flera tillfällen försökt lyfta fram att det finns anledning se över och göra kvalifikationsreglerna för sjukersättningen rimligare. Vid ett flertal tillfällen har också LO krävt att sjukersättningen ska höjas så att den ger trygghet för personer med kroniska och fleråriga, men inte nödvändigtvis livslånga, sjukdomstillstånd (se exempelvis LO-rapporten ”Framtidens sjukförsäkring…”, s. 11).

Att LO med jämna mellanrum, utan att hittills ha lyckats särskilt väl, lyft denna fråga är inte så konstigt. I grunden handlar det om klass- och könsmakt, eftersom det i störst utsträckning är kvinnliga medlemmar i LO-yrken som blir långtidssjuka och möter de tuffa villkoren som gäller för sjukersättningen. Den politiker som pratar om vikten av att öka jämlikheten i samhället har här onekligen en viktig utmaning. Är det någon som känner sig manad att kliva fram och ta upp den kastade handsken och driva frågan om rimligare villkor för de långtidssjuka?

Är det verkligen rimligt att vi ska ha OECD-världens hårdaste kvalifikationskrav för sjukersättning och att de som trots allt får sjukersättning sedan ska fattiggöras på det sätt som sker idag?

8 reaktion på “Glöm inte de långtidssjuka i sjukförsäkringsdebatten!

  1. avatarBosa Pixett

    Tack för att du skriver om detta! Alla som nekas och eller utförsäkras då de är långtidssjuka och tvingas söka jobb på heltid – trots att de är fortsatt sjuka. Utslagningen blir total. Om ingen förändring kommer snart, kommer det att finnas oerhört många sjuka människor utslängda på gatan! Fruktansvärt öde!

  2. avatarclaes bergqvist

    Vem skulle vilja plocka upp den förpestade och kontraminerade hansken i dessa tider ?
    Det skulle vara ett sådant politiskt självmord att inte ens en döv eller blind skulle ta den.
    Både från media ,politiker och andra tyckare skulle orden hagla : ” allt till alla ”
    ”Ta pengar från några och ge till andra” ”Nu ska vi åter igen slänga pengar på dom som inte vill arbeta”
    Eller som den kommande moderatledaren Ulf Kristofersson uttryckte sej :
    ”Folk kan väl inte sitta hemma och dega” Nej tiden med empati och solidatitet är som bortblåst eller nedtystad, propagandans maskineri har malt på så att till och med de som borde slåss för de mest utsatta sjuka och gamla människors rättigheter sitter alltför tysta. En del säger att de sitter i knät på etablissemanget! ?
    Men med den medlems makten som Lo fortfarande besitter och det arvet av den långa kampen om ett rimligare liv borde det hända något snart , innan andra krafter tar över.
    Hansken ska tas upp av ledare för LO och sedan träs på handen , sen ska handen upp i luften,
    sen kan kampen börja.

  3. avatarKatrin Darwiche

    Jag har kämpat mot systemet 16 år och ännu inte fått sjukersättning trots flera kroniska sjukdomar. Under tiden har jag som artikeln nämner blivit ”fattig” då man tvingas leva på socialbidrag då man inte får ersättning av försäkringskassan. Min Sgi försvann då jag ”missade en dag” under en period jag mådde jätte dåligt då jag utsatts för mordförsök.Det som är lustigt är att pampar bestämmer om hur folk ska leva som inte ens har en suck om hur verkligheten är, utanförskap och fattigdom de utsätter de utförsäkrade för. Det är en skam vad regeringen utsätter de sjuka för. Skam.

    1. avatarJill Linnerheim

      Ja, det är verkligen skamligt och du har rätt i att dessa pampar inte har en aning om verkligheten för de vanliga människor som råkat illa ut.

  4. avatarKjell-Ove

    Helt rätt beskrivet kan jag då bekräfta som själv blir straffad till ett begränsat liv då jag är gift med en kvinna med kronisk sjukdom som hon aldrig kommer att bli frisk från, utan snarare kommer att dö i förtid pga den starka medicinering hon går under. Många tänker säkert inte på detta som tycker att detta system är rättvist att jag som arbetar 100 % får ju ta den delen som saknas för att täcka upp alla kostnader. När Jag betalt alla kostnader har jag. c:a 1800 kr i fickpengar till kläder mm.

  5. avatarBirgitta Svensson

    Tack Kjell Rautio att du återigen står på vår sida!Du är den ende som gör det.Vår egen David!
    Det gick runt i magen när jag läste att Ulf Kristersson kan möjligen bli en ny Moderatledare.
    Hans attityd mot långtidssjuka är vidrig.

    Efter att ha kämpat till sista droppen av min kvarstående kraft i 3 år utan ngn som helst ersättning (Blev av med min tillfälliga sjukersättning 2010 efter att haft det i 12 år genomgått hundratals olika åtgärder för att bli friskare med rehabiliteringar medicinering operation sjukgymnastik allt som finns och blev stegvis bara sämre)fick jag sjukersättning.En lång kamp som krävde nästan mitt liv.Och jag vet att det finns de som dog under den här tiden.Antingen av sin sjukdom eller via sin egen hand.Det är svårt för någon som inte upplevt detta förstå hur man mår när allt du gör vänds upp och ner.Om du tränar går dagligen tar hand om en hund cyklar simmar går på koncert-en gång per år är du arbetsför!Om du säger att du inte klarar av ngt -är sjukdomsberoende och inaktiv.

    Detta står på mina handlingar från en rehabiliteringsklinik som jag tvingade mig till för att kunna bevisa -återigen att jag inte har ngn arbetskapacitet.Trots att jag äter andas och kan gå än så länge.

    Två år innan 2010 hade jag gått igenom Sassam utredning som är den mest löjligligaste jag varit med om.Fick efter utrednings brev från FK där det stod genomgångna saker och tydligt att det inte finns ngn rehabiliteringsmöjlighet.

    En månad efter fick jag ett brev från FK att jag inte blev beviljad varaktig sjukersättning utan skulle ställa mig till arbetslivets förfogande och OM jag ville skulle de hjälpa mig med kontakt med arbetsförmedlingen.

    Det är så många rättsövergrepp som begicks det året.
    När jag nu läser igenom mina handlingar ser jag detta tydligt.

    Vi långtidssjuka orkar knappt ta hand om det dagliga.Hur kan man ens förestäĺla att man skulle orka ta strid med en så mäktig statsapparat som FK?Jag fick hjälp av en Advokat till slut och vi vann striden.Eller närmare bestämt Advokaten gjorde det åt mig.
    Man fåringen rättshjälp med dessa ärenden.Och FK har en hel juridisk avdelning för att krossa oss.Detta är sanningen och det borde faktiskt komma ut.Men ingen är intresserad .Förutom Kjell Rautio!Tack för det!

  6. avatarLaila Möller Hansson

    Skulle du vilja kolla upp en sak som jag undrar över och som sällan tas upp.

    Undrar vad politiker/makthavare tänker gör åt den s.k sjukersättningen som tidigare kallades förtidspension?.

    Har man inte kommit in på arbetsmarknaden får man en månadsersättning på 9147 kr.minusskatt, plus bostadsbidrag 4750 vem får en lägenhet för den summan
    Denna ersättning ( i bästa fall 5000-6000 kr i mån.) skall man då kunna bygga upp ett eget vuxenliv på och oftast, fortsatt ha som inkomst resten av livet.

    Hur var det tänkt här.

    Hör inte så mycket talas om den här gruppen!!

    Det talas mycket om fattigpensionärer som då ligger under 11500 kr enl. EU-gränsen

    men den här gruppen som jag nämner är tänkt att klara ett liv på 9147 kr.minus skatt

    Hur går det ihop? Och varför ändrades beteckningen från sjukpension till sjukersättning.

    Var det en tanke med det??

  7. avatarTobias

    Helt rätt Kjell.
    Men min arbetsskadeförsäkring har inget skydd alls. Varför säger jag nu detta?
    Jo, jag skadade mig och anmälde arbetsskadeplatsolycka 2000. Idag skriver jag 2017 och ännu har inte försäkringskassan/afa gjort en helhetsbedömning av mina arbetsskador. Jag har inte fått arbetsskadelivränta eller annan ersättning för mina arbetsskador som är beslutade till 100%. utbetalning av livränta är beviljad till 9% och skall samordnas.

    Så den arbetsskadeförsäkring som jag tecknade är inte mycket värd för mig! Och jag kan tänka mig att det finns ännu fler som inte har haft någon nytta av den. Trots att man har gjort allt rätt enligt villkoren och avtalen som finns. men någon hjälp har inte erbjudits.

Kommentarer inaktiverade.